En onödig moderetorik

13:04 2 Nov 2011

 

Kläder har nog aldrig haft större plats i svensk politik än idag. Inför förra valet vimlade det av retoriktyckare och stilexperter i tv-sofforna. Mona Sahlins rosa väska, Juholts fejkade Hugo Boss-skärp från Thailand och Jimmie Åkessons uttågande ur storkyrkan i folkdräkt är alla tecken på att kläder mer och mer används i den politiska polemiken, antingen som ett politiskt grepp eller som enkelt mål för kritikerna.


När Nya Moderaternas ”En guide till nya moderaternas utseende” spreds på internet i början av 2010 häpnade många. Det var så genomtänkt. Porträtten skulle vara svartvita och ”dokumentära”. Kläderna enkla, eftersom politikerna skulle framstå som personer och inte som sina yrkesroller. Tanken var att man skulle signalera trovärdighet, som de nya moderaterna och inte de gamla.

Retorikexperterna, som verkade
obligatoriska i varje tv- eller radioprogram där man skulle prata val 2010, var generellt positivt inställda till moderaterna. De sades ha lyckats med det de föresatte sig. Det vill säga, inte nödvändigtvis politiken, men hur den lät och såg ut. Hur trovärdig politikern som framförde den var. Helheten, kroppsspråk, och ordval är sådant som retorikexperterna ser till. Ökad vikt på mode och stil i den politiska rapporteringen bör ses i ljuset av detta.
Enter Sverigedemokraterna. När Jimmie Åkesson och hans flickvän Louise Erixson bar Blekingedräkt respektive Sverigedräkt i Storkyrkan vid riksdagens öppnande var det en gest menad att väcka uppmärksamhet. Det verkade främst handla om att markera svenskhet. En svenskhet som är symbolisk i det att den stod som motpol till det uppmålade islamistiska hotet.

Runt samma tid som Sverigedemokraterna röstades in antog den franska senaten ett förbud mot heltäckande slöja på offentliga platser i Frankrike. Det innebär att om du som muslimsk kvinna bär några av dessa plagg på gatan i din hemstad riskerar du att arresteras och bötfällas. Skälen sades vara att det är omodernt och ojämställt med sådana plagg. Men på de klipp som lagts upp på nätet där uppskärrade kvinnor arresteras av polisen av detta skäl blir det otäckt tydligt att det är ett övergrepp. Nu är det bara cirka 2 000 kvinnor i landet som faktiskt bär heltäckande slöja, så förbudet kan ses som en relativt tom politisk gest. Men det är tydligt hur laddat plagget är, både för dem som bär det och för de som inte gör det.

Man pratar ofta om det symboliska värdet i slöjan. Det verkar ses som ett aktivt ställningstagande mot det europeiska, välkända. På samma sätt var Åkessons folkdräkt en symbolisk gest. En retorisk lek med medierna, som hakade på, eftersom de älskar retorik. Här har modet hittat sin plats i politiken, som enkel symbolik att ta till när det andra tryter. 
Åkesson är i retorikexperterna och stilkommentatorernas ögon inte en dålig politiker. Han vet att göra symboliska utspel och bär slips när det behövs. I en artikel i Aftonbladet nyligen skrev retorikexperten Elaine Bergqvist att en stor styrka hos Åkesson är att han ser ut som en ”trevlig man”. Visst ser han ut som en politiker, det gör de hela bunten. Men betyder det att vi borde se dem som önskvärda deltagare i det demokratiska samtalet? Kanske borde vi inte stirra oss blinda på kostymen, utan försöka se till vad som ligger bakom den. För det är bara Jimmie Åkesson som tjänar på att vi bryr oss om vilket kostymmärke han sportar istället för hur hans politik ser ut. ■
 

Stad: 
Kategori: