Brooklynrapparen Junglepussy härjade i Stockholm i mitten av augusti. Förutom att spela på både Trädgården och Gröna Lund tillsammans med Gnucci hann hon även med att dela med sig av lite livsvisdom till Sanna Samuelsson för Nöjesguidens räkning.
Junglepussy, som också går under namnet Shayna McHayle, gjorde sin första spelning utanför den amerikanska kontinenten i augusti. I Stockholm av alla ställen, tack vare att klubben Body hade lyckats bokat henne.
Den Brooklynfödda nittiotalistrapparen släppte sitt debutalbum Satisfaction Guaranteed i juni. Skivan är en sorts okonventionell självhjälpsguide för kvinnoidentifierade personer år 2014. Som hon själv rappar ”Good pussy never fear”, eller ”How dope is this, teach you how to grow and live”.
– Alla undrar varför jag spelar i Stockholm först och inte någon större stad som London. Klubbar i Berlin har försökt få mig att komma dit nu också, men Sverige älskar mig…
Berätta om ditt album Satisfaction Guaranteed. Eller kallar du det för ett mixtape?
– Nuförtiden kallar folk det för vad de vill. Jag kallar det för mitt debutalbum, eftersom all produktion, beats och text är original. Jag har arbetat så mycket med det under två år, jag vill inte förminska mig själv och kalla det för ett mixtape. Skitsamma om jag inte är signad än.
Albumet är som en guide till att bli en bättre person, till att hantera all bullshit, kan man säga så?
– Ja, jag är lite så som person, gör mycket listor och sätter upp målsättningar varje dag. Jag försöker bli bättre, försöker vara grym. Jag accepterar saker som de är, men låter dem inte definiera mig. Men jag blev lite förvånad över att så många har tolkat det så, för jag delar egentligen bara med mig av mina tankar och erfarenheter. Att andra känner likadant? Det är vackert och stort. Speciellt när det händer här, på andra sidan jorden.
Så guiden är mer riktad mot dig själv än mot andra, egentligen?
– När jag växte upp, alltså efter att jag fyllt 18, hade jag ingen som kunde guida mig. Vad i helvete är livet, liksom? Jag hade min mamma, som är underbar, men ingen i min egen ålder som kunde säga vad som var rätt och fel, vad som var bra. Alla känslor som jag hade, var de normala, och så vidare. Den rösten som kunde förklara fanns inte. Så det slutade med att jag fick lära mig själv, och senare kunde jag dela vad jag lärt mig med andra.
Du nämnde att du gillar listor, är det ett skäl till att du skrev låten Picky Bitch Check List?
– Definitivt. Jag vill vara tydlig. Många ger sig in i förhållanden som lämnar dem med ingenting, som inte ens tillfredställer dem. Så jag är liksom såhär: okej, låt mig vara tydlig och säga vad jag vill ha och behöver. Då vet du att om du inte levererar så kommer jag att lämna dig. Och du kommer att veta varför.
Känner du att tjejer som ligger med killar generellt lägger för mycket energi på dåliga förhållanden?
– Ja, det krossar mitt hjärta hur mycket energi som läggs ned på det. Samtidigt har alla sin egen bild av kärlek. Vissa är inte bekanta med kravlös kärlek. Våldsam eller tuff kärlek är kärlek för dem, och det är vad de föredrar. Jag kommer inte att gå runt och säga till tjejer att göra si eller så. Men det är verkligen förkrossande när mina vänner, eller tjejer i allmänhet, är så snälla mot de där asen till killar. Men de tjejerna kommer förstå en dag, alla har sina brytpunkter. De kommer att stå ut med den där skiten först men sedan kommer de att slå sig fria.
Att dejta killar kan ju kännas som en konstant kamp för att bibehålla sin självrespekt.
– För killar handlar allt om dem, inte om oss. De försöker få oss att tro att vi inte ser ut som de vill att vi ska se ut, att vi inte beter oss som de vill. Men det är de som inte försöker bli bättre personer, som går igenom livet och behandlar folk hursomhelst. De behöver fatta att vi är Moder jord, vi är skapelsen och vi har kreativitet inuti oss. Jag tror att de är rädda. De tar varje chans att trycka ner oss på grund av det. Vi gör inget fel, egentligen är vi perfekta. Killar kan inte hantera den där perfektionen, på grund av deras egen osäkerhet. Killar är korkade.
Du refererar mycket till jorden. Är du en andlig person?
– Ja, jag gillar att vara i samklang, att lyssna till min kropp och på jorden. Vi kan lära oss så mycket genom att verkligen lyssna på livet och på våra erfarenheter. Jorden är sammankopplad med oss. Om vädret ändras, ändras människor. Om människor gråter, gråter himlen. Om människor ler, skiner solen. Jag har behövt göra mig själv medveten om den enigheten. Jag ville inte känna mig separerad från planeten som jag är på.
Hur kom det sig att du började rappa från början?
– Jag började göra musik efter att jag rappat lite på vänners låtar. Folk bad mig göra egen musik, men jag kände bara: Hehe, ingen chans… Men sedan insåg jag att jag ju inte ens försökt, så vad hade jag att förlora? Folk hade rätt. Jag antar att de såg något i mig själv som inte jag själv kunde se. Jag var tvungen att tro på det, och fortsätta. Erykah Badu postade min första låt på Twitter, och jag kände bara att wow, okej… Nu är jag här och vill inte gå tillbaka. Det är läskigt men det är livet.
Vad ska du göra härnäst?
– Just nu tar jag mig tid till att känna in att jag har avslutat skivan och att den blir så väl bemött av omvärlden. Ofta ignorerar man bara när bra saker händer, och trycker ner sig själv för småsaker istället. Jag gratulerar mig själv för det här, bra jobbat! Det är mitt första projekt och folk älskar det. Men jag har också fler visuella grejer på g. Snart ska jag släppa videon till Nah, en låt på skivan. Videon fångar verkligen mitt äkta jag, jag är en väldigt chillad tjej, även om alla tror att jag är galen… Den är filmad i min mammas hus och jag tror att man verkligen kan känna mig i den. Jag vill inte berätta för mycket, men det är som en långfilm. Den ses bäst på en projektor.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2014.
