Döskalle & Mästerligt möter Mårten Andersson

Redaktion 16:28 24 Mar 2015

dm_marten-andersson_-20150319-3172.jpg
Foto: Christian Krull Wahlen

Han har gjort succé med den nyktra klubben Sober, men var inte lika populär när han förra året skrev att ingen vill se kvinnliga komiker. Döskalle & Mästerligt äter årets första mjukglass med Mårten Andersson som berättar hur han idag ställer sig i ämnet, hur han nästan drunknade på fyllan och den nya nyktra livsstilen.  

betyg: 6 Vad ville du bli när du var liten?
– Redan när jag var 13 ville jag jobba med radio och tv. Sen golfproffs, men det lär inte hända. Få golfproffs skriker könsord och kastar klubbor längre än vad de slår bollarna.  

 Vem är din största förebild?
– Laleh. Hon visar att det går att vara unik och att det är coolt att vara sig själv. För mig står hennes musik för det viktiga i livet: att vara ärlig och snäll. Jag har sett SVT-dokumentären om henne fem gånger.

betyg: 1 Har du komplex för att du själv inte är rolig när du omger dig av komiker?
– Nej, inte alls. Jag tycker själv att jag är mycket roligare privat än på scen. Av oss komiker som skojar mest privat är det jag, Måns Möller och kanske Patrik Larsson. Många andra är förvånande nog rätt tråkiga utanför scenen.

 Vad är det värsta någon sagt till dig?
– Jag mådde dåligt av drevet mot mig i samband med bråket med Karin Adelsköld. Jag har aldrig mött så mycket hat från folk som aldrig har träffat mig. Men att jag skulle vara kvinnohatare…

 Det började med mejlet där du skrev ”varför boka kvinnliga komiker när ingen vill se dem?”.
– Jag ångrar sättet jag uttryckte mig på. Det var skrivet till en liten intern grupp. Om man lyfter ut det från sammanhanget ser det oerhört illa ut. Samtidigt står jag fast vid att jag inte skulle ha startat en tävling för att få fram fler kvinnliga komiker om jag var emot dem. Ingen tyckts komma ihåg det, alla ville bara hugga.

 Varför sa du så då? Om ambitionen var att få fram fler kvinnor?
– Det var min uppfattning, och inte bara baserat på den här tävlingen. Det finns ingen kvinnlig komiker som fyller Globen som Schyffert och Lindström, eller kan åka på 30 utsålda 1500-personersteatrar som Soran Ismail eller Magnus Betner. Vi har en bra bit kvar. Det står jag för – det är svårare för de största kvinnliga komikerna att
sälja lika mycket biljetter som de största manliga. Vad det beror på är en annan diskussion. Men det betyder inte att det var smart av mig att skriva att ingen vill se kvinnliga komiker.

 Är det inte jobbigt att du måste hitta på egna program för att få vara med i dem?
– Jo, jättejobbigt. När jag väl får vara med i program är det på ruttna sändningstider: ”premiär midsommardagen 06.15”. Eller så blir jag utröstade direkt som i Let’s Dance. Ofta handlar förslagen om att jag ska programleda när ett gäng blondiner med locktänger åker till Maldiverna. Jag har kanske en personlighet som sticker i ögonen på folk, jag sticker ut hakan och är kaxig. Förr var jag mer bitter över att jag inte fick ett tv-program eller att det gick bättre för andra. Vet inte om det hänger ihop med att jag har blivit 40. Idag har jag inte samma behov av att bli sedd och uppskattar mer att skriva.

 Men du kände att du ville synas mer förut?
– Ja, jag drevs av en tomhet. Jag försökte fylla den tomheten med massa saker: rus, korta romanser och bekräftelse. Det fanns en osund desperation i det. Jag befann mig i en festdimma där jag inte kunde se saker riktigt klart. Idag har jag bytt ut det mot meditation, träning, nykterhet och personlig utveckling.

 Startade du klubb av samma anledning, för att du ville synas?
– Sober startade jag för att de första månaderna jag slutade dricka var som en smekmånad. Jag hade varit bakis och hade ångest halva veckorna. Jag tänkte att jag skulle ta ett break på 60 dagar, men nu har det blivit 14 månader. Efter ett tag gick smekmånaden över i vardag. Jag kände hur folk knuffades, skrek, hällde drinkar på varandra – betedde sig som apor. Det är okej fram till tolv, sen blir svenskar som drängar från Ytterhogdal med vikingahjälmar. Då tänkte jag att jag ville starta en klubb med allt det bra förutom spriten.

 Höll du inte på att drunkna också?
– Jo, på fyllan utanför klubben F12 i Stockholm. Har minnesluckor och var dyngrak. Vaktchefen såg och drog upp mig, annars hade jag förmodligen inte levt idag.

 Hur många av alla debattartiklar du har skrivit om samhällets besatthet av alkohol handlar egentligen bara om att du vill göra reklam för Sober?
– Tio procent kanske.

 Saknar du aldrig åren som du själv beskriver som dina ”festår”?
– Det jag saknar är njutning, ett grymt glas rött till en köttbit. Kanske också att vara lite lullig. Men fyllorna, jag har 20 år av fester. Vad ska jag göra, stå på Spybar på helgerna? Nej tack, jag är mycket hellre på landet.

 Hur mycket får du höra från dina kompisar att du är tråkig för att du inte dricker?
– Det enda Soran Ismail frågar när han hör av sig är när jag ska börja dricka igen. Vissa har slutat ringa helt. 

 Vad är det mest kriminella du har gjort?
– Bilinbrott. Jag hade en stökig period i högstadiet. Jag lärde mig att sno bilar helt enkelt. Jag åkte bara fast när jag snodde mina föräldrars bil och körde sönder den. Då blev det krismöte.

 Hur många har du legat med?
– Det kommer jag aldrig svara på. Men jag kan säga mer än 50 personer.

 Hur stor procent av alla du legat med tror du har legat med dig för att du är ”känd”?
– Förmodligen alldeles för många. Tjejerna jag var med gillade mig troligtvis för att jag är en offentlig person. Jag tror du får tillbaka det du sänder ut. Om du lever hårt, drar hem tjejer och dricker mycket lockar du nog inte till dig flickvänner direkt. Jag fick inte pojkvänsstatus, och det lider jag fortfarande av.

 Varför tar du så många selfies?
– Jag tar mer selfies än vad jag vill, men jämför du med Anders Timell har jag inte tagit en enda selfie.

 Sen när blev Anders Timell någon slags måttstock för vad som är normalt?
– Haha, sant. Men det finns många som är värre än jag.

 Om du fick ändra en sak med dig själv, vad skulle det vara?
– Min ängslighet ligger fortfarande i att jag bryr mig om vad andra tycker, så det skulle vara att ta bort den.

 Om du fick byta liv med en annan person för en dag, vem skulle det vara?
– Zlatan! Han är den ultimata människan som skiter i vad andra tycker och tänker. Och min stora önskan är att sluta bry mig om vad andra tycker. ◆

Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 03, 2015.