Intervju: Boi-1da

Bild: Red Bull Music Academy. 

Han är den kanadensiska producenten med jamaicanska rötter som ligger bakom Drakes framgångar och sound. Men 26-årige Boi-1da har också jobbat med Nicki Minaj, Mos Def, Eminem, Kanye West, Meek Mill och Schoolboy Q, och är omåttligt förtjust i att använda dancehallens air horn. Vendela Lundberg träffade honom en dag i maj för att prata Drakes nya album, sportdokumentärer, Dr. Dres Detox och det, i hans mening, osmakliga med Yeezus. 

När jag får audiens hos Boi-1da, eller Matthew Jehu Samuels, sätter han sig nyvaket i en designsoffa och tuggar på en powerbar. Boi-1da har nyss hållt en föreläsning om sin karriär och hur man går tillväga för att lyckas som beatmakare på Red Bull Music Academy i New Yorks Meatpacking District. Han ursäktar sig mellan tuggorna med att eftersom han sov hela dagen innan efter en lång natts jobb, var han nära på att missa flyget från Toronto till New York.

Toronto är alltså din bas?

– Ja, det är där jag bor, och det är där jag kommer ifrån. Jag har tillbringat nästan hela mitt liv där och det är där min dotter bor också. Vi är väldigt nära varann så det är svårt för mig att åka bort under längre perioder, jag saknar alltid henne. Jag bodde faktiskt i Los Angeles förra året. Det var cool, men jag hittade aldrig riktigt min vibe där… Jag var inte så kreativ där borta.

Berätta, vad har du sysslat med de senaste veckorna?

– Jag har jobbat på massa låtar till Drake och hans nya album. Förberett grejer till honom. Han åkte iväg, jag tror det var till Barcelona eller något, så jag har försökt ha saker redo för honom. Sen har jag jobbat med min artist Ben Stevenson också.

Hur kommunicerar du och Drake när han är borta hela tiden?

– Jag smsar honom ljudklipp, och vi snackar alltid via sms eller våra Blackberrys. Han brukar höra av sig och skriva att han ska in i studion och fråga om jag har något att hooka honom med, eller så har jag något och skriver ”yo, check your email”. Eller så snackar vi bara om något riktigt dumt och irrelevant som en Maywather-fight (en boxare, reds. anm.)

Vad är visionen med albumet den här gången? Känner du någon prestationsångest?

– Jag känner ingen press, han är en så pass bra artist så allt han gör kommer bli bra. Han chockade många med Started from the bottom efterom den var så annorlunda. Det var inte vad folk hade förväntat sig. Det känns som att resten av albumet handlar mest om en tid i hans liv, där han bara öser ur sig allt som pågår i hans liv just nu. Han bara berättar vad som händer i hans liv just nu och vad han känner. Det kommer aldrig att bli dåligt eftersom han är en så bra textförfattare och artist, som sätter ihop saker så bra.

Försöker du matcha dina beats med vad han vill förmedla textmässigt, eller handlar det mer om att ”ett bra beat, är ett bra beat”?

– Han blir inspirerad av olika delar av sina låtar, och viss musik som han hör får honom att börja öppna upp om olika grejer. Han är väldigt specifik med det där. När jag skickade honom beatet till 5 a.m. in Toronto var det bara något i det som fick honom att börja öppna sig. Vissa saker triggar honom bara.

Stämmer det att ni skrev 5 a.m in Toronto fem på morgonen?

– Ja, vi gjorde faktiskt klart den klockan fem i Toronto. Drake var inte i Toronto men jag var hemma där i mitt hus, och höll på med det beatet som var ett gammalt beat som jag gjorde med en producent som heter Vinylz. Jag plockade ut en del av det beatet och byggde upp ett helt nytt sound tillsammans med min polare Nikhil. Det kändes perfekt för Drake så jag skickade det honom och så skickade han ett ljudklipp tillbaka och det var fucking fem på morgonen.

Hur kommer idéer till dig? Är du en sådan som kan vakna mitt i natten med en skiss över en låt i huvudet?

– Det där hände faktiskt mig bara för någon dag sedan. Jag jobbade på en låt för en kille som heter OB (OB OBrien, reds.anm.), som också är med i Started from the bottom-videon. Jag började fila på ett beat till honom och han fullkomligt dödade det när han la på sången. Han är riktigt tung, du vet den roliga killen med rött skägg från videon? Han hjälpte till att skriva den där Fuck u all the time-låten av Jeremih också. Han gjorde just en skiva som heter ”Jewish”, och han är inte ens jude.

Du tror inte att folk kan ta illa upp av det?

– Nej, för han kränker inte någon. Det är bara roligt, du kommer fatta när du hör låten.

Hur skulle du beskriva Toronto-soundet?

– Det är ganska mörkt, det är det sound som Drake har och många har sina variationer på det. Du har The Weeknd, PARTYNEXTDOOR och så vidare. Hela Toronto-soundet, det där kusliga omsvepande ljudet som har förändrat r’n’b-scenen, man hör så många som använder sig av det nu.

Har det där mörkare emo-soundet alltid funnits i Toronto eller växte det fram mer efter Drakes framgångar?

– Det är Drake, 40 (producenten) och jag själv som har konstruerat det soundet men vi gör alla vår egen grej. Allt kommer ändå från Drake, från vad han började med.

Du jobbade nyligen med Schoolboy Q. Har du jobbat med de andra i Black Hippy också?

– Jag har jobbat med Kendrick (Lamar. Reds. amn.). Tanken var att jag skulle ha med en låt på good kid, m.A.A.d city men det var svårt att få samplingen clearad. Jag är ett stort fan av Ab-soul också, och kommer förmodligen göra något med honom. Jag träffade Schoolboy genom en vän på Interscope (skivbolaget, reds. amn.) och hade faktiskt aldrig hört något från honom, men när jag väl gjorde det gillade jag verkligen hans stil för den var annorlunda.  Jag hade gjort klart ett spår – det där Yay yay-beatet – på ett kontor på Interscope en dag och var sedan tvungen att sticka men min kompis gick över till Schoolboy som satt rakt över gatan och gav det till honom.

Det kändes som att folk blev så lättade när Kendrick kom, eftersom han tillförde något nytt. Var i hiphop-världen vill du placera honom och resten av Black Hippy?

– Han är en innovatör och jag älskar hela den rörelsen de har med Black Hippy och Top Dawg Entertainment, allt de gör blir så viralt och de får så mycket support. Det är bra för hiphopen, att ett nytt crew gör en ny grej.

Vilka artister tycker du pushar de kreativa gränserna just nu?

– Jag skulle säga Kendrick, Drake och Kanye West, definitivt. Den där låten New Slaves, jag älskar den. Hela projektionsgrejen han gjorde var väldigt kreativt, det är rätt fantastiskt. Han kör ju hela den här antirasism-grejen som är rätt intressant att höra.

Du har tidigare sagt att man inte ska analysera musik för mycket – du gör beats och det är det du är bra på. Så hur känner du inför rappare som skriver rader med provokation som enda uppsåt?

– Jag är inte alls inne på de chockeringsvärde-grejerna. Jag är kristen och tycker att döper man sitt album till Yeezus, så är det sjukt kränkande. Men det är Kanye och Kanye får göra vad han vill.  Allt han gör är ganska chockerande, som texten i New Slaves.

Att föra till protokollet: Boi-1da är djupt troende och jobbar också regelbundet med den kristne rapparen Bizzle. Han jobbar även med en ny r’n’b-artist, Ben Stevenson, som har kommit att bli hans egen skyddsling men är ännu inte signad. 

Vad är den största skillnaden mellan att producera hiphop och r’n’b?

– Den största skillnaden är att med hiphop så ka du rappa över en 8 raders loop medan du måste strukturera allt så mycket mer med r’n’b. Där måste du jobba med ett landskap och en struktur för att fortsätta hålla folk exalterade. 

Så det är svårare helt enkelt?

– Det beror på. Det är svårare om du måste spela ackord och sådant, jag kan inte spela keyboard eller något annat. Du måste också ha en större kunskap om musik och arrangemang. Hiphop är bara samma sak, om och om igen.

Vad tycker du om den nostalgiska vågen av r’n’b som kom t.ex. med alla samplingar av Brandy och Aaliyah?

– Jag gillar det nya men jag saknar det gamla också. Jag tror att alla saknar den gamla tiden. Ärligt talat så har jag inte hört så mycket r’n’b på sista tiden. Usher och Trey Songz, de gör ju pop nu. Alla gör pop nu. Jag älskar Miguel, hans musik är fantastisk. Jag har varit ett Miguel-fan ett bra tag nu, jag såg honom uppträda på the Ascot Awards när ingen visste vem han var. Jag träffade honom förra gången han var i new York och vi bytte nummer men vi har inte haft chansen att träffas igen ännu. Och med honom vill jag göra det ordentligt.

2001 var Lenny Cooke den mest hypeade unga basketstjärnan, rankad över framtida giganter som LeBron James. Sedan gick allt fel, Cooke fick hybris och har inte fått spelat en enda minut i NBA. Boi-1da gjorde musiken till dokumentären, som kom förra året.

Av alla uppgång och fall-historier, varför Lenny Cooke?

– LeBron James och massor av andra kommer från den eran. Det är inte så många unga människor som känner till Lanny idag. Många människor gjorde exakt samma sak som honom. Jag var intresserad av vad som kan hända unga människor inom sport, för exakt samma sak kan hända musiker.

Filmen kan funka lite som ett avskräckande exempel?

– Exakt, den kan inspirera människor att aldrig ta foten från pedalen – någonsin. Du tror att du har nått någonstans, du har ”made it”, men du måste bara fortsätta jobba. Cooke trodde verkligen att han hade ”made it” och det förstörde hans liv. Han skrev under ett dåligt kontrakt och lurade sig själv, för han trodde att han var bäst. Sedan, medan han festade, tränade alla de andra och gick om honom.

Du började producera musik när du var 16 år. Var du någonsin orolig över att själv hamna i den fällan?

– Nej, mina föräldrar påminde mig hela tiden om att ingenting är någonsin över. De sa åt mig att aldrig sluta, bara fortsätta jobba.

Kommer du någonsin vara helt nöjd?

– Nej, jag kommer aldrig bli nöjd. Jag vill ha mer Grammys, mer hitlåtar. Det är som ett beroende.

Vad kan du berätta om Dr.Dres album Detox, som du enligt rykten har jobbat med och som aldrig får något releasedatum?

– Allt jag kan säga om Dre är att det går bra för hans hörlurar och att han är en legend. Men hans album, vet jag inget om. Folk har snackat så mycket om att jag jobbade på det, men det var inte riktigt så.  Jag träffade honom några gånger och gav honom några beats, men det är hans projekt. Han får prata om det. Jag vet inget om det, det kan komma ut i morgon.

Hur känner du inför att skapa dig ett namn?

– Om folk vill veta vem jag är, får de veta vem jag är. Jag kommer aldrig tvinga mig på någon eller försöka börja rappa själv. Mitt kall är att vara en bra producent, jag kommer inte ha min egen reality show.

Vad gör du i sommar?

– Jag ska jobba med Ben Stevensons projekt, jobba på att bli lite mer muskulös och bara njuta av sommaren.