Den 29 november blir en stor dag för fans av Laura Palmer, Dale Cooper och BOB (finns ni?). Då ordnas nämligen Twin Peaks Stockholm Festival för andra året i rad, på Orionteatern i Stockholm. Men de behöver lite hjälp.
Twin Peaks är, förstås, den ikoniska tv-serien från 90-talets början, som börjar med en ung kvinna inlindad i plast och slutar i ett kaos som förföljer oss än idag. Arrangörerna av festivalen har startat en crowdfunding-kampanj för att samla ihop till vad det kostar att arrangera en festival av den här kalibern. I skrivande stund har de fått ihop 3892 kronor av 150 000, men än finns det tid innan november är över oss.
Vi pratade med arrangören Charlotte Prag om förra årets festival, varför Twin Peaks fortfarande är relevant och vilka gäster de drömmer om att ha.
Vad har ni planerat för årets upplaga av Twin Peaks-festivalen?
– Än så länge ser vårt program ut så här: seminarium och happenings med våra inbjudna gäster, manusförfattaren Robert Engels och skådespelerskan Jill Rogosheske, en livekonsert med musiken från Twin Peaks, ett dansperformance och en fan art-utställning ihop med Sci Fi-bokhandeln. Bland annat!
Vad från förra året skulle ni vilja se även under denna festival?
– Den förra festivalen var oerhört lyckad och det berodde mycket på publiken och stämningen under fesitvalen. Det fanns så mycket engagemang och kärlek från alla håll och kanter och det kändes i hela rummet. Det hoppas jag verkligen på att få återuppleva.
– Extra speciellt för denna festival är att Jill Rogosheske kommer att vara festivalens värdinna, vad kan inte bli mer stämningssättande än detta? Jill spelade värdinna på The Great Northern i Twin Peaks.
Skräckande lookalike-tävling under förra årets festival.
Varför är Twin Peaks fortfarande så relevant för så många?
– När serien kom ut så blev den snabbt en succé och fängslade tittare över hela världen. Serien var unik på många sätt och vis och kombinationen av alla dess starka komponenter gjorde det enligt mig oslagbart och anledningen till att det håller än idag.
– Förutom detta så finns det nog extremt många olika svar på denna fråga eftersom det är så individuellt. Twin Peaks ger mig en stark känsla av nostalgi eftersom jag fortfarande har starka minnen från tiden då den gick på tv. Jag kommer ihåg hur hela famlijen följde serien och såg fram emot varje nytt avsnitt. Jag kommer ihåg hur rädd jag var när jag skulle gå och lägga mig efteråt och kollade efter Killer Bob under sängen. Något som jag i mina mörkrädda stunder även gör idag. Twin Peaks väcker helt enkelt många fina minnen till liv och trots sin otäckhet ger den mig trygghet.
Jag får ofta medvetet tvinga bort tankar på "hur det skulle gått" i serien. Finns det inte en risk att, om man fortsätter att engagera sig kring den, bli helt galen av ovissheten?
– Jag tror att det är tvärtom, att man inte vill ha svaret på hur det skullle ha gått. Twin Peaks består av extremt många frågetecken som jag inte tror är menade att lösas. Det är hela charmen med serien. Det är bara att se hur det gick när Lauras mördare avslöjades. Spänningen försvann till viss del.
Och hur sunt är det egentligen att samla så många galningar på en plats där de utsätts för just det som traumatiserat dem så?
– Det återstår att se. Kanske är det en jättedum idé egentligen.
Charlotte Prag väljer – 5 drömgäster för Twin Peaks-festivalen:
1. David Lynch, för att han är geniet bakom allt.
2. Angelo Badalamenti, för att han verkar ha otroligt många spännande berättelser om hur musiken blev till i samverkan med Lynch.
3, 4, 5. Ray Wise (Leland Palmer), Sheryl Lee (Laura Palmer), och Frank Silva (Bob, dock omöjligt eftersom han inte lever längre) för att de är skådespelarna som påverkat mig mest av alla i serien.
Alltså: här kan ni skänka pengar till festivalen. Och här kan ni läsa mer om den.
