Ända sedan jag var obetydligt större än en champagnekork har skivor och musik spelat huvudrollerna i mitt känsloliv. Jag köade i morgondimman för den nya Blursingeln, trängde mig förbi crackrökare på Black Market för jungle-tolvor samt offrade en elräkning för två singlar med Northern Soul-sångaren NF Porter och en obskyr hiphopskiva med Jean-Michael Basquiat. Mycket barnsligt och kanske lite sorgligt, det kan bara du bedöma. Men känslan av att vara musikens svar på Indiana Jones sprack helt plötsligt en dag. En av musikens magiska dimensioner, skivan, hade försvunnit — istället konverterade jag som alla andra till mp3 och nedladdning. Ungefär samtidigt upptäckte jag vinet. Den stackars lilla Indy där inne fick ett nytt syrgastält att andas i, nya djungler och skatter att utforska, nya hjälplösa att rädda. Att dra upp korken på en oförlöst Chevaliers-Montrachet ’91 från Anne-Claude Leflaive blev precis som att sätta nålen till en nyfunnen singel med Teardrop Explodes och att tratta i sig en flaska från Jaques Selosse är idag som att få återse Sun Ra på Camden Jazz Café. Same same, but different.
Stad:
Kategori:
