Illustrationer: Carsten Oliver Bieräugel
Inte sedan de startade konceptrestaurangen Planet Hollywood i början på nittiotalet har Sylvester Stallone, Arnold Schwarzenegger och Bruce Willis gjort något offentligt tillsammans. Det blir det ändring på nu. Sly längtar som bekant tillbaka till åttiotalets råbarkade lo tech-action. Där riktiga män slåss mot varandra med knytnävar, uttalar kärva oneliners och helt undviker internet, röntgenglasögon och andra bögiga grejer. Sly har därför bjudit in sina åldrande vänner till en gammaldags fist fight-fiesta. Tillsammans har trion nu hunnit uppnå den imponerande åldern 179 år. Nöjesguiden har som enda svenska tidning kommit över delar av manuset till The Expendables.
sid 1 konflikten introduceras
Interiör: hemma hos Sly en söndagkväll.
Sly, 63, sitter hemma i sin hörnsoffa och tittar på tv och äter mandelkubb. Han väntar ivrigt på att en repris av Notknäckarna ska börja. Plötsligt ringer det i telefonen.
SLY: 643 85 23.
BRUCE: Ja, hallå, det är jag.
SLY: Nämen hej. Hur står det still?
BRUCE: He. Jo. Jag har lite problem, serru.
SLY: Jaså?
BRUCE: Ja, någon mother fucking cunt har stulit min dosett. Jag lämnade den i bilen igår när jag var hos fotvården, och när jag kom tillbaka hade någon brutit sig in och tagit dosetten. FÖRSTÅR DU?!!! Hur i helvete ska jag kunna hålla reda på när jag ska ta förstoppningsmedicinen, B12-tillskottet och de där små kapslarna jag tar mot... ja du vet... eksemen runt pelvis som jag har.
SLY: Ja. Oj.
BRUCE: Det blir ju kaos, det här. KAOS!
SLY: Men kan du inte använda mjukgörande kräm istället? Jag vet en jättebra som...
BRUCE: Jo! Men du fattar inte. Man baxar inte min dosett ostraffat! Nu blir det vengeance. FATTAR DU, VENGEANCE!!!?
SLY: Okej. Jag förstår. Vi ringer in Arnold också så drar vi ut och rensar lite.
BRUCE: Bra. Ses. Ta med träpåk. Klart slut.
sid 40 hotbilden etableras
Exteriör: landsbygd i södra Kina – dagtid.
Sly, Arnold och Bruce arbetar efter hypotesen att dosetten stulits av en ondskefull kines med kopplingar högt upp i den politiska toppen. De har nu rest flera hundra mil för att fånga den skyldige och göra världen till en mer rättvis plats. Ute är det en solig dag. På ängarna skördar bönderna sina rovor. Trion måste inte desto mindre göra sitt jobb.
SLY: Vad säger ni, dags att knacka lite rismage?
BRUCE: Ja. Nu kör vi. Them cunts ska bli arkeologifynd!
SLY: Haha.
ARNOLD: Kolla där borta vid bäcken, där står en tanig jävel. Kan jag bara få rullatorn att inte trilla i vattnet så ska han få smaka på några dagsedlar modell (måttar med händerna) STÖRRE. Hasta la vista!
Arnold konfronterar den lille kinesen och måttar för att göra den så kallade “hammaren” i dennes huvud. Han hindrar sig dock och börjar språka.
ARNOLD: Hör du du. Vet du vad? ARNOLD: Hör du du. Vet du vad? (vinkar att komma närmare) Efter många decenniers knaprande av anabola steroider är min penis nu hisnande liten. HISNANDE LITEN! Som en nyfödd pojkes. Jag har även utvecklat bröst som man kan mjölka. SOM MAN KAN MJÖLKA! HAHAHA!
BRUCE: Men what the hell, man. Varför berättar du det?
ARNOLD: Han är ju kines, han fattar inte ett ord jag säger!
BRUCE: Kul. Men fråga honom om min mothafucking dosett nu! Han ser lömsk ut.
ARNOLD: Hans (pekar på Bruce) fru är ihop med en 15-årig avelshingst. Som gör lek-tv! Kan du förstå?! Hahaha. Det här var ju VIEL SPAß!! Vad mer finns att berätta?
SLY: Ja ja. Banka på gulingen nu så vi kan åka hem någon gång. Min lårbenshals värker, dessutom har jag fått så förfärligt svårt med sockret. Slakta kinesen nu, time flies.
ARNOLD: Visst. KEIN DOSETT?! O-ka. Smack, smack. Så, nu kan vi gå och ordna middag till dig, Sly.
SLY: Tack. Tror du de har dillkött här?
sid 66 MELODRAMATISKT MELLANSPEL!
Interiör: Sjukhussäng – dagtid.
Efter att ha mött dosettjuvens ofattbart gymnastiske livvakt (Jet Li) i en gränd har Slys lårbenshals slutgiltigt lämnat in. Han ligger nu på geriatriska kliniken på Universitetssjukhuset i Shanghai. Hans vänner sitter troget vid hans sida.
SLY: Men för fan, kan du sluta lösa sudoku!
BRUCE: Men det är ju jättetrevligt.
SLY: Jag håller ju på att dö. Läs några rader ur Psaltaren istället. Jag mår kymigt.
BRUCE: ”Alla hedningar omringa mig, men i Herrens namn skall jag förgöra dem.”
SLY: Tack.
BRUCE: Ingen orsak.
SLY: (med svag röst) Hörrni, förresten... Har jag sagt hur mycket ni betyder för mig...? Jag älskar när du, Arnold, riktigt rår om mig efter en dags slagsmål. Smörjer in mig med tigerbalsam och gör de där minnesövningarna med kuber.
Och jag älskar när du, Bruce, frågar hur dagen har varit. Det betyder så mycket.
ARNOLD: Spegel! Du gav mig rabatterat pris på tandprotes i höstas. Det är sådant riktiga vänner gör.
SLY: Så vad säger ni. När det här har lagt sig och operationen gått bra, då går vi väl ut på stan igen och trashar duktigt med rismage? Jag har med mig stålhandske!
BRUCE: Det behövs inte. De är ju så otroligt små! Som små dockor!
SLY, BRUCE OCH ARNOLD SAMTIDIGT: HAHAHAHA!!!!
Fotnot: Tyvärr har tidningens jurister avrått oss från att presentera utdrag ur de sista manussidorna.
The Expendables har biopremiär i augusti 2010.
Lägg till ny kommentar