Kändisar läser dikter i appen "Poesi på G"

16:50 8 Sep 2014

Danny Saucedo började gråta under uppläsningen. Foto: Jörgen Hildebrandt

Författaren Sara Paborn ville att poesin skulle vara lika lättilgänglig som musik på Spotify. Därför skapade hon appen Poesi på G, där kändisar som Danny Saucedo och Suzanne Reuter läste in hennes egna dikter. 

Appen Poesi på G har kallats för världens första poesiapp. Det stämmer med största säkerhet inte. Men under tjugo dagar får appinnehavaren en dikt om dagen i tjugo dagar, alla lästa upplästa av olika kändisar. 

Nöjesguiden har pratat med Sara Paborn om kändisarna, integration och poesins makt.

Hur fick du idén till det här projektet?
– Jag har länge velat skriva en diktsamling, och ville göra något som inte bara var en bok. En dag hade jag en uppläsning på ett bibliotek, och då var det två tjejer som hade hamnat fel och råkade gå förbi. Efteråt sa de att de hade blivit helt tagna. Dikter borde vara som att lyssna på en skiva eller som Spotify, och då kändes det självklart att det skulle vara en app.

Hur valde du ut vilka kändisar du ville ha med?
– Gud, så många kändisar jag varit i kontakt med! Jag ville få en väldig vidd på människor från helt olika världar och generationer och personer som man inte förknippar med poesi. De första som sa ja var komiskt nog de äldsta, Lill Lindfors och Johannes Brost. De förstod att det här var ett konstnärligt projekt. Jag tycker att jag fått tag på en grym blandning, och alla fick själva välja vilken dikt de ville läsa in. Och ingen valde samma. Dikten blev deras, och de blev känslomässigt knutna till den. Den handlade inte längre om mig utan om dem.

Vilken kändis var du mest överraskad över att hen ställde upp och att hen gillade poesi?
– Danny Saucedo, som var en otroligt känslosam person. Han grät när han läste in dikten. En helt fantastisk människa. Och jäkligt otippad!

Poesi brukar ju ofta ses som någonting rätt elitistiskt, vad tror du att det beror på?
– Man är väl inbillad det. Men poesi är någonting andligt, det är ingen som kan lära dig det, precis som ingen kan lära dig kärlek. Det finns svår poesi, och det är nog dem som har gett poesin det ryktet. Men det finns många, även äldre, poeter som Nils Ferlin, Karin Boye och min personliga favorit Werner Aspenström som inte är svåra att läsa. Jag vill ge poesi till människor som behöver röra sig på poetisk mark. Livet är mer än SL-kort och tvättstugor.

Tror du att den här appen fungerar på det sättet, att poesin blir mer lättillgänglig?
– Det är jag helt övertygad om. Jag har fått brev från gruvarbetare och snickare som hört av sig och berättat att de aldrig öppnat en bok innan. Det är viktigt när poesin har kommit i skymundan, vi lever inte av bröd utan av drömmar.

Vad hoppas du mer kunna uppnå med projektet?
– Jag tror att poesi kan förändra världen. Och jag skulle vilja fortsätta med det här projeket. Jag tänker mig att svenska skolungdomar skulle kunna läsa in döda, svenska, men kanske även utländska, poeter. Det skulle kunna bli ett integrationsprojekt där elever som nyligen kommit till Sverige kan skriva dikter på sitt hemspråk och sedan översätta dem. Via dikten kan två människor lära känna varandra fort.

Poesi på G finns för både Android och iOS.

Stad: 
Kategori: