Text: Aleksander Kovacevic
Upptäck cancer och hjärt- och kärlsjukdomar i tid, och rädda liv. Det är affärsidén bakom allt fler kliniker som genomför så kallade early detection-undersökningar. Konceptet tycks vara framgångsrikt och populärt. Men bara för de med en fet plånbok. För 35 000 kronor fick Nöjesguidens reporter inte bara ett finger i stjärten – utan också ett brutalt ärligt utlåtande på hur kroppen mår. Häng med till lyxkliniken Executive health.
–Vad vill du ha på smörgåsen? frågar sjuksköterskan artigt innan hon försvinner ut ur mitt privata rum som går i stram, nordisk interiör. Jag stjäl en vindruva ur fruktskålen, första delen i Executive Healths femtimmarsundersökning är precis avklarad: urinprov och blodprov.
Executive Health är en slags lyxklinik som erbjuder sina patienter, eller kunder som de föredrar att kalla oss, så kallade early detection-undersökningar. Upptäck sjukdomen i tid – och rädda ditt liv. Fair enough, resonerar jag, tämligen otränad med stammispriser på alldeles för många krogar. Bland annat ska hjärtat, artärerna, buken och hjärnan få sig en genomkörare. Kliniken är den första i sitt slag i Norden som erbjuder ett avancerat screeningprogram. Till sin hjälp har de en strålfri magnetkamera – också den unik i sitt slag.
– I förra veckan hittade vi ett 80-procentigt stopp i halspulsådern hos en man, berättar Ulf Lillkrona, läkare på kliniken. Det innebär att strokerisken är mycket hög för honom trots att han inte uppvisade några symptom. Vi remitterade honom och nu kan detta behandlas. I framtiden tror jag att sjukvården kommer att handla mer om just förebyggande arbete. Regelbundna hälsokontroller för att upptäcka sjukdomar i tid – och påbörja behandling på ett tidigare stadium.
Ulf Lillkrona drar paralleller till tandvården och mammografin och är märkbart stolt över att få vara pionjär på svensk mark. Utomlands har liknande kliniker funnits länge och är populära i synnerhet bland storföretagens styrelsemedlemmar.
Läkaren Lars Erik Strandberg tar emot mig i sitt rum. Han frågar hur jag mår, hur min livssituation ser ut. Stressar du mycket? Har du fru? Barn? Röker du? Var har du ont? Hur mår du egentligen? Han skulle lika gärna kunna vara min psykolog.
Lars Erik berättar om vad som komma skall – och svarar på frågorna jag har i huvudet men inte törs ställa. Nämligen att majoriteten av de vanligaste cancerformerna både går att upptäcka och bota innan man fått några symptom. Men vad händer om de hittar någonting?
– Vid allvarligare upptäckter skickar vi dig på remiss, säger Lars Erik lugnande. Mindre åkommor behandlar vi här på kliniken.
I tankarna snurrar hjärntumörer och hopplösa sjukdomar. För en stund funderar jag på att backa ur. Resa mig upp ur stolen och tacka för mig. För, vill jag verkligen veta?
– Allt vi letar efter är sjukdomar som det finns goda chanser att bota vid tidig upptäckt. Det är viktigt att poängtera. Om det är så att vi hittar någonting på dig är chansen att bota sjukdomen mycket större nu än om det skulle upptäcktas i ett senare stadium.
Men alla sjukdomar går ju inte att bota?
– Nej, och vår grundinställning är att inte skapa oro, förklarar Lars Erik. Därför undersöker vi bara sådant som går att åtgärda. Vi tittar exempelvis inte på begynnande tendenser för alzheimers, eftersom bromsmedicinerna är så dåliga, och vi arbetar heller inte med DNA-analyser.
Okej, jag vrider på frågan. Ponera att man vill veta då?
– Då kan vi göra det. Vi hade nyligen en kvinna hos oss som visste att hon skulle få Alzheimers. Hon krävde att få veta när symptomen skulle börja märkas på grund av planering. Jag tror att hon ville hinna lämna över sitt företag i tid.
Men grundprincipen är att kliniken bara letar efter sådant som kan botas. Undersökningen får aldrig skapa onödig oro. Statistik från liknande kliniker visar att mellan tre och fem procent av de undersökta diagnostiseras med potentiellt livshotande sjukdom. Mellan 30 och 35 procent diagnostiseras med en tidigare okänd allvarlig åkomma. Hos Executive Health har de flesta fynd behandlats på plats medan de allvarligare fallen skickas på remiss. De flesta av klinikens kunder är mellan 40 och 70 år. Mestadels män och en hel del ditresta från andra delar av världen.
Ni måste ha många hypokondriker bland kunderna?
– Man skulle lätt kunna tro det, skrattar Ulf Lillkrona. Vi trodde det också när vi öppnade. Men de är faktiskt färre än väntat.
Jag fortsätter min undersökning. En halvtimme tillbringar jag inuti klinikens magnetröntgenkamera. Det dånar. Som en privat ravefest i en burk. Skallen röntgas i jakt på tumörer. Därefter hjärt- och kärlanalys. Liggandes på en brits genomgår jag en screeningundersökning av hjärta och kärlträd – de viktigaste artärerna kollas noga – i ljumskarna och halspulsåldern. Syftet är att hitta kärlförändringar. Efter det – EKG-test, ett vaselindränkt finger långt in i rumpan och så ett synnerligen uppläxande ge-fan-i-att-feströka-samtal med läkaren. Jag skäms och lovar dyrt och heligt att slänga ciggpaketet i väskan.
Men exklusiva undersökningar som den Executive Health erbjuder är naturligtvis inte helt okontroversiella. Förutom att den är få förunnad – vilken del av samhällsskiktet har råd att hosta upp 35 000 kronor? – riskerar verksamheten på sikt att öka sjukvårdskostnaderna i samhället. Det menar åtminstone flera experter som tror att den här typen av kliniker kan leda till en ökad tillströmning av remitterade patienter.
– Nonsens, det finns verkligen inga belägg för det, kontrar Ulf Lillkrona. Tvärtom. Genom att upptäcka allvarliga sjukdomar innan de brutit ut på allvar går det att åtgärda dem och samhället slipper kostsamma behandlingar. Inom 10–15 år tror jag att den offentliga vården kommer att erbjuda merparten av det vi gör. Kritiken att vi skulle öka sjukvårdskostnader bygger ofta på att vi hittar onödiga saker som måste utredas, så kallade falskt positiva bifynd. Vi har bara sett några enstaka sådana och dessa har kunnat avfärdas med en snabb ytterligare undersökning.
Jag lämnar kliniken. Istället för i papperskorgen hamnar ciggen i mungipan. Två veckor av ångest följer. Cancertankar. Denna förbannade sjukdom som har tagit mormor ifrån mig. Morfar. Farmor. Farfar. Mina farbröder.
Så är det dags för återbesök. Läkaren Lars Erik Strandberg går igenom hela min journal. Nervositeten är obeskrivlig. Jag lyssnar knappt, letar bara ljud. Dödsdomen? Han går igenom blodvärden, status på artärer, screeningresultaten. Ja, allt. Samtalet är slut – jag får beröm, en av de friskaste kunder hittills, framhäver han och ger mig en klapp på axeln.
Jag får med mig en dvd med röntgenbilder hem. Jag tittar på den. Den är vacker, hjärnan. Mönster som fraktaler, ungefär.
Skriv kommentar