Lars Hector – intervju med Malmös mest kontroversiella krögare (1983)

Redaktion 00:00 1 Jan 1983

Trocadero är en annorlunda nattklubb. I mer än fyra år har det absurda, barocka, censurerade och dekadenta haft sin hemvist där. ”Här blandar sig posörrockar med transvesiteter, homos med punkare, slipsar med nymfomaner, plastkort med nätstrumpor” som Nöjesguidens I.S Wengen skrev i vårt första nummer.

Ibland, skall det dock erkännas, blir mytens Trocadero starkare än verklighetens. Det är helt klart att Trocadero inte hade blivit vad det är, om inte ägaren och galjonsfiguren Lars Hector varit utrustad med ett sådant sinne för PR. Lars Hector är ingen elev i Wallenbergs skola. ”Att märkas men inte synas” passar honom inte. Hector vill både märkas och synas. Det är en viktig del i hans framgångsstrategi. Och Hector syns ofta. I de skånska tidningarna. (Det är bara Johan Dieden, med sitt Kramer Spektakel, som kan konkurrera ifråga om pressklipp.) I rikets veckotidningar. (Inte minst i Damernas Värld, där polaren Sten Hedman huserar.)

Vem är då Lars Hector? Vad för sorts krögartyp representerar han? De som påstår att han är en manlig motsvarighet till Alexandra Charles har inte helt fel. Han delar nattklubbsdrottningens affärside: han tillbringar kvällarna bland sina gäster, han visar ett stort personligt engagemang, han är ett med sitt ställe (Hector’s är egentligen ett mer passande namn på klubben) och som sagt, han syns i vimlet. Med en sådan affärsidé innebär att man blir kändis. Och det har sina nackdelar, speciellt om man har blivit det genom att öppna och driva en populär nattklubb (Fråga Alexandra!). Man får finna sig i att folk kastar skit på en. Man är ett givet föremål för falska (och sanna) rykten. Lars Hector är modig, öppen, charmig, ärelysten, snäll, hänsynslös, mjuk, hård. Omdömena är blandade, om man frågar folk som känner och tror sig känna honom. En sak är dock gemensam: Hector är en personlighet som man har svårt att känna sig likgiltig för. Antingen gillar man honom, eller tvärtom.

Den här intervjun ger dig kanske inte någon tydligare bild av människan Hector, men du får möta honom mer frispråkig än du är van vid. Bandspelaren fick rulla medan vi ställde frågorna som Sten Hedman och Kvällsposten aldrig ställer.

Nöjesguiden: Du berättade för mig att Crazy Girls ska sluta. Är dragen på väg ut från Trocadero?

Hector: Nja, vi kommer även i fortsättningen köra drag. Då och då. Men vi håller på att jobba på en helt ny show, det stämmer. När vi startade var ju drag och bisex som allra hetast, men nu är det ju lite svalare på den nya fronten, så vi tänkte testa lite grejor.

NG: Vaddå?

H: Hemligstämplat.

NG: Det var sjuttionio som du startade?

H: Ja, den nionde februari, närmare bestämt.

NG: Och än lever stället…

H: Vi har klarat vår tvåårskris. Två gånger till och med. När ett ställe har kört i två år, då kommer problemen. Det är efter två år som publiken kan svika. Men vi har klarat oss.

NG: Jovisst, men tidvis har Trocadero haft lite andnöd. Publikens ålder har sjunkit och sjunkit. ”Nu dör Troccan” har man tänkt.

H: Det där har gått i intervaller. Man slappnar av och blir snällare i dörren. Just nu tycker jag att vi haft två månader, då vi gått på halvfart. Men nu har vi börjat dra på igen.

NG: Nöjesetablissemangens cykler?

H: Visst! Två år och två månader. Ha, ha.

NG: Det var ett ganska stort kliv du gjorde då i slutet av sjuttiotalet. Från Gay House, som du drev, till Trocadero? Från en social klubb för bögar, till ett fashionställe för samma grupp?

H: Jag tycker vi håller Gay House utanför intervjun. Det är passé.

NG: Passé? Du menar att det inte passar imagen, din nuvarande syn på homosex?

H: Min syn är densamma idag som då. Jag vill ha ett öppnare samhälle, större tolerans. Men Gay House och Trocadero är ju trots allt två helt olika saker.

NG: Var du inte rädd för att raggarstråken utanför Gay House skulle återuppstå på Adelgatan?

H: Jag hade lärt mig en hel del. Vissa ungdomar, det var mest ungdomar, förstår bara ett språk, och det är våldets. Så jag hade laddat upp med folk som skulle hjälpa mig om det blev problem. Och det gjorde dom. Dessutom hade vi täta kontakter med polisen, då i början. Man var rätt mån, från myndigheternas sida, att det fanns ett ställe för homosexuella.

NG: Tror du den inställningen påverkade dina möjligheter att få tillstånd? Jag menar, du fick ju servera alkohol redan från starten.

H: Det betydde nog en del, ja. Det var nog till viss del en politisk fråga.

NG: Och nu har gaypubliken lämnat dig och sitter på 4:an.

H: Faktum är att de flesta är på väg tillbaka. Och det är bra. Kotterier av alla slag är av ondo. Att stänga in alla bögar i ett rum, det är ju sjukt. Mixen är viktig.

NG: Från det ena till det andra. Din pianobar har varit en otroligt lyckad satsning.

H: Ja, den var helt klart något som Troccan behövde. Den har attraherat en helt ny publik. Något äldre. Det gör att Trocadero utan tvekan är det ställe idag som har den största spännvidden på åldern.

NG: Men Café Blanc har inte gått lika bra?

H: Nej, men på senare tid har allt fler upptäckt det. Fem stjärnor i Kvällsposten, det vet du väl?

NG: Tror du inte att du hade lyckats ännu bättre med Café Blanc, om du hade löpt linan ut? Servitörer iklädda läder och kedjor, en hovmästare som är transvestit, new wave-look, rakt igenom hela personalen, ja du vet vad jag menar? En lunchkrog á la Trocadero?

H: Nej, det hade aldrig gått. Malmö är för provinsiellt för sådana satsningar.

NG: Valven, Caféet, Trocadero och hotellet. Du har många barn att sköta. Hur hinner du?

H: Tretton till sjutton timmar per dag. Sju dagar i veckan. Jag hinner!

NG: Och så är du skivbolagsdirektör på fritiden?

H: Ha. Ja, med en utgiven skiva. Anitas (Lindbom) ”Sånt är livet”. Det var mest i reklamsyfte och en rolig ploj.

NG: Trocadero Records? Sålde plattan?

H: Trocadero Productions. Jodå, skivan sålde bra. Den var ju bra. Har du sett vår Anita Lindbom-svit?

NG: Nej, men jag har druckit din läskedryck. Trocadero-läsken. Nästan som ET. Vad kommer näst? Trocadero-spel eller Trocadero-badbollar? Vad betyder Trocadero, förresten?

H: Trocadero har ingen speciell betydelse, det är bara ett namn.. Precis som Ritz och Savoy. Det finns ett Trocadero i varje större stad. I Lima är Trocadero Perus största bordell.

NG: Trocadero är en rätt osvensk nattklubb.

H: Ja, det är något som mina utländska besökare ofta påpekar. När man lämnar stället vet man aldrig vad som väntar utanför. New Yorks, Tokyos eller Malmös gatuliv?

NG: Man drar ju alltid nitlotten.

H: Jag vill ju att Trocadero ska vara ett annorlunda ställe. Ett sådant ställe där folk kan spela ut, ta ut svängarna, så länge de gör det med stil naturligtvis. Folk som är tacky vill vi inte ha här.

NG: Tacky?

H: Ja, tacky är amerikansk slang för den typ av publik som du hittar på vissa danskrogar här i stan. Lätt vulgär, super sig bra i gasen innan de går hemifrån, flippar ut, skriker och rapar. Stillös.

NG: Och den publiken stoppas redan i dörren?

H: Ja, och det har besparat oss mycket bråk, tror jag.

NG: Låt oss bli lite ”Hänt i veckan”. Du är gift?

H: Nej, nej! Jag är visserligen sambo sedan tio år, med Abel. Men gifta oss, det kan vi inte. (Abel är Abelardo Gonzalez, mannen bakom Tunnelns och Trocaderos inredning. Tunnelns blev för övrigt nyligen belönad med arkitekturens Oscar i Architectural Revue.)

NG: Gifte ni er inte i Danmark? ”Nu har Hector gift sig i Köpenhamn” sa man på stan.

H: Ha, det snackas så mycket. Nej, jag har inte gift mig i Köpenhamn, och tänker aldrig göra det. Rykten rullar fort.

NG: Ett annat rykte säger att dina spriträttigheter är i gungning. Är dom det?

H: Jag har tillsvidaretillstånd. I hela huset!

NG: Men du får ju inga permanenta…

H: Tillsvidaretillstånd är det bästa man kan få. Det finns inga som är mer permanenta. Och jag håller inte på att tappa mina tillstånd. Varför skulle jag göra det?

NG: Du lär ha försökt att göra inbrott på Apoteket Lejonet, på jakt efter droger.

H: Det är inte klokt. Ryktesspridningen har faktiskt kulminerat med det, och det är det enda rykte som verkligen har påverkat mig. Till och med mina vänner har ringt och sagt: ”sitter du häktad?”. Det är otäckt.

NG: Vad hände då? För något hände väl?

H: Jag vill inte kommentera det. Jag funderade ett tag på att gå ut med en dementi, men jag bestämde mig för att inte ge mer näring åt ryktet. Du vet, ingen rök utan eld.

NG: Sanning eller lögn? Hursomhelst, du är ett tacksamt offer för ryktesspridning.

H: Ja, och vet du varför? Jag är ung. Jag är framgångsrik. Jag är bög.

Stad: 
Kategori: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Krogrecensioner

RAMEN TO BÍIRU

Skenet från den röda neonlampan med Ramen to Bíirus logotyp lyser upp lokalen och gör att allt får ett rött skimmer över sig.

Bao Bao

På Mitt Möllans food court i Scandwichs gamla lucka ligger, som namnet kanske avslöjar, en baorestaurang.