Foto: Oscar Stenberg/2FACED1
Maria ”Decida” Wahlberg är kanske mest känd som den som lyckades med mästerstycket att göra Robyn ännu lite coolare än vad hon redan var. Som stylist, koreograf och scencoach åt den nämnda artisten har hon hjälpt föra in den mer klubborienterade dansen och kläderna som utmärkt Body Talk-skivorna. Men, om ni ursäktar klyschan, det är inte det enda hon gör. Snarare är hon lika delar visionär och kosmopolit. Hennes sajt 2FACED1 ska i höst expandera och nylanseras. Sanna Samuelsson pratade med Decida om gränser som håller på att ritas om, normer och mode.
Foto: Damier Johnson/ Rebel Yuth
– Min kompis Shamoun och jag höll på att tramsa nyligen och kom på ett nytt ord. Han sa ”Maria, du har en fobi för stereotyper”. ”Ja, jag är fan en stereotypofob!” Nu när vi lever i ett post-postmodernt samhälle, kan du faktiskt välja din egen identitet. Ingen annan ska säga till dig vad du är och inte är. Via internet har du dessutom möjlighet att (om)skapa din karaktär. Du behöver inte ens uppge kön. Ordet fejk eller falsk, vad betyder det? Internet är en existerande parallellvärld. Om bara 50 år har människan förhoppningsvis utvecklats ganska mycket tack vare den här möjligheten.
Namnet 2FACED1 kommer från vad Decida har valt att döpa den särskilda sorts karaktär som hon ser som kännetecknande för många verkligt kreativa idag. Den rotlösa, normskruvande och ständigt med glimten i ögat som ändå aldrig passat in. Sajten är en plattform att föra fram dessa personers lek med hur människor ser dem.
– När jag har rest har jag träffat 2FACED1:s i olika länder som har det gemensamma att de kanske är kvinnor, har gjort en klassresa, har en eller två förälder som kommer från ett annat land eller är gay. De är väldigt medvetna om hur folk lätt kan uppfatta dem, men istället för att bara uppfylla den bilden för att hitta hem enligt en stereotyp form, förhåller sig en 2FACED1 till bilden och lattjar och jävlas med den. De får andra att tänka efter. I mitt fall handlade det mest om att jag aldrig kunde finna en kvinnoroll som jag tyckte passade mig, men det finns lite klassperspektiv i grunden också.
Ibland blir man nästan avundsjuk på vita medelklasskillar som aldrig har tvingats vara medvetna om hur andra ser på dem…
– Det är det som är problemet. Det finns många killar som säger ”aa, fast jag tänker aldrig på hur andra människor ser mig” och då vill man svara ”Nä, men varför tror du att du inte gör det då? Du behöver inte det”.
Men det finns vita medelklasskillar som är 2FACED1:s också, de som har tagit sig utanför säkerhetszonen och inte uppfyller schablonbilden av ”den vite mannen”. Det är resan till något nytt som gör en till en 2FACED1, inte var du börjar.
Fint att den där påtvingade självmedvetenheten kan ses som en fördel.
– Det är framtiden. Hur långt kan man komma på att inte bry sig om andra människor? Det kommer inte att fungera. Samhället blir mer och mer transparent. You better clean up your act!
Så sajten handlar om att visa upp dem som vågar?
– Det är en sociologisk resa i subkulturer och identitet som tydliggör fördomar på ett enklare sätt. Nästa 2FACED1 på sajten är en 15-åring som heter Alex, en skitsmart unge från Jakan (Jakobsberg i Stockholm, reds.anm) som kontaktade mig. Han sa till mig ”jag är ingen tuggare men jag hänger inte med fjortisarna eller nördarna heller. Jag gör min grej, alla vet att jag gör Alex grej.” Bara att han gillar det vi gör betyder så mycket. Att en unge känner; ”jag kan vara annorlunda, det är okej”.
Känner du dig som en del av svenskt mode?
– För mig är det viktigare att vara en del av den där 2FACED1-scenen. Jag har vänner i Paris, Amsterdam, New York och någon här och där. Det är en liten värld i sig. Jag är inte så intresserad av att gå enligt regel-boken när det gäller mode. När jag plåtar till exempel använder jag hellre karaktärer än modeller. Vissa modeller kan ju ha sjukt mycket personlighet också, men…
Vad menar du med karaktärer?
– Folk som inte är standard-modeller, 1.78 och väger jättelite. Klädhängarna, liksom.
Egentligen är det märkligt att så många använder sig av samma modeller som ser likadana ut. Vad tror du att det beror på?
– Rädslan för att inte vara tillräckligt mode kanske. I Sverige är det mycket ”så här gör de i Paris”. Det är småstadsmentaliteten; om man ska göra det ska man göra det på ”rätt” sätt. Det är väl ett för litet land och marknad för att det ska vara riktigt nyskapande. Man håller sig till de säkra korten, det måste ju gå runt. Det går att vara progressiv om man blickar utomlands, som Robyn gör. Hon når en viss publik i varje land som tillsammans blir gigantisk. Gör du det kan du göra din grej. Det är ju det som är så fantastiskt med internet, landsgränserna håller på att upplösas.
En kommentar
Skriv kommentar