Foals på grönbete

23:54 23 Jun 2008

Ikväll spelar Foals på Accelerator-festivalen i Stockholm. Nöjesguiden ville veta vad deras föräldrar tyckte om sönernas val att turn on, tune in och inte minst drop out, så vi ringde upp Yannis Philippakis, bandets obestridlige ledare.

Ikväll spelar Foals på Accelerator-festivalen i Stockholm. Nöjesguiden ville veta vad deras föräldrar tyckte om sönernas val att turn on, tune in och inte minst drop out, så vi ringde upp Yannis Philippakis, bandets obestridlige ledare.

Är inte Oxford lika med mathrock och shoegaze?
- Nej, inte det minsta. Det är faktiskt mest noise, kids med trasig utrustning som försöker skapa så mycket oväsen som möjligt. Jag gillar det.

Nu är Foals popstjärnor och college-dropouts. Ar ni funderat på om ni i framtiden bara kommer att vara college-dropouts?

- På ett sätt hänger väl bandets framgångar ihop med att nästan alla medlemmar hoppade av våra utbildningar. Det skedde ungefär samtidigt, och det var ett val vi gjorde för att verkligen kunna nå ut med musiken.

Och era föräldrar blev förtvivlade, som alla ansvarstagande föräldrar blir?

- Verkligen. Jag har en farbror som ringde och hotade att han skulle bryta mina ben. Men vi lever inte våra liv för att tillfredsställa föräldrar och släktingar.

Ni brukar hävda allt från mainstreamakter till Steve Reichs minimalism som era influenser.

- Allt vi hör och gör influerar oss, och vi skiter i om det är mainstream eller smalt. Vi vill vara lika porösa som en svamp och suga upp allt. Steve Reich var en förlängning av att jag lyssnat mycket på afrikanska trummor, men egentligen gillar jag Terry Riley bättre.

Varför är brittiska band så fixerade vid att förena klubbmusik och rock?

- Om man kokar ner musiken är det tre saker den består av. Det är rytm, det är människor och det är firande. Melodier och krokar är bara utanpåverk, det är rytmen som är hjärtslaget. Under min uppväxt i Grekland brukade vi dansa folkdans, och det kunde pågå i 8-9 timmar. Det var hypnotiskt, och jag känner på samma sätt för minimal techno. Det vill jag ska genomsyra Foals musik.

Nu rider man på framgången och släpper en dubbelretrospektiv med ert gamla band The Edmund Fitzgerald. Hur kul är det?

- Rätt kul faktiskt. Det är kompisar med en indielabel som släpper den, och eftersom vi inte gav ut särskilt mycket under vår existens är det kul om saker ändå kan höras idag. Men vi räknar inte med att så många fler än vi själva är intresserade, vi var inte direkt ett kommersiellt band. Vi köpte pot, vi rökte den och sedan spelade vi i nio timmar, sådan var vår tillvaro.

Stad: 
Kategori: