Brooklyn är grejen i år igen, och The Dirty Projectors kan mycket väl vara det bästa därifrån. Nöjesguiden ringde upp Amber Coffman för att få veta om hon får vara med och bestämma i bandet. Svaret var nej.
Så här tillgängliga har The Dirty Projectors aldrig varit förr. Håller du med?
- Ja, det gör jag. Men det var inte avsiktligt. När Dave Longstreth gör musik blir det som det blir, helt enkelt.
Så det är ingen demokrati i bandet, direkt?
- Nej, inte alls. Dave skriver allt, och vi andra finns där för att vi tror på honom. Han vet vad han vill, och bestämmer vad alla andra ska göra. Men vi känner varandra så bra att han ser till att utmana var och en i bandet på rätt nivå.
Du sjunger mer på det här albumet än någonsin förr.
- Det är härligt när jag och Angel får mycket utrymme. Dave vet att vi gärna vill sjunga mycket.
Hur mycket av gitarrerna är dina?
- Egentligen ingenting, de är väldigt mycket Daves, även om han kastar åt mig en del grejor att spela.
Är ni bekväma med de ständiga Captain Beefheart-, Talking Heads- och afropopjämförelserna?
- Tja, vad kan man göra? Men just Beefheart är extra kul, för honom hade Dave överhuvudtaget inte hört förrän jag köpte en skiva till honom härom året. Och jag tror ärligt talat inte att Dave har brytt sig om att lyssna på den heller.
Hur kom samarbetet med David Byrne till?
- National-bröderna var på väg att sätta ihop ett samlingsalbum till Red Hot-stiftelsen mot AIDS. De vände sig till oss och David Byrne och föreslog att vi skulle göra något ihop, så David och Dave började skicka idéer till varandra innan vi träffades i studion.
Och nu ska ni spela ihop med Björk för en annan välgörenhet.
- Precis, mot hemlöshet. Hon kontaktade Dave för ett år sedan, eftersom hon gillar The Dirty Projectors, och sedan dess har vi pratat om olika idéer om samarbeten.
Blir det en fortsättning på det samarbetet?
- Det är för tidigt att svara på. Först gör vi den här gemensamma spelningen, sedan får vi se.
