De 7 vidrigaste hotellvistelserna på film

Precis som i fallet med familjen i Ruben Östlunds senaste film Turist har nog de flesta varit med om mindre lyckade hotellvistelser; när personalen varit nedlåtande, frukostbuffén härsken eller poolen full av kontaminerat avloppsvatten. 

Filmhistorien är full med mindre givande hotellupplevelser, och Nöjesguidens filmredaktör Victor Schultz ser till att lista ett gäng av dem.



7. Stig-Helmer på Hotell Kirschberg (Sällskapsresan II - Snowroller, 1985)

Än en gång låter den ömkliga tönten Stig-Helmer snajdiga killar som heter saker som “Mackan” och “Nalle” köra med honom. Han har aldrig åkt skidor och trots sin mors varningar åker han till byn Kirschberg. Givetvis är hotellet överbokat och SH sväljer skiten och inkvarterar sig i en mörk vindsvrå med en liten barnsäng i ena hörnet. Som vanligt är norrmanen Ole Bramserud ett jävla as till kompis som fuckar med hans skidor och raggar på rollkaraktären “Kärran” medan Stig-Helmer får diskbråck. 

Signaturscen från lobbyn: Klasse Möllberg glider i grön overall och med skön stockholmsdialekt. 



6. Charlotte på Park Hyatt Tokyo (Lost in Translation, 2003) 

Det var illa nog redan när brådmogna Charlotte kom in på Yale. Kvarlämnat på lyxhotellet i Tokyo av sin loja pojkvän blir hon dock outhärdlig, pretentionerna flödar utan hejd, och inte blir det bättre när ångestfyllda Bill Murray checkar in och mår dåligt över livet som bedagad Hollywoodskådis. Tillsammans ger de sig ut på en odysse av välförpackad existentiell sorg samtidigt som de voyeristiskt glufsar i sig av den japanska kulturens absurditeter.

Signaturscen från lobbyn: Bill är lite full och flackar med blicken efter Charlotte till våt postpunk.


5. Johnny Marco på Chateau Marmont (Somewhere, 2010)  

I decennier har Chateau Marmont varit känt som hotellet dit kändisar drar för att knarka, arbeta, ligga och bygga på sin mytbildning. För fiktiva skådespelaren Johnny Marco är skälet en pressturné kopplad till hans senaste film.

Hela filmen handlar om att han är känd, allt går bra, han får ligga och kolla på strippor och hänga på hotellet, men ändå känner han sig tom (!). Det är något som saknas. Och efter att ha hängt med sin dotter ett par dagar kommer han på det! “Jag har blivit en materialist, jag är övertrumfad av konsumtionssamhället, jag har förlorat mitt väsen, jag är inte spirituell alls.” Med stor beslutsamhet checkar han ut, stannar sin svarta Ferrari i Kaliforniens öken, lämnar nycklarna i tändningen och promenerar ut i ödemarken med ett stort smirk över sitt solbrända, hunkmelankoliska ansiktet. För att sammanfattas: hotellvistelser som leder från en Hollywoodklyscha till en annan undanbedes.

Signaturscen från lobbyn: Fotografen Helmut Newton kraschar sin bil på hotellets uppfart och avlider.



4. Llewelyn Moss på icke-namngivet motel i El Paso (No Country for Old Men, 2007) 

Mest deppigt och lite bittert. Efter att ha harvat sig genom upprepade uppgörelser med mexikanska knarkgangsters, den hämningslösa galningen till yrkesmördare Anton Chigurh, och framför allt en lång rad ledsna 70-talsmotell med laminerade bruna väggar och brandgula syntetfiltar får Moss slutligen smaka blyet på ett väghotell i El Paso. Minst sagt en ödesdiger incheckning. 

Signaturscen från lobbyn: Chigurh singlar slant om vem han ska döda med sitt bultgevär.



3. Vivian Ward på Beverly Wildshire Hotel (Pretty Woman, 1990) 

Från början var Pretty Woman tänkt som ett mörkt drama om prostitution och klass i Los Angeles. Men efter en vända i Hollywood-tombolan kom den ut som en romcom med minst sagt besvärande maktförhållanden. För Julia Roberts eskortflicka på bottnen blir det en obehaglig vistelse där hon ständigt hotas att slängas ut av hotellets snofsiga personal som ser på hennes syndiga kläder med onda blickar.

Signaturscen från lobbyn: Hotellmanagern Hector lär Vivian överklassmanér medan Richard Geres ihåliga yuppie casually briljerar med sina pianokunskaper så att resten av personalen blir helt till sig.



2. Thomas och Ebba på alphotell (Turist, 2014)  

Resan: kärnfamiljens heliga källa av vila och återhämtning blir till ett könsrollskaos med famlande identiteter när pappa Thomas överger sin familj i skidbacken. Det täta efterspelet tar främst plats på det femstjärniga alphotell som familjen bor på. En explosion av harmoniska lounger, underställssiestor och långa mattbelagda korridorer med obehagliga mönster gör knappast slitningarna lättare att hantera.

Signaturscen från lobbyn: Mer frisläppta gäster manifesterar sin cyniska inställning till kärnfamiljen och visar upp sina senaste otrohetsragg. 



1. Wendy, Jack och Danny Torrance på The Overlook Hotel (The Shining, 1980) 

Att checka in på ett vinterstängd, isolerat hotellkomplex i grälla färger, komplett med en manipulativ bartender som går igen, är förmodligen det sämsta beslutet man kan ta som ilsk författare med skrivkramp. Föga förvånande blir också familjen Torrances vistelse på The Overlook Hotel en orgie i obehagliga uppelvelser. Wendy ser mer och mer ut som ångesten personifierad medan sonen Danny utvecklar oroande symptom på schizofreni. Servicen är dessutom obefintlig, vulgär och helt utan transparens; inget är vad det utger sig för att vara. 

Signaturscen från lobbyn: Jack Torrance hånglar med en alldeles för gammal tant medan Wendy viftar med ett basebollträ och Danny skriver baklänges som ett annat hjon.

Bubblare: Psycho. Det är något mysigt över Norman Bates ändå.

Victor Schultz är Nöjesguidens filmredaktör, som under Way Out West sågs i Hotell Nöjesguidens lobby under en oroväckande stor del av helgen. Han har tidigare skrivit om 14 onödiga cameos och 12 otäcka filmskägg.