Släta skärgårdsklippor i tidig morgonsol. En sliten båtbrygga med badstege. Några timmar tidigare sprang nakna fötter över plankorna mot nattens dopp, nu är allt stilla. Havet krusar sig lätt, ofattbart kornblå, precis invid. Den ljusa himlen vittnar om dagens möjligheter. Det leende paret på klippan likaså. Tätt sitter de omslingrade i varsin grovstickad kofta.
Åh, svensk sommar.
Eller klassisk svensk ölreklam. Tommy Nilssons ljuva stämma smeker ens inneröra bara man tänker på det. Men vem anade väl då att Pripps pr-knep skulle komma att genomsyra framtidens reklamfilmer?
Det är ju förstås genialt att använda befintliga låtar. Inget sätter en känsla så bra som toner. Och få saker säljer så bra som när man lyckas få konsumenten att känna något på riktigt.
I takt med att skivförsäljning har tappat greppet om gemene man och artisters låtar blivit allmän egendom, har vi sett mer av dessa synergistiska samarbeten. Perfekt för de artister som både vill få betalt (för en gång skull) och spelas dygnet runt i tv. När vi lyssnare har vant oss vid att billigt är gott och gratis är godast, betalas vår springnota på annat sätt.
Fråga dig själv om du kan lyssna på The Teddybears Get Mama A House utan att tänka på Fastighetsbyrån? På 4 O’Clock med Salem Al Fakir och inte få upp Telia i skallen? Cobrastyle innebär numera att “det är fint att peka”. Buddy Hollys Everyday har blivit Felix. Om du, mot all förmodan, skulle få för dig att spela That’s the Way I Like It – bara försök att hålla tankarna borta från den där förbannade räkosten. Something Good Can Work är lika med Fanta i glas på stranden. Sébastien Tellier gör L’Oreal för män. Miss Li kränger Volvobilar. Hell, till och med Mozart har blivit indragen och gör reklam för Head&Shoulders.
Den dramatiskt lagde kan konstatera att det sker en plundring i allas vår låtskattkista. En garage sale eller loppis om man så vill. Där artister, till synes utan en tanke på styrkan i den repetitiva reklamen, säljer ut sina låträttigheter ”under begränsad tid”. Men när associationen väl sitter löper den långt längre än en kontakterad deal. Företagen kan rätt billigt skapa ett produktfokus långt bortom butikens varuhyllor. En produktplacering som når oss i våra egna hörlurar.
Då tänker jag på hiphopens gamla oförlåtande inställning till sellouts. Det kanske vore något att applicera på fler musikgenres?
Lägg till ny kommentar