Graffitikulturen illustreras på Maskineriet

En olaglig vägg lockar mer inom Tags and Throw-genren. Foto: Thomas Gunnarsson.

Graffitikulturen befinner sig under omorganisation. Förra årets regeringsskifte ledde till att lagen om nolltolerans hävdes, och nu ska klimatet för konstformen vara öppnare. Något som inte märks i dokumentärfilmen Bombing with Uzi.

Under fyra måndagsnätter följde Thomas Gunnarsson med graffitikonstnären Uzi genom ett iskallt Stockholm. En vacker upplevelse enligt Thomas, som nu ska släppa filmatiseringen av deras möte. Den sjätte i raden av hans graffitidokumentärer, med målet att uppmärksamma subkulturen för allmänheten. Nu på lördag är det premiärvisning för filmen på Maskineriet.

Stockholms tidigare restriktiva inställning mot graffiti ska idag vara utbytt mot ett öppnare klimat, där diskussioner om konstformen ska ske på en helt ny nivå. Något som Thomas inte har noterat särskilt mycket, då hans genre Tags and Throws snarare strävar efter att sätta sina taggar på olagliga platser.
– Det är ingen större skillnad än så länge. Tagsen tvättas inte bort lika snabbt bara. Men det förs diskussioner om lagliga väggar och om att anordna graffitirelaterade events.

Skulle graffitin minska om det blev lagligt överallt?
– Nej, det tror jag inte. Jag har varit och filmat i São Paulo i Brasilien och där finns det fler utövare trots att det är mycket slappare lagar. Spelreglerna om vem som får ut sitt namn mest ändras bara, man kommer på andra sätt helt enkelt.

Det finns ett par lagliga väggar i Stockholm, och stadsdelsnämnden har klubbat igenom att två väggar till ska upp på Södermalm under året. Något som inte lockar Tags and Throws-genren. Människorna inom konstformen ägnar sig istället av ”bombning”, där de arbetar för att få ut sin tag maximalt och via det skapa sig ett namn. Om signeringen syns på fler platser blir uppmärksamheten större. Något som illustreras i dokumentärfilmen om Uzi.
– Han är en stockholmsbaserad målare som också är stor i Europa, en småbarnsförälder som har hållit på väldigt länge och kommer att fortsätta sätta sin tag på gatorna. Han berättar till och med i filmen om att pensionstiden kommer bli ett ypperligt tillfälle för Tags and Throws.

Varför gör du dokumentärfilmerna?
– För att utbilda folk inom den konstform jag är mest intresserad av. Visa att det finns alla typer av människor inom den här kulturen. Det finns ju folk med välbetalda PR-jobb som är ute på nätterna och målar tags. Om folk inser det kanske även ”medel-Svensson” kan njuta av det.

Hur tar en till sig graffiti?
– Man reflekterar över det visuella. Då går det att börja titta på olika stilar och skapa sig sin egen favorit. Folk tycker ju överlag om typografi, vilket är samma sak. Skillnaden är att det här är handgjort. Det går att läsa mycket ur graffiti.

Då ens egna ”graffitikarriär” eventuellt tog slut i samband med uttåget från grundskolan kan det vara svårt att läsa ut något av Tags and Throws. Vilket Thomas förklarar med att det kan likna en berättelse om någons utekväll. Tagsen kan visa vilken väg den som gick hem full från Marie Laveau tog, om det regnade och vart sprayflaskan tog slut. Ett romantiskt synsätt på en konstform som verkar ha en ljus tid framför sig.

– Det är väldigt många som håller på. Fler tags får ju sitta kvar och då är det fler som vill vara med.

Premiären av Bombing with Uzi visas imorgon lördag den 14 mars, klockan 20.00 på Maskineriet. Utöver filmen kommer musiken att styras av DJ Sheit, DJ Dirtbag, Mr Bricks och Eboi Smutskatt. Läs även: Anders Karnells text om det som skulle kunnat ha kallats Banksys konstnärliga död och Björn Werners tankar om graffiti.