Dancehall - dess uppgång och fall

Redaktion 16:29 25 Nov 2008

Någon som älskar Sveriges unika dancehallscen är lite oväntat det amerikanska countryrockbandet Lambchops frontman Kurt Wagner, vilket han berättade för Nöjesguiden. Men han var även orolig för dess framtid. Det är vi också och bestämde oss för att ta reda på hur den mår.

Någon som älskar Sveriges unika dancehallscen är lite oväntat det amerikanska countryrockbandet Lambchops frontman Kurt Wagner, vilket han berättade för Nöjesguiden. Men han var även orolig för dess framtid. Det är vi också och bestämde oss för att ta reda på hur den mår.

Runt millennieskiftet var reggae- och dancehallscenen på gång i Sverige. Man kunde läsa om musiken i tidningarna, höra den på radion. I Stockholm fanns det klubbar flera kvällar i veckan, Uppsala Reggaefestival drogs igång, nya sounds startades runt om i Sverige och även hiphop-dj:s och vanliga barer spelade musiken. Konserterna var utsålda och optimismen bland aktörer var stor. Men till skillnad från andra besläktade genrer, som hiphop, r’n’b och house, fick musikstilen aldrig något riktigt genombrott utan klev tillbaka ner i underjorden.
Scenen är helt död. Det är brist på lokaler, de specialiserade klubbarna har försvunnit och stora blandklubbar har tagit över. Klubbklimatet är generellt dåligt. Folk går inte ut på samma sätt längre, allt är tillgängligt via internet, förut tog man del av musiken på klubbarna, säger Fredrik ”Flash” Sjödin, Trinity Sound. Men han upplever detta främst som ett huvudstadsproblem.
–I övriga Europa blir dancehall och reggae bara större och även ute i de svenska småstäderna får vi fler spelningar än någonsin, säger han.
Det kan vara svårt att prata om en scen egentligen. Det kan vara stor skillnad på musiken och publiken. Egentligen är det bara att dancehall, rootsreggae, dub, ska, lovers har sina rötter i Jamaica som är den gemensamma nämnaren. Men de intresserade samlas alla fortfarande under samma tak, där kanske den mer kontroversiella dancehallgenren får ta mest stryk. Detta trots att den stilen just nu levererar nya artister och producenter från Jamaica som är bättre än någonsin, och även Sverige har fått egna internationella stjärnor som Million Stylez och Junior Natural. Dancehallmusik har alltid varit kontroversiell. Fler har dock börjat förstå artisternas gangsterlyrik och de homofobiska inslagen som bland annat lett till stoppade turnéer i Europa. Ashraf Mubarak, mer känd som DJ Ashman som driver skivaffären Soundkilla i Stockholm, tror inte att det bara är de homofobiska inslagen som reaktionerna gäller.
–Musiken har alltid varit rebellisk och det är därför ungdomar älskar den. Det är inte bara dancehall, rootsmusiken har länge sjungit om att bränna upp påven och sånt. Media är rädd för musiken och så länge den inte spelas på radion kan den aldrig bli större, säger han.
Karolina Ramqvist, frilansjournalist, tror att artisternas homofobi och moraliserande kan ha påverkat media, men hon ifråga-sätter medias faktiska makt.
–Det är svårt att förklara dancehall för en utomstående, det är inte bara att spela en låt och räkna med att folk ska gilla den. Det är inte som vanliga poplåtar som känns på samma sätt när man hör dem i Morgonpasset som på en klubb. Dancehallmusiken och hur man spelar den följer helt egna musikaliska och kulturella regler och är så beroende av dancehallscenen som kultur. Dancehall handlar om att dansa och fysiska sammanhang, rum och platser, där musiken spelas. För att dancehall ska leva som genre måste det finnas bra soundsystems och klubbar där de kan spela, säger Ramqvist.
Ashman tar också upp problematiken med fysiska lokaler.
–Restauranger vill inte ha vår multikulturella publik. Utan att vi någonsin haft några bråk har vi blivit utslängda från ställe efter ställe efter några gånger trots att vi dragit fullt hus. –Ägarna säger att “nåt kan hända”, berättar Ashman och påpekar också att polisen tenderar att hålla sig i närheten av reggaeklubbarna och sätter extra press på lokal-ägarna.
”Skinny”, födelsenamn Nicklas Malmlöf, som representerar Malmös Million Vibes, är trots tuffa tider inte orolig.
–Allt går i cykler, dancehall är inte trendigt nu. Men det växer upp tonåringar hela tiden och jag vet att det finns massor av sounds som pillar ute i stugorna.
Även Daniel ”Nougie” Jadama, P3 Rytm, ser positivt på framtiden. De får in mycket skivor av artister från hela landet som hoppas på att bli spelade på Sveriges Radio. Framförallt i Göteborg har en stark svensk reggaescen vuxit fram. Producenten Partillo släppte nyligen en dubbelskiva med enbart svenska artister. Det är alltså inte bristen på supporters och aktiva som är problemet den tre dagar långa Uppsala Reggaefestival har exempelvis haft cirka 20 000 besökare per helg de senaste två åren. Genom MySpace och bloggar har reggae- och dancehallscenen förändrats och vuxit på en undergroundnivå. Musiken har likt hiphop förgrenat sig även om det saknas fysiska platser, klubbar, konserter och andra forum där scenen får leva. Men dancehallens texter om att skjuta varandra fanns redan på åttio-talet, långt innan dagens ”krig” mellan Mavado och Vybz Kartel. RFSL demonstrerade utanför Shabba Ranks konsert i Stockholm redan 1993. Shabba Ranks karriär dog visserligen men scenen levde vidare underground, för att sedan blomma upp och gå ner igen. Kanske har scenen egentligen bara förflyttat sig, bort från en trendnojig publik och ännu längre bort från offentligheten. Och kanske är det så att vi som gillar den här musiken ändå är rätt glada för att vi får behålla den för oss själva, när all annan musik tycks exploateras en masse. Det i sig, Kurt Wagner, är kanske det unika med scenen idag.

Text: Marimba Roney, foto: Johannes Helje

Stad: 
Kategori: