Dö, konsumtionshets, dö!

I söndags mötte jag upp mina vänner för brunch och en buffé av skitsnack, pinsamheter och skratt. Senare under kvällen publicerar jag ett inlägg på min blogg med bilder från dagen och när jag vaknar på måndagsmorgonen har jag fått en kommentar där en tjej har skrivit ”Är det inte dags att köpa nya jeans snart, de där har du ju haft i flera år”.

Jag blev så arg och chockad att jag ville hugga min dator med en kniv.
Det var mina Wrangler-jeans från 2003 hon syftade på. Jeansen som jag hade när jag kysste min första riktiga pojkvän, jeansen som har följt med på otaliga parkhäng och tisdagsmiddagar med vännerna. Jeansen som har suttit med på lektionerna i gymnasiet och blivit uppknäppta av ett par fumliga händer efter en födelsedagsfest. De är inte bara ett stycke denim, de är historia. De är en del av mig. Människor fotograferar, skriver dagbok, samlar på saker för att komma ihåg sina minnen. Jag samlar på kläder för att minnas. Folk glömmer bort hur många minnen som finns i kläder. Jag kan gå igenom klänningarna i min garderob inför en utekväll och inse att varje klänning har en historia. Den svarta Milly-klänningen med rosett i ryggen som jag hade på min 19-års dag, som killen jag träffade då spillde ner med ren vodka och som jag hånglade i inför alla på Berns terrass. Eller den blå klänningen från Filippa K som jag hade på min bal i nian. Eller när man sätter på sig ett av sina svarta fodral och när man går ut säger flera vänner ”åh den klänningen! Din 18-års dag, kommer du ihåg hur galen den var!?”.
Jag älskar kläder för att de bär med sig historia. Antingen man skapar egen historia med ett plagg, eller känslan av att köpa ett vintage-plagg och veta att det redan har en historia.
Samtidigt irriterar hetsen till konsumtion i denna kommentar mig oerhört. Jag ska inte kasta sten i glashus, herregud jag brinner för vackra kläder och tycker man får köpa hur mycket kläder eller samla på hur många skor man vill. Så länge man inte använder sig av någon slit och släng-attityd. Jag kan köpa en ny svart fodralklänning, men det hindrar mig inte för att sluta använda de som redan hänger i garderoben. Det gör ont i mig när jag ser vissa trendiga tjejer som bara använder sina plagg en gång. Var är kärleken i det?