Skatan, eller Simone Andersson Wingfors som hon egentligen heter, är ingen nykomling utan en doldis som har varit på gång ett bra tag nu. Hennes första album som kom ut 2010 ledde till en turné med öppningsspelningar för bland annat Beach House. Tidigare har hon varvat engelskan med svenskan men på den senaste skivan ”Seven Trees”, har hon övergivit svenskan helt.
– Det är lättare att skriva på engelska, svenskan kan lätt låta klyschig på något sätt. Det blir någon rädsla där, för att det ska bli för tydligt.
När Skatans nya album skulle spelas in valde bandet att göra allt under en intensiv dag.
– För att fånga känslan av närhet och samspel spelade vi in alla instrument live. Vi gjorde det under en dag i en kall teaterlokal i Majorna och vid något tillfälle låg nästan alla i bandet och kramade sig fast vid det enda elementet i lokalen. Sången lades på i efterhand i studio för att få en så bra kvalité som möjligt, säger Simone om inspelningen.
När man lyssnar på spåren förstår man resonemanget med att soundet ska vara just avskalat och ”low key”.
– Jag är inte så petig av mig , orkar inte oroa mig för mottagandet men det är kul att den har fått så fin kritik, säger Simone.
En inte helt otänkbar parallell att dra – om man vill måla med den lite bredare penseln – är till Lisa Ekdahl.
– Jag har för mig att jag inte tycker att hon är så rolig. Men känner mig inte obekväm om folk nu vill tycka så, säger Simone om jämförelsen och berättar att på senaste tiden har hon själv lyssnat mycket på den amerikanske countryartisten Will Oldham.
Skatans album "Seven Trees" är ute nu. Den 22 juli spelar hon på Botnik festival i Hamburgsund.
Skriv kommentar