I höstas öppnades en ny nattklubb ett stenkast från Svampen och hör och häpna: den drevs inte i Stureplans-gruppens regi. Bergmans, vars lilla kvadratmetersyta är inspirerad av Miamis uteliv, låg istället på Patrik Slettman, Paulo Fagundez och Ulf Frederick von Roths samveten. Vi var nyfikna på vad det var för ställe och stämde därför träff med Patrik Slettman, nyss hemkommen efter 13 år i USA. För vem är den typiske Bergmangästen?
– Det finns ingen typisk gäst. Vi har haft en fantastisk start redan från början med gäster som Björn Borg som kom på invigningen, kungligheter som har kommit förbi och Zlatan var här för någon helg sedan. I Miami är det folk som är mellan 21 och 60 år gamla som går ut och sådant ser man inte i Sverige. Jag tycker att det är blandningen som gör det kul.
Ville du ta med dig en bit av Miami till Stockholm?
– Absolut den här uppsluppna stämningen och hur folk släpper loss. Och lite av bords- och servicekulturen. Man ska inte säga att det är ett Miamiställe men det är mycket som vi gör lite annorlunda än de andra klubbarna i Stockholm. Bergmans är ju jättelitet, 250 personer kan man vara i lokalen och ändå ha roligt. Vi försöker vara redo för vad kunden vill ha, redan innan kunden kommer dit. Man har samlat på sig erfarenhet om vad en viss kund vill ha, och försöker leverera det beroende på vem det är.
Beskriv Stockholm som feststad.
– Stureplansgruppen är en sådan stor aktör och har så många ställen. De är väldigt duktiga på det de gör men de olika ställena känns någorlunda lika i sin inramning, om man säger så. Det kanske behövs fler aktörer.
Stekarkulturen blomstrade ju verkligen i Stockholm 2005. Tror du att den har blivit mer legitim idag eller börjat blekna bort?
– Det är svårt för mig att säga eftersom jag inte var här då. Jag tror att det är legitimt idag att gå ut och spendera pengar på bord men jag tror att folk förväntar sig lite mer. Jag tror inte folk bränner pengar idag som de gjorde då – helt utan hämningar där de inte tänkte på vad de fick för det.
Halva grejen med Bergmans måste ju ändå vara att man ska känna sig utvald?
– Nattklubbsvärlden ska ju kännas spännande. Jag kommer ihåg när jag började gå ut, jag kom inte in på klubbarna. Är du en 20-årig kille, kommer du inte in någonstans i Stockholm. Jag började låtsats att jag jobbade på Swedish Match. Jag ringde kontoret under dagtid och sa ”Hej, jag heter Patrik och jag jobbar här. Kan ni sätta upp mig på gästlistan?” Vi jobbar ju ganska strikt med en gästlista som vi hanterar under dagen. Men ringer folk oss mitt i natten kommer vi gärna ut och kollar vilka de är.
Bergmans, på Ingmar Bergmans Gata 2, kommer fortsätta att anordna klubbutbyten på fredagar och är just nu i full färd med planeringen för att börja hålla öppet en tredje dag i veckan.
