Jane Campions första Sverigebesök

13:43 28 Apr 2015

Foto: Christopher Mair.

Cinemateket kör feministisk filmfasta under april och maj, med enbart kvinnliga regissörer i programmet. Som körsbäret på deras retrospektiv av Jane Campions verk besöktes Filmhuset igår av den nyzeeländska regissören och manusförfattaren vars filmer känns i fingrarna. Nöjesguidens filmredaktör Sebastian Lindvall var på plats.

Hon sitter bekvämt tillbakalutad i stolen. Silvrigt hår, stiliga glasögon, avslappnad attityd. Ibland vilar ena handen under hakan – konstnärens typiska signaturpose! – men armana drar iväg i vilda gester när hon spelar ut sina historier.

Det är skönt med en auteur vars verk talar för sig själva. Jane Campion behöver inte sälja in sina filmer med någon tillgjord image som befäster hennes geni, utan öppnar istället upp och bjuder publiken på osäkerhet, ängslan och självkritik.
Holy Smoke visades på en indisk filmfestival och det var hemskt. Och efteråt skulle jag ställa mig upp och prata om den!

Hon tycker än idag att filmen har sina brister, men har lärt sig att älska den igen. Den fångar hur det är vara en ung kvinna och känna sig trakasserad.
– Nu är det jag som trakasserar människor, säger hon med ett högt skratt.

Hennes stora genombrott skedde 1993 med det sinnliga triangeldramat Pianot. Den filmen ledde också till att hon som första, och hittills enda, kvinnliga regissör tilldelades den åtråvärda Guldpalmen på filmfestivalen i Cannes.
– Vi trodde att vi gjorde en liten arthouse-film som några få skulle tycka om, berättar Campion.

Men istället för att bara fortsätta koka signaturrätt på gammalt recept har hon fortsatt testa gränser och utmana sig själv. Numera även i tv-rutan, med det hyllade mysteriet Top Of The Lake, vars andra säsong fått grönt ljus. Historien utspelar sig fyra år senare i Sydney och med Elisabeth Moss kvar i huvudrollen, men Campion drömmer om att göra en trilogi. Avslutningssäsongen skulle i sådant fall fokusera på hur Holly Hunters lägerledare inväntar döden i Thailand.
– Kvinnolägret var impopulärt bland finansiärerna. Men det var därför jag ville göra en kriminalserie!

Liksom de flesta stora regissörerna har Campion en rad återkommande samarbetspartners, men under inspelningen av Top Of The Lake var det mestadels nya ansikten. Plötsligt kände hon sig äldst på plats. Men åldrandets positiva sidor visade sig när hon gjorde Bright Star och drogs till John Keats öde, men kände visst motstånd; hon förstod sig inte riktigt på poesi, visste inte ens hur dikter skulle läsas. Sedan insåg hon att det inte fanns ett enda sätt.
– Allt eftersom jag blivit äldre så skiter jag i vilket. Jag älskar att bli gammal! Förutom när jag tittar i spegeln.

Hon har visat sig ha en fallenhet för att regissera skådespelare i prisbelönta roller. Såväl Hunter som Anna Paquin fick varsin Oscarstatyett för Pianot, men hon berättar också om hur Barbara Hershey dök upp till inspelningen av Portrait Of A Lady med en märklig dialekt som fick medspelaren John Malkovich att oroligt föreslå ersättare. Campion bjöd över Hershey för att fila bort allt det onödiga och göra det enkelt. Det slutade med en Oscarsnominering.
– Min metod är att inte säga något förrän någon gör något genuint, berättar hon och avslöjar sitt enda kriterium när hon väljer skådespelare.
– Att de inte går på droger!

Härnäst planeras en filmatisering av Rachel Kushners bästsäljare Eldkastarna, ett projekt initierat av producenten Scott Rudin (ni vet, han som skämtade med Amy Pascal om Obamas favoritfilmer).
– Jag älskar hennes sätt att skriva. Det är inte perfekt berättat, men det som är bra är verkligen fantastiskt.

Publikfrågorna avrundas av en ung kvinna på första raden med filmskaparambitioner. Tidigare har Campion berättat om hur Gillian Armstrong var en tidig förebild, en som visade att även kvinnor kunde göra film, men vad skulle hon med sina erfarenheter ge för råd till sitt yngre jag? Hon observerar frågeställaren en stund.
– Håll det enkelt och tänk på vad som är nästa steg för just dig.

Sedan tack och applåder och obligatoriska blommor till hedersgästen. Men för att göra stunden lite finare räcker Campion över dem till den framtida filmskaparen på första raden.

Läs även: De åtta mest minnesvärda ögonblicken från Donna Tartt på Kulturhuset.

Stad: 
Kategori: