Guardians of the Galaxy.
För två år sedan konstaterade jag att 2013 skulle bli serietidningshjältarnas år. Men jag hade lika gärna kunnat tala om 2015. Eller 2016. Eller, för att vara ärlig, vilket år som helst fram till 2020. I höstas presenterade Marvel nämligen alla elva superhjältefilmer de ska trycka ner i vår hals fram till och med 2019. Kort därefter meddelade DC Comics att de också har elva serietidningsfilmer på gång till 2020. På tv-sidan startade superhjälteåret redan den 6 januari med Agent Carter, som handlar om hur den hemliga agenten Peggy Carter la grunden för superhjälteinstitutionen SHIELD. Samma vår rullar Netflix ut en hel säsong av Daredevil, en Marvel-franchise som gått på knäna sedan Ben Affleck försökte lustmörda den med sin film från 2003. Vidare ska stonerskådisen Seth Rogen göra tv av den omhuldade serietidningen Preacher, trots att förtroendet för Rogen inte är på topp efter filmtolkningen av The Green Hornet. Sedan ska vi inte glömma bort tv-versionen av Neil Gaimans American Gods som verkar röra på sig igen.
Trots att året knappt har börjat är jag redan spymätt på superhjältar. I år vill alla upprepa fjolårets Guardians of the Galaxy-succé. Men grejen med Guardians of the Galaxy var att filmen var en reaktion mot superhjältetröttman, inte en produkt av den. Den blev inte framgångsrik för att den innehöll superhjältar, utan för att den travesterade allt vi trodde oss veta om dem. Att Marvel och DC Comics tsunami-dränker våra skärmar med allt superhjälterelaterat de har i sina dammiga arkiv är om något ett tecken på desperation. Tillsätt en ny Star Wars-trilogi och superhjälteföraktet är komplett. Marvel och DC Comics har gått från att vara nördkulturens frälsare till att bli dess ohälsosamma feeder. Vi nördar hann knappt ärva jorden förrän vi dog av kulturell kolesterolförgiftning.
Men fuck det. Från och med nu går jag på en sträng detoxdiet som bara tillåter socialrealistiska tragedier. All grön kryptonit och radioaktivt spindelgift ska ut ur kroppen. Nu vankas 365 dagar av diskbänksrealism med dåliga tänder och usel kroppshållning.
Nya tv-serier 2015
Unbreakable Kimmy Schmidt
Hisspitchen för Tina Feys nya komediserie är följande: före detta medlem i en domedagssekt flyttar till New York. Bam! Okej, ljudeffekten la jag till själv. Men liksom alla andra människor på planeten lider jag av akut Tina Fey-abstinens efter nedläggningen av 30 Rock. Och även om Fey själv inte kommer att spela någon av rollerna i Netflix-serien Unbreakable Kimmy Schmidt är det hennes och 30 Rock-kollegan Robert Carlocks gemensamma tv-baby.
Better Call Saul
Populärkulturens mest obekväme advokat sedan Sean Penns ärkesluskige David Kleinfeld (Carlito’s Way) åter-vänder i år. I Breaking Bad-spinoffen Better Call Saul gör vår favoriträtts-haverist Saul Goodman (uttalas ”It’s all good, man”) en storstilad comeback. Inför premiären den 8 februari kammar vi över flinten, poppar lite meth och lutar oss tillbaka i tv-soffan.
Daredevil
Det är nu tolv år sedan Ben Affleck förstörde Daredevil med en av modern tids sämsta superhjältefilmer. Fastän både Marvel och DC Comics vill trötta ut oss medelst filmatisering av varenda serietidning som någonsin tryckts är jag (trots mitt nyårslöfte) helt okej med att Netflix nu gör en bingewatch-vänlig version av Daredevil. Jag menar, det värsta som kan hända har ju ändå redan hänt.
Fortitude
Inspelad i både Storbritannien och Island bjussar Sky Atlantics Fortitude på en slev med isländsk kyla och en sideorder brittisk svärta. Christopher Eccleston, Stanley Tucci och Sofie Gråbøl är bara några av talangerna som ger tyngd till detta mörka krimdrama. Utöver casten ser vi såklart fram emot miljöerna. Tänk skimrande norrsken över gnistrande snölandskap.
Backstrom
Sveriges flåsigaste deckarförfattare, Leif GW Persson, möter den läskige The Office-stjärnan Rainn Wilson i Backstrom; Fox tv-seriefiering av romanfiguren Evert Bäckström. I bästa fall gifter Backstrom Wilsons komiska uppsyn med GW:s auktoritära pondus.
I sämsta fall gifter Backstrom Wilsons auktoritära pondus med GW:s komiska uppsyn.
Battle Creek
En lättsam polisprocedural där en gatsmart snutkille mot sin vilja måste samarbeta med en snoffsig FBI-snubbe för att lösa veckans brott. På pappret låter Battle Creek som en tidskapsel på rymmen från TV3:s nittiotalstablå. Men eftersom serieskaparens förra serie var ganska bra får Battle Creek hänga med på listan ändå. Breaking Bad var trots allt helt okej.
MaddAddam
Darren Aronofskys produktionsbolag gör HBO-epos av Margaret Atwoods dystopiska boktrilogi. MaddAddam utspelar sig i en postapokalyptisk framtid efter att en pandemi suddat ut stora delar av civilisationen samt människorna som en gång befolkade den. Förväntningarna på MaddAddam är larvigt höga. Det största hotet är Darren Aronofskys dagsform efter bibelkalkonen Noah.
The Last Man on Earth
I denna lovande ”efter katastrofen”-komedi skriven av The Lego Movie/21 Jump Street-duon Phil Lord och Christopher Miller spelar Saturday Night Lives Will ”MacGruber” Forte den siste mannen på jorden. Föreställ dig The Walking Dead minus zombietjafset och mer ”råka-kladda-senap-på-ovärderligt-konstverk-på-muséet-men-det-är-lugnt-eftersom-du-är-den-sista-människan-på-jorden”-humor.
Bäst just nu
1. Girls
Med Dunham börjar tv-våren.
C More och HBO Nordic.
2. Broad City
En av fjolårets roligaste serier är tillbaka.
Comedy Central.
3. Trailer Park Boys
Ägnat hela julen åt att plöja denna fina.
Netflix.
Stad:
Kategori:
Publicerad i tidning:
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 01, 2015.
