Carl Reinholdtzon Belfrage ställer sig till försvar för den smutskastade finanskrisen, ser paralleller till sitt eget arbete som kritiker och kommer fram till att de båda är ungefär lika populära. CRB har med andra ord äntligen hittat en vän.
Singapore. Sitter på Raffels Hotell och läser Newsweek's huvudartikel om den ”förfärliga” globala ekonomiska situationen.
Jag förstår inte vad de pratar om.
Sällan har en så fantastiskt populärkulturell kraft som finanskrisen tagits emot av så styvmoderliga famnar. När media rapporterar från dess konsekvenser är det i negativa ordalag. Finanskrisen får bara skit. Jag tror inte finanskrisen bryr sig.
Personligen ser jag bara vackra drag i krisen. Jag följer dess natur, mekanismer och konsekvenser med glädje.
När den skär som en skalpell genom samtiden och skär bort samhällets fettkappa ser jag något befriande. Jag kan till och med finna mig själv med ett leende på läpparna när ännu en fabrik läggs ner.
När dess osynliga hand svävar över vårt land och plockar bort det stela, det döda, det som slutat andas och alstra värde, njuter jag och känner för första gången… mening.
Det är ett reningsbad som nu sveper över världen. Vi borde hylla det.
Det enda du behöver göra är att tvåla in dig och hoppas du har en position som marknadskrafterna uppskattar. Gud vet att jag har det. Jag och finanskrisen fungerar på samma sätt. I Dagens Industris krönikor kan du läsa om hur Volvo permitterar tusentals anställda. Efter min recension av Kent tvingades bandet varsla en basist, två ljudtekniker och 600 vita mössor.
Joakim Berg tvingades personligen be regeringen om stödlån för att Markus Mustonen skulle få nya trumpinnar.
Jag och finanskrisen tar och vi ger. Och våra vägar äro outgrundliga.
När du sitter hemma och din iTunes meddelar att du nu lyssnat på Mando Diao och Markus Krunegård 548 gånger kommer jag och finanskrisen hem till dig och knackar på, sparkar dina föräldrar och meddelar att Gustaf Norén och Krunegård helt och hållet är en produkt av påver uppfostran, tonårsgraviditeter och imitationsläder. Vi ger oss inte förrän din syster gråter.
Vi river för att få luft och ljus, jag och Finanskrisen.
När GM, Volvo, Saab, Mando Diao, Kent, Moneybrother, Markus Krunegård, AIG inte finns längre, har blivit dödsförklarade om ni så vill, gör vi det inte för att Joakim Berg och dina föräldrar ska gråta i kön till Arbetsförmedlingen. Vi gör det för att det ska bli lättare att andas. För handen på hjärtat, vem lyssnar på Kent 2009? Och vem utan lusekoftor och olja i blodomloppet kör SAAB? Kombinationen ska vi inte prata om.
Nu åker jag till Montreux Jazzfestival för att se Steely Dan och äta på Rochat. Och detta på min födelsedag. Grattis, Carl. Tack.
Lägg till ny kommentar