Efter hyllade debutsingeln Bon Voyage väntar hela Sverige på nya släpp från Marlene. På torsdag är hon support till Kim Cesarion på Pustervik. Vi passade på att fråga henne om viktiga saker som dubstep och brudgäng.
Sist vi pratade med dig var du over seas. Var det så kul där som det såg ut på Instagram?
– Det var exakt så kul, men alla vet ju också att verkligheten inte är riktigt lika fin utan filter. Vardagen var väldigt annorlunda om man jämför med hemma. Det är mycket kaos somliga dagar. Tänk sova på luftmadrasser och storstäder man aldrig varit i där man måste komma i tid till viktiga möten. Men hjälp vad härligt jag har haft det! Jag har lärt känna mina vänner och mig själv så mycket bättre de två senaste månaderna. Jag kommer leva länge på den här resan.
Du verkar ha ett sånt gulligt gäng runt dig hela tiden. Är det viktigt för dig att ha med ditt girl-crew när du gör saker?
– Ja, de är gulliga! Och alla vet vad de vill och vart de vill. Jag älskar det! Det är klart att det är underbart att ha sina vänner med sig när man kastar sig ut och gör sin grej. Att ha ett sammanhang där man kan dela allt från eufori till frustration känns asviktigt. Delad glädje är dubbel glädje. Och det gäller ju vad man är gör här i livet.
Du har turnerat runt om i världen med dubsteplegenden Benga. Hur dubstep är du egentligen?
– Cirka. 0,000 000 000 000 000 0001 upphöjt i dess evighet och då multiplicerat med noll ännu fler gånger. Befogad fråga dock! Det var ändå kul att bekanta sig med det för en sekund. Men låt mig likna det vid ett one night stand som man helst inte ringer tillbaka till.
När kommer nästa släpp?
– Det kommer att finnas mer att lyssna på i januari då nästa singel kommer. Sen släpper jag en EP till våren.
Så många som skrivit om och älskat din debut! Bryr du dig eller käkar du tyckare till frukost?
– Jag räknade inte med hälften av all uppmärksamhet jag fått hittills, så jag är väldigt glad och tacksam. Men jag är nog ändå ganska känslig och kommer nog tycka det känns jobbigare än jag vill medge när kritik kommer. Vi som håller på med konst och kultur förväntas vara hårdhudade människor som inte bryr sig om vad nån tycker om det man skapat. Att vi alltid opåverkade ska kunna hämta från våra hjärtan och skapa vidare. Många fungerar säkert så också, men jag gillar att bli omtyckt. Blir jag ratad får jag väl samla mina vänner och gråta ut, så får jag säkert upp peppen igen.
