Punken kanske är död, men dess essens lever i en göteborgsk electropopduo. För Ellen Olaison och Jessica Sörenson, eller Mowgli, vinner kombinationen målmedvetenhet och lekfullhet över inspelningsnörderi och dyra mickar varje dag.
De kommer från rakt motsatta kreativa bakgrunder. Jessica Sörenson växte upp i en familj där alla spelade, medan Ellen Olaison är från en släkt där i princip ingen sysslar med musik. Trots det skrev hon sin första låt när hon var tolv år gammal.
– Det finns egentligen inget svar på varför jag började så tidigt. Kanske berodde det på att mina bästa vänner hade musikaliska familjer eller kanske var det bara att jag ville bryta ett mönster. Jag har nog alltid haft tydliga mål, säger Ellen Olaison.
Hur som helst hamnade de på samtidigt på Donnergymnasiet, där Jessica Sörenson läste musikproduktion och Olaison musik. Ändå var det inte där de hittade varandra.
– Efter gymnasiet började vi umgås just för att vi ville göra musik tillsammans, vi hade en go vibe och samma kreativa mål. Så vi började leka musikaliskt, och det har vi gjort sen dess. Musiken såg till att vi blev bra kompisar, det var något som tog tag oss, säger Ellen Olaison.
Med enkla medel började de skriva, spela in och producera musik tillsammans. De hade inga dyra mickar, så headsetvarianter fick helt enkelt fungera. Det minimalistiska var inte självvalt, men blev en del av Mowglis uttryck.
– Man har inpräntat hur saker ska vara, att det alltid blir bättre med en svindyr mick, till exempel. Men låter det bra så låter det bra, oavsett om man använder ett headset eller en mikrofon för 10 000, säger Ellen Olaison.
De vill poängtera att man inte behöver kunna allt för att göra något, Mowgli har testat saker och lärt sig genom det. Samtidigt vet de vad de vill, och tycker att det blir bäst om de får göra allt själva.
– Regler och sånt, vem är det ens som bestämmer dem? Man tror på sig själv och inser att det inte spelar någon roll hur man gör det man gör. Det är lätt att tänka att man behöver massor av hjälp för att göra något, men shit vad man inte behöver det.
I måndags hade deras nya singel premiär i Musikguiden i P3. Grunden till låten slängde Ellen Olaison ihop till ett projekt i skolan, sen insåg hon och Jessica Sörenson att det fanns någonting där. Den typen av ogenomtänkt skapande är vad de gillar bäst. Låten heter Closelessness, ett ord som Mowgli hittat på själva och som beskriver att något eller någon som är väldigt långt bort kan kännas nära, och tvärt om. Samtidigt gillar de att skriva texter som lyssnaren kan tolka som hen själv vill.
– Vi spelade låten för Jessicas pappa, och den fick honom att tänka på den där vulkanen på Island som är på väg att få ett utbrott. På långt håll ser den väldigt vacker ut, men kommer man för nära är den livsfarlig.
Den 12 mars ser du Mogwli live på Klubb Loco på Folk, och i höst kommer deras första EP.
