Det är ett idogt jobb

Arbete och bostad är för de allra flesta två av fundamenten för ens överlevnad, och relationen mellan de båda är tydlig. Vi behöver någon form av försörjning för att kunna betala en bostad, och någonstans att bo för att kunna sköta ett arbete. Men vad händer när ekvationen inte går ihop?
 

Det kan låta skrattretande, men trots att vi idag har en arbetslöshet på knappt 8 procent, motsvarande 379 800 människor, har många rekryterare svårt att hitta anställningsbara personer. Det beror på flera faktorer, där till exempel utbildning är en och löneläget på orten en annan. Den tredje största faktorn som har seglat upp som alltmer betydelsefull i sammanhanget är bostadsbristen – företag som inte kan anställa personer de faktiskt hittar på grund av att den sökande inte kan fixa någonstans att bo. Detta enligt en rapport från Handelskammaren där det också framgår att så mycket som var tredje tillväxtföretag bara i Stockholm drabbas av bostadsbristen. Ett krav som Arbetsförmedlingen ställer på den arbetssökande med a-kassa är att denne ska vara beredd att ta jobb i en annan stad för att få behålla stödet. Men vad händer om jobben finns och inte bostäderna, och hur påverkas arbetsinsatsen hos den anställde om bostadssituationen är oviss eller till och med obefintlig? 

– Man tänker på det hela tiden och det är klart att de tankarna följer med en till jobbet, säger Emilie Roslund som bara under det senaste året har jobbat som redaktör på visstidskontrakt i såväl Stockholm som Göteborg och Malmö utan att ha ett fast boende i någon av städerna. Trots att jag vet att jag är bra på mitt jobb känner jag ofta att jag levererar på kanske 80 procent av min kapacitet på grund av stressen över det. 
 

Vad söker du först, jobb eller bostad?

– Jag söker alltid jobb först då jag inte alltid vet var det kommer att vara. Och jobba måste jag ju göra. Min bostad löser jag alltid, även om det oftast innebär att sova på någons soffa. Och det är egentligen vidrigt, att inte kunna vara självständig utan alltid beroende av någon annan.

Vad är definitionen av bostad för dig? 

– Det är absolut inget jag äger, eller ens har förfoganderätt över, utan något väldigt temporärt. 

Har du sänkt dina krav för vad som kan kallas för bostad?

– Verkligen. Jag flyttade hemifrån när jag var 17 och då till en egen hyrestvåa med uteplats i Tyresö i Stockholm. Jag minns att jag tänkte att den var liten, att det var långt till bussen och att det var jobbigt att tvättstugan inte låg i samma hus. I den åldern tänkte jag att det bara kommer att bli bättre. Men på tio år har jag gått från det, till att bo på en soffa i en lägenhet med tre andra. 

Du har nu blivit vad man kallar mambo, alltså flyttat hem till en förälder. Hur känns det?

– Det är ingen superhärlig upplevelse. När jag vinkade med min lilla fiktiva näsduk som 17-åring trodde jag att det var sista gången vi skulle bo under samma tak, men jag har återvänt hem i flera perioder och den här gången vet jag inte hur länge det kommer att vara. Det är klart att det påverkar vår relation.

Vissa arbetsgivare har börjat erbjuda sina anställda hjälp att hitta bostad. Hur ser du på det?

– Det är väldigt intressant att höra hur andra har det både när det gäller att söka jobb och att söka bostad, de fundamentala delarna för att överleva idag. När du säger att det finns arbetsgivare som erbjuder bostad blir jag verkligen förvånad att det finns de som tänker längre. 

Skulle det vara en större trigger för dig med hjälp till bostad än en högre lön? 

– Egentligen inte. Jag vet att jag kan lösa boendet, även om jag nog som sagt kommer att få bo på en soffa. 

Har det varit aktuellt för dig att köpa en bostad? 

– Jag vill helst bo i hyresrätt, gärna en trea utanför stan som jag kan dela med en kompis. Och jag står i bostadskön sedan många år tillbaka. Men de senaste åren har jag tänkt på det mer och mer så nu har jag tagit ett lånelöfte. Det känns som mitt enda alternativ. 
 

Att inleda en provanställning eller ett vikariat med att investera i en bostadsrätt är det självklart inte alla som har möjlighet till, särskilt inte bland nyutexaminerade och där är alltså just utbildning den faktor som står högst på listan över utmaningar bland arbetsgivarna. Även högskolorna och universiteten drabbas, då de precis som alla andra företag får svårt att rekrytera spetskompetens som doktorander och forskare. Bara Kungliga tekniska högskolan i Stockholm hjälpte exempelvis mer än 300 anställda med bostäder under förra året.  

– För att öka byggandet av fler hyresrätter måste bostadsmarknaden omregleras och dagens hyresreglering avskaffas, säger Maria Rankka som är VD på Stockholms Handelskammare i tidigare nämnda rapport. Det drabbar huvudstadsregionen som är Sveriges främsta tillväxtmotor och får därmed också konsekvenser för svensk ekonomi. 
 

Situationen är inte på något sätt isolerad till huvudstaden, utan samma tendens finns i både Malmö och Göteborg. Folkmängden i storstadsregionerna ökar konstant, då det finns arbetstillfällen och möjligheter att utvecklas, men bostadsproduktionen hänger inte med. Effekten blir att företagens förmåga att växa hämmas då rekryteringar tar längre tid än nödvändigt. I värsta fall försenas direkt tillväxtdrivande moment som nysatsningar, expansioner och produktlanseringar. Problemet är i princip branschoberoende då såväl teknikföretag som till exempel hotell- och restaurangbranschen drabbas av det. 

– Det finns hur mycket italienska, spanska och franska kockar som helst som vi skulle rekrytera om det bara fanns bostäder, säger PG Nilsson som är delägare i Svenska Brasserier med krogarna Riche, Sturehof, Taverna Brillo och Teatergrillen i Stockholm. 

Enligt PG Nilsson sträcker sig situationen långt utanför innerstan, vilket är en stor skillnad jämfört med slutet av nittiotalet då fastighetsägarna ringde till företagarna och jagade dem för att få hyra ut lägenheter. Idag är läget helt omvänt. Det har blivit en konkurrens-fördel bland arbetsgivare att erbjuda talanger bostad i samband med anställning. 

– Om det är en person som vi verkligen vill ha gör vi allt i vår makt för att lösa situationen, säger Peter Kjellberg som är HR-ansvarig på spelutvecklingsföretaget Dice, en arbetsgivare som precis som Svenska Brasserier är vana vid att brottas med problemet.
 

Är det en konkurrensfördel ni framför till arbetssökande? 

– Ja, boendet är ju en viktig och tung praktisk pusselbit som måste lösas innan en kandidat bestämmer sig för att börja hos oss och flytta till Stockholm. Och i de fall där vi inte kan hjälpa till med den biten kan det så klart bli en deal breaker då personen kan ha svårt att hitta en bostadslösning som passar hens behov på egen hand.

Hur ofta erbjuder ni en nyanställd bostad?

– I ungefär var femte rekrytering är detta något vi hjälper till med. Majoriteten av dessa är situationer där vi tar talang från utlandet. Med tanke på att vi har vuxit med närmare 200 medarbetare de senaste åren, lägger vi extremt mycket tid på bostadsförmedling.

Hur många nyanställda kommer direkt ifrån utbildningar? 

– Vi strävar efter att ligga på 10–15 procent nyutexaminerade. 

Vilka är de största utmaningarna ni har som rekryterare idag? 

– Att hitta rätt kompetens, helt klart. Kampen om talangerna och de mer seniora personerna är stenhård, dels i vår specifika bransch men också i den lokala IT-branschen här i Stockholm.

I den tidigare nämnda rapporten från Stockholms Handelskammare räknar samtliga intervjuade företag med att behöva anställa fler under de kommande åren, och fler bostäder kommer att behövas. Vad får det för praktiska konsekvenser om trenden håller i sig? 

– Till slut hotas vår verksamhet och vår tillväxt, då medarbetarna är vår absolut viktigaste tillgång, säger Peter Kjellberg. Till stor del står och faller våra produkter med vilka talanger och vilken kompetens vi lyckas locka och behålla inom företaget.

Texten är även publicerad i Nöjesguiden #2, med bostadskrisen som tema. Alla texter på temat finns här.