Linda Pira ska överleva hipsterhypen

16:25 27 Jun 2013

En kort inblick i inspelningsarbetet bakom musikvideon

I ett dolt källarutrymme, en söndag runt halv tio på kvällen i centrala Stockholm sitter jag mitt emot en av musiksveriges mest hyllade och eftertraktade artister idag. Utan att ha släppt eget material lyckades hon få en egen SVT-serie, med stjärnproducenten Agnes-Lo Åkerlind (Rebecca & Fiona, Danne & Bleckan m.m.) som en av initiativtagarna. Linda Pira utnämnde sig själv till "den tyngsta gärin med rhymes och nice flow" i den släpiga, kaxiga versen på Stors klubbhit Rom & Kush som skulle visa sig vara livsomvälvande, och vi kunde bara hålla med. 

Idag tillhör hon skivbolaget Redline Records, en av nyckelaktörerna bakom det svenska hiphopundret med tonsättande artister som Labyrint, Stor och Dani M, och ska ge sig på att möta publikens gigantiska förväntningar. Efter en plötslig graviditet förlängdes processen och först för ett par veckor sedan stillades fansens längtan med dubbelsingeln "Bang Bang" och "Bäng Bäng". 

 Just nu befinner vi oss under bron på S:t Eriksplan, det är värsta coola, smutsiga, fan ska man säga, det är massa graffiti på väggarna, det är en cool miljö. Vi spelar in videon till min dubbelsingel, vi har varit och spelat in ena halvan “Bang bang” och nu spelar vi in “Bäng bang”, säger Linda Pira samtidigt som hennes sminkös håller fast en lösögonfrans mot det ena ögonlocket. 

Vad är tänket med musikvideon?

 Första delen (med Bang Bang) ska reflektera min humoristiska sida och min avslappnade, roliga sida. Tanken är att jag ska kunna visa mina båda sidor, den här sidan vi ska göra nu den är lite mer allvarlig, hård hiphop. Jag ska visa att jag kan vara både och. Jag är inte bara kaxig som folk tror, och jag är inte bara ödmjuk som andra, de som känner mig tror. Det är det jag vill visa och spegla, med de här singlarna och de här videodelarna.

Det är många unga tjejer som är dansare här idag, som ser jävligt hårda ut, varför ville du ha det så?

 Vi är fan tjejer, vi ska alltid vara så jävla gulliga och får aldrig visa att vi har också våra sidor, vi är inte änglar hela tiden. Det är det jag vill visa också, att alla har två sidor, både tjejer och killar. Vi tjejer får oftast inte visa det på samma sätt. 

Varför valde du att släppa en dubbelsingel?

 Jag födde två barn, jag släpper två singlar och jag släpper dem två månader efter att jag fött barn. Så det har många betydelser.

Både det som folk känner till dig mest för, det vill säga versen på Rom & Kush, och de här två släppta låtarna är ganska klubbvänliga. Har du tänkt att du velat göra musik för dansgolven?

 Jag har själv varit dansare innan, jag gillar mycket bas, man ska kunna gunga och dansa till mina låtar. Så det har varit jätteviktigt för mig, faktiskt.

En av de mest diskuterade raderna på dina singlar är ”hipsters leker att de känner mig”, är det en kommentar till den massiva hypen kring dig?

 Ja, det är en liten hint. Jag fick sån jävla stor hype, egentligen visste inte folk vem jag var och jag hade bara gjort en vers. Och det säger jag i en av låtarna också, en vers – en deal, att jag fick skivkontrakt på det. Min hype blev ganska stor och folk förväntade sig mycket, men det var just den hipsterhypen som var störst. Det är inte riktat mot någon, det är lite humoristiskt men jag menar ”ni leker att ni känner mig och jag har bara gjort en vers”.

 – Det blev väldigt stor press och jag blev gravid mitt i allting. Jag var lite nojig där ett tag, ville blåsa av allt och tänkte ”hur fan ska jag klara av det här?”. Samtidigt har pressen gjort att jag har kunnat prestera ännu mer än vad jag trodde, så det har bara gett en positiv effekt.

Vad definierar du som en hipster?

 Haha, vet du, vi har diskuterat det där hela dagen! Egentligen vet jag inte ens vad en hipster är, men det är väl de här söderkisarna?

Men vilka hade du tänkt skulle hitta din musik och gilla dig, om de var oväntade för dig?

 Jag hade såklart tänkt på den yngre hiphopgenerationen, förortsfolket. Jag blev jätteförvånad över att jag fick en hipsterhype, jag trodde att de skulle hata mig och tycka ”Vad är det där för jävla förortsbrud, vad tror hon?”, men det fick helt motsatt effekt. Det är ju skitkul.

Vad kan vi vänta oss av dig framöver, rent musikaliskt?

 Jag är ganska bred i det jag gör, och jätteoförutsägbar, jag gör låtar efter humör, så det är svårt att säga vad man kan vänta sig. Men det jag jobbar på nu är en EP, som kommer att vara väldigt hiphopig och hård. Det är en hård tid i mitt liv just nu, det är roligt men det är mycket att göra.

Den planerade albumdebuten då, du snackar om en EP nu, varför är det the way to go istället?

 Tanken var att jag skulle släppa album först, men i och med att det är fler låtar och att jag blev gravid har jag egentligen inte samma tid som jag trodde att jag skulle ha. Vi släpper en EP först också för att kolla om folk gillar det, så kan man se vad man kan gå efter när det ska bli ett helt album. Det är lättare att känna av publiken med en EP först.

Vad gjorde du innan vi fick höra dig i den där versen?

 Då var jag i ett Thailand ett år och höll på med thaiboxning, Jag har proffsboxats och varit instängd i mitt gym, i min bubbla, och bara fokuserat. Musiken är inget nytt, jag har hållt på med det i hela mitt liv. Gått på Fryshuset, kunskapscentrum och så, hängt mycket med musikmänniskor men jag har aldrig satsat på det och gått in helhjärtat, jag kände att det var dags att göra det nu.

Hur blev du en del av det som kallas Redline-familjen?

 Jag var där en del och spelade in till Stors platta. Jag träffade Masse, Salla och Chepe, de gillade väl det jag gjorde och de trodde på mig väldigt mycket. Efter det blev jag inbjuden till dem, eller vad man säger. Det var först efter att Stor bjöd in mig till att gästa på hans skiva som vi klickade och blev så nära vänner.

Du gästar ju också på Mack Beats ”Barriärer”, vad innebär det att få gästa andra artisters låtar?

 Jag tycker att det är skitnice att få gästa, det är en inbjudan och en bekräftelse att man är bra, speciellt från så stora, etablerade artister och producenter.

Du sjöng mest innan, hur kom du in på rap överhuvudtaget?

 Ja, jag höll på mycket med sång, jag har alltid rappat vid sidan om, men det var inte lika stort. Men när jag åkte till Thailand och boxades så blev jag väldigt hes, man skriker väldigt mycket. Det resulterade i att mina stämband inte höll inte lika bra för att sjunga, jag gick över till att börja rappa mer och mer. Jag fick komplimanger, grabbarna sa att jag var duktig och till slut började jag tro på det. Jag tyckte inte alls det först.

Det känns som att du har erbjudits möjligheter, fått rätt kontakter och tagit dig fram, men har du några egensatta mål?

– Mitt mål har hela tiden varit, sen jag var liten, att få göra en skiva. Det är det jag siktar på nu, sen kanske gå över till filmduken, jag skulle tycka att det var kul.

Va, vad skulle du göra på filmduken?

 Jag älskar att hålla på och acta och löjla mig, så jag vet inte, vad som helst.

Hur funkar du som artist på scen?

 Att stå på scen är det som gjort att jag har fortsatt med artisteriet. Det är det som är roligast, och det man får kicken av. Det är där hela själen sitter i varför man gör det man gör. När man står på scen och levererar, det är då man får leva ut sin dröm. 

Hur tänker du när du skriver texterna?

 Det här humoristiska är skitviktigt för mig, folk ska skratta till och reagera.

Rader som ”kärleksbrev från Kumla” och ”jag petar naglarna med stilett”, är det samma tanke där?

 Ja, det ska vara kul och lyssnaren ska kunna skapa sig en rolig bild. Det är så jag lyssnar på musik, så jag vill att folk ska kunna lyssna så också.

Brinntiden för artister är ganska kort idag, uppmärksamhetsmässigt, hur tänker du få fäste?

 Jag ska bara försöka jobba hårt, men ändå inte slita ut mig. Jag kan tycka att det är tjatigt med artister som släpper för mycket också, så hålla det på en bra nivå och hålla min publik levande.

Känner du att du har breakat?

 Ja. Ja, alltså jag har alltid sagt till mig själv att när jag hör mig själv på radio bara av en slump, inte att jag vet att klockan tre ska jag vara på radion, utan när jag sätter på radion och hör mig själv har jag breakat. Det har jag gjort nu flera gånger, så ja.

Linda Piras musikvideo för dubbelsingeln "Bang Bang"/"Bäng Bäng" släpps måndag den 1 juli, och EP:n kan vi vänta oss till hösten. 

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!