Krönika: Det är synd om männen

Illustration: Carsten Oliver Bieräugel

Kristofer Ahlström ser en ny våg av litteratur om krisande manlighet skölja över oss. Och konstaterar att allt är förvridet.

Någon gång runt mitten av 500-talet före Kristus ville Kung Kyros av det persiska riket förinta en särdeles oförskämd stad och alla dess invånare för att de vågade trotsa honom. Men han fick ett annat råd av sin svåger, Kung Krösus: ”Se istället till att de börjar bära tunikor under sina ytterplagg och sandaler på fötterna, att de tränar sina söner att spela lyra och harpa och att bli detaljhandlare; och snart ska du se att de blir kvinnor istället för män.”

Hoppa nu fram 2 500 år till en värld där Aftonbladet skriver trendrapporter för ”spa-året 2010” och förtjusas över tendensen att ”männen är de nya kvinnorna”; en tid när ingen längre nämner epitetet ”metrosexuell” eftersom manlig grooming har blivit norm; en tid när din lokala H&M-butik säljer kjolar för män; en tid när unga män får skönhets-operationer i direktsända TV4-underhållningsprogram.
Exakt vad som ska definieras som manligt år 2010 är med andra ord en väldigt bra fråga när inte ens männen själva vet det. De lägger sina Biotherm Homme High-Recharge-behandlade pannor i veck över denna samhällsutveckling. Av samma anledning har det heller aldrig varit mer populärt att skriva om det maskulina sönderfallet.

När Mattias Ronges debutroman Tittaren, om en framgångsrik ung mans upplösning, recenserades i Dagens Nyheter konstaterade skribenten Jonas Thente att boken var ”en produkt som uppfyller alla de kriterier som för tillfället gäller en svensk samtidsroman: den moderna mansrollen, ifrågasättande och psykoser”.
Den nya litteraturvågen av masochistiska mansförfattare är en backlash till American Psychos emotionellt avstängda karaktärer. Det handlar om böcker där den nya EQ-kalibrerade manligheten i noppade ögonbryn och kjol tvingas möta yuppieerans ”greed is good”-devis. Skillnaden är att den moderna mannen nu är så i kontakt med sitt känsloliv att han blir krockskadad i själen av att försöka omfamna både sin feminina sida och karriärshetsen. Det är böcker som Johan Klings Människor helt utan betydelse, Hans Koppels Vi i villa eller Danny Wattins Vi ses i öknen.

För att parafrasera Strindberg: ”Det är synd om männen”.

Det har skett en könsrollspolarisering. Sofi Fahrman knullar och shottar sorglöst mellan pärmarna av Elsas mode och Quetzala Blanco har berättat att hennes bok Gör vad du vill så länge du inte dödar mig handlar om kvinnor som knullar hänsynslöst. På andra sidan spektrat ängslas samtidigt manliga litterära protagonister över om de räcker till ens om de ger allt de har, som i Emma Ångströms Stockholmsprisetnominerade debut Och allt är förvridet. Det är en boktitel som sammanfattar något så mycket större än vad som förmodligen var tanken.

Kristofer Ahlström