Trots bara två nya låtar på svenska så har Little Jinder synts mycket under den svenska popvintern. Det har varit nomineringar, Boiler Room, mycket lovande studiobilder med Lilla Namo och såklart – videon till Ful och tråkig tjej. Idag släpps den stickigt ljuva låten på riktigt. Här svarar hon, via internet, på frågor om features, självcensur och egenförfattade filosofier.
Först en sportfråga: hur känns det med alla årsbästalistor och nomineringar?
– Det känns… Alltså såhär, bekräftelse fungerar lite som sportdryck. Det ger mig inspiration och kraft att skriva och producera mer. Så jag känner mig smickrad, glad och jävligt stark! Synd att det är temporärt. Och beroendeframkallande.
Älskar videon. Vad är det med regissörerna Arvida Byström och Claire Kyrolowski, och stylisten Tommie X:s estetik som passar dig så bra tror du?
– Arvidas bildspråk påminner mig om min egen sfär när jag gör musik och jag älskar att jobba med Tommie X. Allt blir upphöjt till fem i rolighet när Tommie är med vilket gör det enklare för mig att vara mig själv. Det är viktigt för mig att ha med mig folk som gör mig avslappnad, glad och trygg då jag är ensam i min vision och alla beslut kring Little Jinder.
Ja, det känns som att du är ganska kompromisslös med dina låtar och din estetik. I vilken del av artisteriet är du som minst kompromisslös?
– Jag är en liten människa med ett stort kontrollbehov så jag bråkar igenom min vilja i allt - tyvärr, höll jag på att skriva? Jag är ju fan själv så det är ju ingen som drabbas av det. Jag älskar att jobba själv och jag hatar när folk lägger sig i. Charmigt va.
Det jag gillar med Ful och Tråkig Tjej är hur konstaterande den är, den är inte "empowering" på något sätt utan bara berättar hur vidrigt det är att behöva tänka "jaha, då ska jag aldrig mer bli kär igen då". Kommer din musik alltid vara så rak, tror du?
– Jag antar det. Jag försöker bara fånga en känsla eller situation och förmedla den, inte skriva tung poesi.
Hur skiljer sig den engelskspråkiga Little Jinder mot den svenska?
– Inte alls. Hon har precis lika skandinavisk hårkvalité och lika många killproblem. Fast hon har lite mindre ångest.
Behöver du någonsin censurera dina texter?
– Gud ja. Alla utkast låter typ “knulla knullaaaaa aaalllaaaaaaaa slicka miiiiig balle kuk runka LALAAALALALAALAA” när jag inte skrivit text än och sätter melodierna så det är ju bra att jag inte släpper iväg det, bara sådär.
Du sa till Rodeo att festa känns old. Är Whatever 4ever-filosofin old för dig då också?
– Whatever 4ever-filosofin handlar ju bara om att göra vad man vill, om man kan, innan det är för sent. Jag vill alltid göra nya saker och träffa nya människor och se vad det resulterar i. Men festa har jag fyllt kvoten av för flera livstider framåt, jag är extremt trött på det. Jag tycker det är innehållslöst och sunkigt. Samma jävla människor på samma jävla ställen står och är meningslösa ihop. Jag orkar inte med det. Jag vill göra skitfeta låtar och vara pisskär. Inte packad.
Hur intresserad är du av att gästa andras låtar just nu?
– Älskar features! Folk som säger att de inte har tid eller “bara fokuserar på sig själva ” ljuger. Är det rätt låt ger man det tid och sätter sig själv åt sidan.
Jag hoppas på att 2014 blir året då fler artister använder sig av ordet "superdupermega", som i Ful och tråkig tjej. Vad hoppas du på 2014?
– Jag hoppas SD försvinner, jag hoppas killar intresserar sig för och förkovrar sig i feminism, jag hoppas elitsamhällen och kapitalism ifrågasätts, jag hoppas välfärden byggs upp på nytt och jag hoppas att utsatta människor får hjälp så man vågar skaffa barn i den här världen någon gång. Det vore superdupermega!
Vad mer ska du ha för dig i år?
– Jag ska åka till en öde ö, själv, och skriva mer östrogensk popmusik.
Här hittar ni också Daniel Savios remix av låten.
