I december höll ett politiskt snedsteg på att dränera det svenska kulturklimatet. Kulturtidskrifterna räddades, men det var på håret. När jag läser Gläntas gröna dubbelnummer, det som tar fjolårets ambitiösa migrationstema i mål, blir det påtagligt hur viktigt produktionsstödet är.
2015 tilldelas Glänta 725 000 kronor. Med tanke på vad som finns på de 170 sidorna är det motsatsen till en orimlig summa. Ta bara tre av de skönlitterära bidragen: ett strålande utdrag från ett projekt signerat Lidija Praizoviç (äntligen!) där berättaren ska bli aerobicsinstruktör, en drabbande dikt av Jazra Khaleed vars vittnesbörd om döda kroppar i Egeiska havet vrider sig som en rytmisk kniv i magen och Malin Nords detaljerat isande flyktskildringar. Sådant måste få kosta.
MÅNADENS LÄSNING
Fragment
Lars Norén
Albert Bonniers Förlag
Jag orkade aldrig läsa Lars Noréns dagböcker (jag försökte inte). Däremot funkade lösryckta citat från dem utmärkt på Twitter, sporadiskt utspottade av något anonymt geni. Som små doser förgylld ångest. Ingen överraskning då att jag älskar Fragment. En onumrerad tegelsten som är vad den heter och bör slukas respektlöst. Fragmentet är, för övrigt, mycket sexigare än besserwisserkusinen aforismen. Poetiskt knallpulver besegrar putslustighet (läs: Horace Engdahl). Formen är vidöppen, och vi slipper den överskattade punkten, Noréns nya är komprimerade rader i ett flöde oberoende av kronologi. De skapar svindel, inför döden/livet/konsten. Och de alltför pretentiösa? Läs kursivt.
Bilder av Dora
Hélène Cixous
Atrium
1976 gjorde Bilder av Dora scenisk succé i Paris. Det är med andra ord på tiden att Hélène Cixous pjästext ges ut på svenska. Det är ett lika mångtydigt som skarpt drama vars flätade röster tar avstamp i Freuds första psykoanalytiska fallstudie. I Cixous raffinerade omskrivning ges Dora röst och upprättelse, det blir en hämnd som kastar nytt ljus på historieskrivningen med en skickligt uppbruten dialog. Förhoppningsvis gestaltas detta banbrytande maktspel om subjektspositionen på en teater nära dig inom kort.
Kliniken och andra berättelser
Anna Kavan
Förlaget Glas
Texterna i Kliniken och andra berättelser är gäckande, strama och alldeles lysande. De skimrar av krypande obehag, skapar en invecklad väv av svek och ensamhet. Anna Kavan var en av nittonhundratalets skarpaste modernister, hittills sorgligt ignorerad i Sverige. Därför är det stort att dessa noveller introduceras i översättning av Helena Eriksson och Helena Fagertun. I Kavans berättelser finns en paranoia som inte går att skratta bort, en oroande byråkrati, växande hus, elaka välgörare och maskiner i kroppen. Ett pärlband av hjärtskärande scener från en klinik bildar en sorts porös stomme och världens vansinne smittar av sig på karaktärerna, tyglas av textens logik. Det är spännande, precis som kuvade mardrömmar. När ni väl läst Kavan kan ni strunta i Kafka ett tag till, med skadeglatt samvete.
Indianlekar
Felicia Stenroth
Norstedts
I Felicia Stenroths andra roman hamras handlingen fram med ett blytungt språk. Ebba och hennes kusin Edith flyttar in i Jonatans skitiga lägenhet över sommaren. Därefter utvecklas ett händelseförlopp vars intensitet eskalerar i takt med den trögflytande årstiden. Det är våldsamt som en lek, allt laddas imponerande mot en bristningsgräns och slutet är oerhört.
Det enkla och det ensamma
Asta Olivia Nordenhof
Modernista
Den nya danska dikten är oförskämt stark och Asta Olivia Nordenhof går i framkant. Jag älskar hennes lika vackra som likgiltiga som upprivande rader, de som löper genom Det enkla och det ensamma. De är avspända i sin form, och samtidigt akuta. Som när hon talar om arbete. Om kriminalseriers sexism. Samtidigt bittert roliga. Som när hon talar om det danska kungahuset. Om att vara en genomknullad man som heter Torben på 7-Eleven. Samtidigt smärtsamma. Som när hon talar om familjen. Nordenhof löser upp konventioner, alltid med en blaserad utsaga redo. En som bara förstärker den svidande skönheten.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2015.
