Den viktiga lokala kulturen

Begränsat utrymme.

Mina fötter skyndar över torget i Kärrtorps centrum i södra Stockholm. Precis som många gånger förut, för att hinna till kvällens teaterföreställning, runt hörnet, upp för en trappa. Men den här gången, en söndag i december förra året, är allt annorlunda. Jag springer inte över torget för att komma i tid till en premiär på Turteatern, utan för att komma bortom flaskkastningsavstånd från den grupp nazister som attackerar vår antirasistiska demonstration, anordnad av Nätverket Linje 17.

När min barnvagn är i säkerhet i andra änden av torget har den samlade folkmassan redan börjat mota bort de svartklädda männen från platsen, och den synen glömmer jag aldrig. Men en annan detalj som också har fastnat i minnet är den plötsliga värmen och trygghetskänslan när jag känner igen folk från Turteatern på torget. Vad mycket lokalt förankrad kultur betyder för en plats, och vilken kraft den har att stärka och förändra, tänker jag när alla börjar samlas igen på torget efter attacken. Och likadant när vi samlas återigen efter en vecka (då väldigt många fler).

Jag tänker på att många teateruppsättningar på flera olika scener behandlade rasism och intolerans under 2013, detta fingertoppskänsliga, modiga teaterår. Nu har vi ett nytt teaterår och jag ser fram emot att vara tillbaka på torget i Kärrtorps centrum igen, kanske småspringa lite på väg mot en av stans intressantaste och modigaste scener.

Bäst just nu

1. Begränsat utrymme och Revenge

Turteatern, Stockholm, premiär den 15 respektive den 27 februari

Turteatern har knutit till sig sex starka kvinnliga scenkonstnärer för en repertoar som ska bli ”ett kartotek över scenkonstens samtida uttryck”. Först Begränsat utrymme av Py Huss-Wallin, fritt efter serietecknaren Henrik Bromander, sedan Revenge, Francine Agbodjalous undersökande av antirasistiska scenkonstmetoder. Under våren följer Cmmn sns prjct, Perna och Pasca ser på Europa och Stina Kajaso med Grizzly Man II.

2. Blåvingar

Folkteatern, Göteborg, premiär den 15 februari

”Teaterrummet har en enorm potential, det är en plats där samtida berättelser och dilemman kan ventileras på ett sätt som skiljer sig från mediernas”, säger Frida Röhl på Teater Tribunalen som den 1 mars börjar sitt nya jobb som konstnärlig ledare på Folkteatern i Göteborg. Gissningsvis snarare fördjupning än ytligt effektsökande löpsedelsteater att vänta då (ett av förra årets nyord enligt Språktidningen och Språkrådet, myntat av Svenska Dagbladets teaterkritiker Ylva Lagercrantz apropå en våg av nyhetsfokuserad teater som strävar efter sensation på kvällstidningsvis). I väntan på Röhls repertoar, årets första premiär: Gertrud Larssons pjäs om tre kvinnor på skogshajk sätts upp av den intelligenta regissören Natalie Ringler. 

3. Jag ringer mina bröder

Stockholms stadsteater, till och med den 13 maj

Jonas Hassen Khemiris tidningskrönikepjäs har tidigare satts upp i London och Berlin och just nu spelas den amerikanska premiäruppsättningen på The Play Company i New York. Samtidigt har Farnaz Arbabis andra version, på Stockholms stadsteater, precis haft nypremiär med två nya skådespelare i ensemblen: Pablo Leiva Wenger och Bahar Pars.

4. Cabaret

Malmö stadsteater, premiär den 6 februari

Sara Jangfeldt är en storslagen scendiva vare sig hon står i en liten frigruppskällare eller som nu, på en stor musikalscen i drömrollen som nattklubbssångerskan Sally Bowles.

5. Sofa(r)

Kulturhuset stadsteatern i Stockholm till och med den 21 februari

”Vi har försökt få med olika djur, levande som uppstoppade. Det gick inte så bra, men de har inspirerat oss.” Det nya sammanslagna kulturhusets nya danschef Kenneth Kvarnström dansar i sitt eget verk tillsammans med Jonas Nordberg.