Kopplingen mellan humor och identifikation kan sätta griller i huvudet på någon som står utanför ämnet i fråga.
Mången stadsbo har svurit och skakat på huvudet åt seriestrippen Hälge, helt omedvetna om att utsocknesmänniskor med vapenlicens och gummistövlar helst av allt skulle vilja ersätta Selma Lagerlöf med en helfestlig älg på tjugolappen. På samma sätt fungerar Dilbert. Alla som någon gång har arbetat på ett stort opersonligt kontor upplever den så kallade Dilbert-effekten, man garvar läppen av sig åt den struthåriga chefen och Kattbert. När du sedan får sparken kan du inte för allt i världen förstå vad som var roligt med skiten. Better Off Ted rör sig i samma miljöer som Dilbert men lyckas undvika Dilbert-effekten genom att, precis som Scrubs, kontrastera värme och cynism. I Better Off Ted spelar det onda multinationella företaget Veridian den egentliga huvudrollen och det är när de anställda försöker förhålla sig till sina roller som kuggar i ett ofta helt ologiskt maskineri som humorn uppstår. Titelns Ted spelas av Jay Harrinton som gör en bra insats. Men det är hans bollplank Jonathan Slavin, Andrea Anders, Malcolm Barret och framförallt Portia de Rossi som gör Better Off Ted till ett måste. De Rossi är lika briljant som den empatistörda chefen Veronica Palmer som hon någonsin var i Arrested Development och om hon inte får en egen sitcom efter Better Off Ted finns det ingen rättvisa i den amerikanska tv-världen (sa Conan och skakade på huvudet). Detta ”efter” kan komma relativt snart, Better Off Ted har inte fått de tittarsiffror som ABC har hoppats på och det ryktas om en nedläggning. På nätet mobiliserar sig dock fansen och om vi har tur lyckas de gnälla till sig ännu en säsong.