Ett utdrag ur #cleanfood på Instagram.
För tio år sedan vände vi oss till ätstörningscenter, till vänner och familj för tillfrisknande från ätstörningar. Vi vände oss inåt. Vi letade efter stöd och någonstans fick vi förhoppningsvis hjälp. Idag sker för många en del av tillfrisknandet på internet, mer specifikt Instagram. Vi använder mediet som ett sätt att hantera ätstörningen och vägen bort från den.
För tio år sedan upplevde jag ätstörningar som något privat och individuellt, något som drabbar en individ och som ska behandlas därefter. Nu ser vi stapplande steg mot att de drabbade själva försöker politisera ätstörningen.
Christina Gratorp skriver i antologin Ätstört: ”Efter år av förtryck gjorde vi revolution och den blev som alla andra revolutioner inte spikrak utan kantad av våld och smärta, skräck och sorg, precis som vi redan vant oss vid men nu till skillnad från förut åsamkade oss själva i ett desperat försök att återta kontrollen. Vi var trötta på att vara våra kroppar men att inte få äga dem”.
Under hashtagen #anorexiarecovery finns i skrivandets stund över 800 000 bilder, under #foodisfuel lika många. #EDrecovery, där ED är en förkortning av eating disorder, finner vi dryga miljonen bilder. Det är ett flöde fyllt av bilder främst på mat. Ibland vackert upplagd, men lika ofta en bild på en pizza eller en chokladkaka. Texten under kan lyda: ”Det här är min största rädsla någonsin, men jag ska klara det!”, vilket åtföljs av hejarop från andra användare.
Att dela med sig av tillfrisknandet är nämligen mer än bara ytligheten i att fotografera sin mat; det är att göra processen offentlig, att göra den kollektiv. #EDfamily, #EDwarriors och #togetherwecan är några exempel på hur viktig gemenskapen är i denna process. Vi försöker kollektivt återta kontrollen, och äganderätten, över våra kroppar.
Den positiva strömningen till trots finns det ett annat community där matbilder fungerar på motsatt sätt. Instagram blockerade för ett tag sedan hashtagen #proana. Men vi vet att det inte behövs någon specifik hashtag för att en liknande kultur ska frodas.
#strongnotskinny.
Under några år har vi sett hur samtalet kring kropp och hälsa alltmer börjat övergå till ett samtal om träning, styrka och ”renhet”. Nu hittar vi hundratusentals bilder på mat under hashtags som #strongnotskinny, #cleanfood och #healthyfood.
Under #cleaneating finner vi över 10 miljoner bilder. Där är majoriteten av bilder på frukt, grönsaker och nyttiga shakes. Kiwi och banan skivat noggrant och upplagt till perfektion på toppen av hemmagjord müsli.
Mat är näring, säger man, men bara mat som är så kallat ”ren” är tillåten. Att omhulda tillfriskningsprocessen i termer av ”ren mat” är att byta ut en destruktiv tanke mot en annan.
Det är att använda den där duktigheten, som Gratorp talar om, för att återigen låta maten styra sinnet, inte låta sinnet styra maten. Scrollandet genom denna bildvärld av ”ren mat” spär på tankar som alltid befinner sig på en dikotom skala. Det är rätt eller fel, tillåtet eller otillåtet, tillräckligt eller otillräckligt. Duktig eller misslyckad. För en andra gång vänder man vapnet, maten, mot sig själv. I ett försök att ta tillbaka kontrollen över sin egen kropp låter man dessvärre maten ta kontroll över sitt eget huvud.
”Ren mat” måste därför ses som en ny form av pro ana. Det måste ses som det andra, långt ifrån oss tusentals krigare där ute som är redo att stötta dig. Vi som önskar tolerans, acceptans och njutning. Vi som tillsammans lyft fram ätstörningar, ut ur den privata och hemliga vrån till det offentliga rummet.
