Bostadskrisen: Är politikerna tafatta eller ointresserade?

15:24 26 May 2014

anders_fixad_duo.jpg

Foto: Peter Knutsson

Det kommer knappast som någon nyhet att bostadskrisen skenar och att de som styr verkar vara oberörda. Varför är det så? Vi pratade med bostadspolitikern Anders Johansson om kommunens roll i krisen, bygglov och katt-och-råtta-lekar med ansvar.
 

Anders Johansson är styrelseordförande i det kommunala bostadsbolaget Sigtunahem och styrelseledamot i branschorganisationen SABO, samt tidigare kommunalråd (S) i Sigtuna kommun. Vi möter honom på hans kontor.

Vilka misstag har begåtts för att bostadssituationen har blivit så här akut?

– Det enkla svaret är att det helt enkelt byggs för lite i förhållande till befolkningens storlek. Det finns andra saker som också har försvårat bostadssituationen – att man har sålt ut mängder av hyresrätter för ombildning till bostadsrätter, och att man har infört så kallad flyttskatt – att man inte kan skjuta upp reavinstskatten längre – vilket gör att rörligheten som måste finnas på bostadsmarknaden i en storstadsregion har försvunnit. Detta eftersom man inte tycker sig ha råd att flytta.

Varför byggs det så lite?

– Det handlar om brist på politisk vilja. Det är ingenting som säger att det är svårare att bygga på andra platser än i Sigtuna kommun – tvärtom är det en ganska svår kommun att bygga i. 

Ändå har Sigtuna varit en av Sveriges snabbast växande kommuner de senaste tio åren. Hur gjorde ni för att få fart på byggandet?

– Kommunen måste vara väldigt aktiv, inte luta sig tillbaka och vänta på att andra ska göra jobbet. Politikerna måste tycka att frågan är viktig. Man måste ta fram detaljplaner i hög takt. Äger kommunerna mark ska man använda den marken som ett instrument för att bygga fler bostäder. Har man dessutom ett kommunalt bostadsbolag ska man använda det som motor. Det är inget hokus pokus – finns dessa bitar på plats kan det bli många bostäder byggda. 

Men varför är det inte en högre prioriterad fråga? Har det bara med ekonomisk vinning att göra?

– Vi har 26 kommuner i Stockholms län. Om då ledningarna i flera av dessa kommuner har inställningen att det är färdigbyggt hos just dem, mister hela Stockholmsregionen sin dynamik. Studenter kan inte flytta hit, företag kan inte rekrytera personal, och då kollapsar det. Alla vet att vi befinner oss i en katastrofsituation. För oss som individer, men också för Stockholm som region, arbetsplats, näringslivsställe och studentort.

Det känns som att alla skyller på varandra – byggindustrin på staten, staten på kommunen och kommunen på byggindustrin. Vem har det yttersta ansvaret?

– Ingen. Det är ett delat ansvar. Men det är en rundgång av argument, vilket också är en av anledningarna till att inget kommer igång. Det är en katt-och-råtta-lek där alla skyller på nästa led, och det är åt helvete. Det är inget ungdomsproblem längre, det är ett samhällsproblem! Och som ett sådant borde det vara intressant för politiker att lösa.

När det väl byggs nytt är det sällan bostäder som är ekonomiskt tillgängliga för alla, utan Hammarby Sjöstadslägenheter dit bara en viss typ av människor kan söka sig.

– Hade man velat bygga något annat hade man kunnat göra det. Men det är viktigt att poängtera att det inte är billigt att nyproducera bostäder, oavsett om man plockar bort lyxen eller ej. Att tro att alla de som står utan bostad idag ska kunna bo i en nyproducerad hyresrätt kan vi glömma. Vi ska istället skapa flyttkedjor som gör att de som har råd att flytta in i nyproducerade hyresrätter gör det, och lämnar en äldre, billigare lägenhet för någon annan att flytta in i.

En annan aspekt av bostadskrisen är den skenande andrahandsmarknaden, där ockerhyror allt som oftast råder.

– Den nya ordningen är både principiellt åt helvete, och det löser inte grundproblemet – att det finns för få lägenheter. Men det ligger väl i linje med de senaste årens bostadspolitik, att den som har mer pengar får en gräddfil och andra får sköta det bäst de kan.

Hur kan man då få bukt med andrahandsmarknaden?

– Det finns ett bra sätt och det är att se till att den inte behövs. Om du ökar tillgången till förstahandslägenheter minskar behovet av andrahandslägenheter. En välfungerande förstahandsmarknad ger en välfungerande andrahandsmarknad.

Bortprioriteras den frågan av politiker för att de i många fall redan har sitt på det torra?

– Det finns både ett generations- och ett klassperspektiv i det där. Det slår hårdast mot unga eftersom de är nyast på bostadsmarknaden, men om du är vårdbiträde, vilka är då dina alternativ om du inte har stått i bostadskön sedan du var ung? Vad skulle du kunna köpa utan en ärvd förmögenhet? De som har beslutat kring det här måste vara ganska långt ifrån ungdomsåren och ganska långt ifrån den verklighet vanliga löntagare befinner sig i. För hade man varit nära den hade man väl fixat det? 

Vad kan då politiker göra idag för att lösa bostadskrisen?

– Det är dyrt att bygga, men det går. Det som gör mig frustrerad är att det inte behöver ändras så mycket för att kunna börja – vi behöver inte vänta tio år på att sätta spaden i backen.  Det går att göra här och nu. 

 

I varje nummer fram till riksdagsvalet tar Nöjesguiden på ett eller annat sätt upp bostadsfrågan. Mer på ämnet hittas på nojesguiden.se/bostadskrisen.

 

 

Stad: 
Kategori: 
Se alla artiklar om: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 05, 2014.