Dante behöver ingen plan B

15:30 27 Oct 2014


dante_4.jpg
Foto: SIMEON, Styling: ODD ATTIC Stockholm

Det som tidigare bubblade kokar fullständigt över den här hösten. Dante får inte bara ändan ur och släpper sitt fantastiska debutalbum, han har dessutom hur mycket som helst med Sakarias debutalbum att göra. Tillsammans har Dante och Sakarias producerat Titiyos nya soulalbum. Som vi har väntat på genombrottet.
 

När Nöjesguiden intervjuade Dante våren 2012 konstaterade han att debutalbumet redan var ”hyfsat försenat” men skulle släppas ”strax”. När vi talades vid igen ett år senare försäkrade han att skivan skulle komma ”direkt efter sommaren”. Nu, drygt ett år senare, är det dags för release av True Emotion, äntligen. 

– Jag kan konstatera att det var värt den tiden, slår Dante fast när vi ses på skivbolagets kontor. När Next to You släpptes precis i början av min karriär visste jag inte riktigt vad jag ville. Från den covern tog det ett tag att hitta vart mitt eget skulle gå, mot åttiotalssoundet eller i r’n’b-riktningen. Det var bra att det fick ta tid, och när jag valde r’n’b-riktningen kändes det helt rätt. 

Men Dante for inte med medvetna osanningar när han under åren gång på gång utlovade snar skiva.

– När jag skrev på kontrakt våren 2012 var jag helt säker på att jag skulle kunna göra ett album på sex månader. Men jag ville att det skulle vara väldigt bra låtar och det visade sig vara svårt. Efter två års harvande började jag resa till London för att samarbeta med olika låtskrivare där. 

Det var en lärorik upplevelse. 

– Ibland klickade det inte alls. Det fanns en del låtskrivare som inte fattade vad jag ville, och då gällde det att bara skriva klart en låt tillsammans och begrava den. Men med en del klickade det, och hälften av låtarna på True Emotion kommer från de sessionerna. 

Det finns mycket mer material från det arbetet att ta av, till exempel till specialutgåvor på Spotify. 

– Jag kom hem från varje Londonsession med minst sju-åtta låtar, men i min värld finns det inte att göra klart sådant som inte funkar, det var kanske två låtar från varje resa som jag tycker håller. Det hade säkert kunnat bli en bra skiva.

 

Men av en slump tog saken en annan vändning. 

– En dag kom Sakarias in i studion jag hade hyrt, och rappade en låt för mig. Det var Whitney, och vi tog itu med den direkt. Vi gjorde klart halva skivan på en vecka. Med honom blev det så rätt. 

Efter år av hårt arbete lossnade alltså allt och blev klart på sju dagar?

– Faktiskt. Men det krävdes tre år för att komma fram till den punkten. Och eftersom Martin Sakarias har funnits med under hela resan har väl han haft tankar i sitt huvud som utvecklades fram till det här.

I den utdragna processen har Dante ibland känt rejäl press. 

– Verkligen. Mindre från bolaget, faktiskt, men varenda samtal jag har haft med människor under de här åren har inletts med frågan ”hur går det med musiken?”. 

Du sa till Nöjesguiden i en tidig intervju att det viktigaste var att göra en skiva som du kan stå för. Jag antar att du uppnått det. 

– Jag är hundra procent nöjd. Samtidigt är jag peppad på att läsa vad även de som inte gillar skivan tycker. Det ska bli spännande. 

Men hur vet du det? Du har väl aldrig någonsin råkat ut för negativ press?

– Nä, faktiskt. Eller, jo förresten. I en recension av pappas skiva skrev någon att det sämsta var den vers jag sjöng. ”En dålig Håkan Hellström-kopia”.

Pappa heter Toni Holgersson, och Dante har producerat hans båda senaste album. Det gjorde han överväldigande bra, den förra skivan Sentimentalsjukhuset var till exempel nominerad till Nöjesguidens Stockholmspris 2013. Han blev en eftertraktad producent på kuppen. När Titiyo i dagarna återvänder till soulmusiken med albumet Solna är det Dante och radarpartnern Sakarias som ligger bakom soundet. ”Ett subtilt geni” kallade Titiyo honom i förra numret av Nöjesguiden. 

– Jag blev sjukt glad när jag läste det. Att få jobba med en legend på en skiva som både är hennes första svenskspråkiga och hennes återkomst till soulen, det är stort.  

Dante är tveksam till om man verkligen kan separera hans tre roller som låtskrivare, producent och artist. 

– Men jag är nog tryggare i de två förstnämnda. Artistrollen är ny och lite komplicerad. Det är i produktionen jag är mest hemma, ända sedan jag var 14-15, och det är stor skillnad jämfört med att vara en röst och ett ansikte utåt. Från början ville jag bara visa upp att jag kunde producera, men jag hade ingen röst att arbeta med utom min egen. Men jag tror jag kommer lyckas bara genom att vara mig själv.


dante_pressfoto-byline_simeon.jpg
 

Om de kommande framgångarna råder ingen tvekan när man lyssnar på det påfallande hitvänliga albumet True Emotion

– Tanken var att göra en skiva som är en stark enhet, men med låtar som allihop kan stå för sig själva. I masterplanen stod det ”sju singlar”. 

Hade du bestämt att de skulle vara föredömligt korta i förväg, också? 

– Ja, vi har skämtat om att göra om den där normen att låtar ska vara tre och en halv minut till att de ska vara bara två och en halv minut. Folk är rastlösa nuförtiden. 

Frågan är möjligen hur hitmässigt det är med den poppiga reggae som återkommer på flera av skivans spår. Det var ett tag sedan sådant låg på topplistorna. 

– Jo. Det var väl Ace of Base, hehe. För mig var det självklart att reggaen måste få höras i min musik. Egentligen har jag bara haft två idoler, först Michael Jackson och sedan Bob Marley, och jag hade bestämt mig för att det måste höras. 

Whitney, då?

– Jag älskar verkligen hennes powerballader, till att börja med. 1987 var året när hennes album Whitney kom, med I Wanna Dance with Somebody, och det är också mitt födelseår. Hon har inte haft det lättaste livet, och i det finns saker jag kan relatera till i min uppväxt. Jag har försökt hitta sätt att sampla henne under åren utan att riktigt lyckas, och då kändes det bra att skriva en hel hyllningslåt. 

 

Trillion är ett feministiskt statement, trots att ett väldigt tydligt politiskt budskap är ganska udda i Dantes genre.

– Feminismen har alltid varit central för mig, ända sedan Ung Vänster-tiden i tonåren, och jag har rosa glasögon på mig i mitt sätt att betrakta samhället. Min mamma var utpräglad feminist, och jag fick liksom hänga med på hennes resa. Det kan vara komplicerat att skriva politiskt, jag har funderat på hur man kan förklä politiska budskap i kommersiell pop. Jag vill inte preacha för mycket, men det här kändes humoristiskt och kul. 

I inledande Marry This Lifestyle hyllar du artistens extroverta livsstil.

– Det är lite en love/hate-relation, faktiskt. Variationen är det bästa. Men jag ser verkligen fram emot att börja komma ut och spela nu, få träffa folk och sprida musiken efter alla år i inspelningsgrottan. Men det är så jag är. Jag drömmer hela tiden om nästa steg. När jag var trummis drömde jag om att stå längst fram. När jag är ute och spelar kommer jag att börja tänka på nästa skiva och längta tillbaka till studion. 

”Nothing burns a hole in your pocket like a masterplan,” sjunger Dante i Day by Day. Men som redan konstaterats har han egentligen planerat långsiktigt så långt tillbaka man kan minnas. 

– Jo. Allting började med en masterplan. Jag hade bestämt vilken sorts låtar som skulle finnas på en debutskiva, och det hade jag landat i genom att lyssna på mina favoritdebuter och analysera hur de lät. Sedan fanns det en plan på flera skivor framåt. Ojoj.

 

Med utgångspunkt i den sortens planer har Dantes sätt att närma sig musiken beskrivits som systematiskt och detaljplanerat i en del sammanhang. Men trots hans planeringsarbete är det långtifrån en korrekt beskrivning.   

– Okej, i tonåren fördjupade jag mig i hur Carlton Barrett trummade bakom Bob Marley i The Wailers, och det är på samma sätt med mitt producerande. Jag har studerat olika tekniker, jag kan det, men det är aldrig så tydligt att jag kopierar. Jag vet ungefär vart jag vill ta en låt, men jag gillar att leka och se vart det bär.

Var hans masterplan tar honom härnäst är för tidigt att redovisa. 

– Just nu är mycket oklart. Jag försöker styra upp min egen organisation och se till att så många som möjligt får höra skivan, helst även utanför Sverige. Sedan har jag väl en känsla av vart jag vill produktionsmässigt, och jag vill fortsätta göra SoundCloud-musik också, utan bolagets inblandning. Det var så det började, och det är nästan den skönaste känslan.

Ändå är det med tillfredsställelse han ser att han är i fas med sin ursprungliga plan. 

– Haha, ja, fem varv senare är jag tillbaka. Under tiden har jag levt ett liv där jag fått åtta betalningsanmärkningar för att jag envist satsat på musiken – det fanns inte med i planen. υ

 

True Emotion (Baseline/Sony) släpps den 12 november. 

 
Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2014.