Illustration Carsten Oliver Bieräugel
Har man gjort Rosemary’s Baby och Chinatown så har man gjort Rosemary’s Baby och Chinatown. Roman Polanski är en fantastisk regissör, det kan ingen ta ifrån honom. Men han har också förgripit sig på en 13-åring. Det kan ingen heller ta ifrån honom.
Jaja, säger någon. Det var väl inte så farligt? Gammal konstnär, ung tjej, what else is new liksom. Det är väl inte så stor skillnad mot detta som när en rockstjärna i övre medelåldern som Mick Jagger ligger med en 20-årig fotomodell? Man ska inte vara så dömande. Ingen är perfekt.
Ett antal toppnamn inom filmbranschen har skrivit på ett upprop för att Polanski ska frias. Bland många andra Martin Scorsese, Wes Anderson, Woody Allen (ha!), Wong Kar-Wai, Steven Soderbergh, Jeanne Moreau, Pedro Almodóvar, Wim Wenders, David Lynch, Tilda Swinton, Stephen Frears, Isabelle Huppert, Michael Mann, Terry Gilliam, Darren Aronofsky och bröderna Dardenne. Även författare som Paul Auster och Salman Rushdie har skrivit på. Wow.
Det är de intellektuella mot pöbeln! Den eviga konsten mot den banala juridiken! Stackars Polanski, han måste räddas! Så går tongångarna.
Men ärligt talat. Känner ni till detaljerna?
Enligt det vittnesmål som 13-åringen gav när det begav sig tog den då 45-årige Roman Polanski flickan till ett tomt hus som tillhörde Jack Nicholson. Han sa att han skulle ta bilder på henne till en fransk modetidning. Han söp henne full på champagne och gav henne roliga piller. Han fotograferade henne och sa åt henne att klä av sig naken. Hon gjorde som han sa eftersom, som hon beskrev det i sitt vittnesmål, hon var rädd för honom och det inte fanns någon annan i huset.
Han hade sex med henne. Först oralt. Sen vaginalt. Sen analt. Sen skjutsade han hem henne och bad henne att inte berätta något för sin mamma – ”it’s our little secret”.
Men såklart berättade hon, mamman ringde polisen, och Polanski fick sitta i häkte i över en månad i väntan på rättegång. Han erkände att han hade haft sex med flickan. Polisen hittade foton av henne i Polanskis bostad och spår av sperma i flickans underkläder. Ett glasklart fall, men Polanski lyckades förhandla sig till att försättas på fri fot innan själva rättegången. Då flydde han landet för att aldrig mer återvända, likt en bad guy i en gammal westernfilm som pustar ut efter att ha passerat gränsen till Mexiko, dit lagens långa arm inte når.
Men nu har alltså tiden och rättvisan hunnit ikapp Polanski. Och frågan är: Är det så himla chockerande? Är det fel att han ställs inför rätta för ett allvarligt brott som han anklagas för? Spelar det någon roll att våldtäktsoffret vuxit upp och lever ett normalt liv och vill lägga allting bakom sig? Spelar det någon roll att Polanski är en firad regissör? Borde inte han få frisedel eftersom han, som överlevt både förintelsen och sorgen efter att hustrun mördats, har lidit tillräckligt mycket i sitt liv?
Svaret är: faktiskt nej.
Det är inte så att jag tycker att Polanski borde lynchas. Han har rätt till en rättvis och saklig rättegång som alla andra. Men kom inte och säg att han ska behandlas annorlunda bara för att han är konstnär. Det är inte ens en Anna Odell-situation, för hans relation med 13-åringen hade ingenting med konst att göra. Det var bara en nasty sak. En sorglig sak. En brottslig sak.
