Döskalle & Mästerligt möter Paradise Hotel-Cimon

Cimon Lundberg är den vettigaste Paradise Hotel-deltagaren. För Döskalle & Mästerligt föreläser han om genus, den sanna innebörden i Jon Donnes poesi och hur det är att bli tagen på kuken på krogen.

Cimon, är inte dokusåpor sååå nollnolltal?
–Det var väl det fram tills nu. Antingen blir man stämplad som dokunörd för resten av livet eller så blir det något jävligt bra. Jag tror att dokusåporna är tillbaka, tack vare oss.

Modigt att gå med på att bli filmad i duschen! Bra självförtroende?
–Jag trodde att jag hade ett bra självförtroende men sedan fick jag se min rumpa i tv och då sprack det.

Är du intresserad av filosofi?
–Inte så att jag kan några namn på filosofer, men jag gillar djupa diskussioner. Om det klassas som filosofi vet jag inte.

”No human is an island” står det på ditt bröst. Hur stor var ångesten när du insåg att det egentligen ska vara ”man”?
–Poeten som skrev det, jag har läst hela hans dikt. Jag har stenkoll på vad hela grejen går ut på men jag kände att jag ville ha något eget.

Det var med flit, alltså?
–Det var fullt medvetet. Jag tänkte att det vore bättre ur genusperspektiv.

Du är genusmedveten?
–Ja. Det blir bättre och bättre. Att det är synd om kvinnorna, det om något är så nollnolltal. Tror inte att det stämmer alls längre. Kvinnorna får ju mer och mer att säga till om och får styra och ställa.

Hur många gånger har du sagt "Vet du inte vem jag är?” för att komma in på ett ställe?
–Jag har faktiskt sagt det en gång. Det var veckan jag kom hem och jag kände ”nu är jag hemma i Sverige, nu måste jag festa med mina vänner”. Jag kommer absolut inte ihåg det. De kommer nog aldrig mer att våga gå ut med mig, för de skämdes något otroligt. Kommer aldrig att göra om det.

Kom du in?
–Klart jag kom in. Det säger nog mer om stället än vad det gör om mig.

Är Robinson-Robban din förebild? Hur längre dröjer det innan du målar kroppen blå?
–Han är nog så långt ifrån det fack jag vill hamna i. Hela dokusåpagrejen är bara mitt bananskal. Sedan kommer jag att lämna det här bakom mig och dra all nytta jag kan.

Är kön en konstruktion?
–Konstig fråga.

Fint att du säger ifrån när tjejer går fram och våldför sig på dig!
–Även om jag är kille och borde ligga runt som fan just nu för att jag har varit med i en dokusåpa och folk tar mig på kuken så är det inte min grej. Jag tycker att det är fruktansvärt smutsigt. Nu när jag ändå vet att vissa lyssnar passar jag på att visa att man inte tar första bästa luder på krogen bara för att man är kille.

Egentligen är det väldigt smart, nu får du antagligen ligga ännu mer?
–Precis.

”Ingen hade gjort så här mot en tjej” sa du angående sextrakasserier på krogen. Vill du omformulera det?
–Tjejer utsätts säkert för det här hundra gånger mer än vad killar gör. Men jag tror inte att folk skulle gå fram till en tjej och ta henne mellan benen. Jag har bara det intrycket av att just för att det är en dokusåpa som mitt nylle syns i tror folk att jag är dum och bara tänker på sex och alkohol. De har ingen respekt tack vare serien. Men det ska jag få bort.

Vilket är ditt bästa tvångel?
–Allt det här med att gå fram på krogen och hångla, det är tacky. Det är inte för mig. Sådant får de göra på Rhodos. 

Du raggar öppet på vår moderedaktör Michaela Forni i din blogg. Är det svårt med normala relationer efter Paradise Hotel?
–Michaela är en jättevacker tjej. Man kanske har fått mer stake i sig när man har utmanat sig själv i en dokusåpa. Då försöker jag omvandla det här dräggiga stämpeln till att charma lite istället.

Hade du en crush på henne innan du blev semikändis?
–Semikändis, haha. Hon är en cool front-figur för andra tjejer, jävligt driven och kunnig, vill sin grej och ser bra ut. Sådana tjejer gillar jag att charma lite.

Hur går man vidare efter en bloggstöt? Ska du skriva en kommentar i hennes blogg?
–Ja, jag ska skicka några brev, till slut kanske få hennes nummer. Nej, jag har inte några planer på att fortsätta bloggragga.

Du måste använda din status till något bra. Vad ska ditt parti heta?
–Nej, jag är inte tillräckligt vettig för att ha ett parti. Får använda den till något ytligare.

Såhär i efterhand, vad är mest förödmjukande, att jobba som telefonförsäljare eller vara med i Paradise Hotel?
–För mig har det inte varit förödmjukande, jag tror att det har att göra med vad man gör av det i efterhand. Vissa deltagare har ju spårat totalt, det de lever för just nu är barturnéer och rubriker. Om jag hade hamnat i den sitsen, då hade jag hellre valt att ta ett jobb som telefonförsäljare.

Förklara upplägget med Paradise Hotel för en som inte känner till det. 
 

–Hela upplägget är mer eller mindre att man har satt en bunt exhibitionister inför en jätteutmaning i ett socialt spel. I grund och botten handlar det om att spela med känslor och personer, det är som schack fast med människor.  

Ni är bara en samling attention-whores, med andra ord?
–Jaja, det är klart att vi är det.

Vad kommer du att säga till dina barn om Paradise Hotel-eran?
–Skulle jättegärna vilja skicka iväg mina egna barn till Paradise Hotel. Det är en otrolig utmaning för en själv som person. Samtidigt är det ingenting jag skulle rekommendera. Kommer inte att sopa det under mattan. Det här är något jag själv har ställt upp på, det är det roligaste och värsta jag har gjort i hela mitt liv.