Foto: Anna Ledin Wirén
Den här våren har utan tvekan tillhört Joel Alme och dennes bejublade skiva "A Tender Trap". Ikväll spelar han skivor på den nya klubben Estelle på Locatelli. Vi tog en pratstund med exilgöteborgaren som var på extra gott humör över att få vara tillbaka i sin gamla hemstad.
Hej Joel, hur tycker du att det har gått med nya skivan?
Det har gått bra. Eller inuti, från mitt huvud går det aldrig bra. Den här gången har jag bara kapat av den där recensionsbiten. Det är ju bra i stunder när man tänker att man ändå får hålla på med musik.
Du har sjungit mycket om hemlängtan. Hur känns att vara hemma i Göteborg?
Jävligt skönt, jag har gått runt jävligt mycket här nu. Jag kom ner igår. Det är skönt att komma hem till ställen där man var när man var liten. Jag har bott på alla adresser känns det som. Olivedalsgatan, sedan Nordhemsgatan, Nordensköldsgatan, Såggatan, Kastellgatan, Mariaplan. Och detta var innan jag var sju år. Sedan flyttade jag till Mjölby och så tillbaka till Göteborg. Tredje Långgatan, Fjärde Långgatan, sedan tillbaka till Nordhemsgatan, Brännö, Kastellgatan igen. Sedan har jag bott i Grekland också, mellan att jag var två och tre år.
Var hänger du när du är i Göteborg?
Brännö. Annars är det väl det där Dubbel Dubbel. Jag vet inte vad som är populärt längre, men förr tog man en bärs där det var billigast. Jag började gå på Jazzhuset -97, sedan var man väl där i nio år. Varje torsdag. Finns det kvar förresten?
Det går nog sådär, det är kanske tre personer där på torsdagar nu för tiden.
Aja, men har man tre riktigt alkoholiserade människor så kan man ju väga upp det.
Var hänger du absolut inte?
Jag har aldrig gillat nattklubbar som Hard Rock Café. När jag jobbade på restaurang, på Palace, gick alla bartendrar till Spritluckan på Avenyn, det var otroligt obehagliga människor. Det var som stora handbollslag fast alla var rå-alkade. De obehagliga ställena, det är ju på Avenyn.
Men du vet att det är på Avenyn du ska spela ikväll?
Jadå, det förstår jag. Men jag antar att det inte är sådant ställe. Du fattar.
Blir det en lång natt?
Nja, jag ska upp tidigt och åka tåg till Stockholm. Jag har ju barn, det blir lite konstigt om man ska ut och sedan upp till dagis. Jag har försökt det några gånger, att få ihop de två grejerna. En lång natt, det är när dottern vaknar och man är vaken i 48 timmar. Utan någonting i blodet.
Hur ser en perfekt utekväll ut?
Nu för tiden har det ändrats mycket det där. Det är inte all-in längre, utan mer att jag går och käkar med min fru. Man är hemma och har fixat barnvakt. och så gör man i ordning sig och tar på sig lite snyggare paltor. Man träffas länge, blir lite fulla och tar in på ett hotellrum. En nattfösare på kvällen. Det är inte så att ”nu jävlar ska vi gå på klubb och dansa”, det var länge sedan, eller så har jag aldrig känt i och för sig. Men har du sett ”Midnatt i Paris”? Många ogillar den, det är inte Woody Allens bästa, men det är en skön romantisk känsla där. Man går runt på gatorna och det är gött att drömma sig bort. Att gå tillbaka till en tid man aldrig har haft.
Ikväll väljer du musik, vad får vi höra?
Gammal soul, Motown, Jonathan Richman, lite Dylan. Gubbar. Jag kör inga nya jävla P3-singlar. Jag lyssnar inte på radio. Det låter väldigt Göteborgsaktigt, men de enda jag lyssnar är de jag känner. Jag kom ihåg när Strokes kom, då förändrades någonting och alla blev skivsamlare. Jag är inte intresserad av musik på det sättet. Jag menar, har man en fin utsikt från huset så måste man inte flytta runt hela tiden. Nu låter det bittert, men hjärnan funkar inte så, det är inget aktivt val.
Tack Joel. Vi ses ikväll!
Jaa, dunka dunka!
