Pink Floyd
The piper at the gates of dawn
EMI, ursprungligen utgiven 1967.
Pink Floyds första album firar sin 40-årsdag den här månaden, och vi alla som deltar i festen kan bara konstatera att den ser betydligt yngre ut. Förebilden för varenda psykedelisk skiva sedan dess, heck, vi talar om själva arketypen på psychedelia, presenteras här i en påkostad låda, först i stereo på en CD, sedan i mono på nästa, och den tredje skivan alla singelspår från samma era, och en del frestelser i form av outgivna versioner av Apples and oranges och Interstellar overdrive – kanske den allra första space-rocken, och definitivt fortfarande den allra bästa. Lägg till det fantastiska popsånger som Arnold Layne, See Emily play och Lucifer Sam, och Syd Barretts begynnande dårskap i bedårande Bike, och den sammanlagda bilden blir att en av världens bästa skivor nu finns att tillgå i än ännu bättre version.
Young Marble Giants
Colossal youth & Collected works
Domino/Playground, ursprungligen utgiven 1980.
”Jag älskar dem. När man hör Alison Stattons röst blir man nästan generad, den är helt naken.” När Nöjesguiden intervjuade Victoria Bergsman sken hon upp när Young Marble Giants kom på tal. Men The Concretes och Taken By Trees är bara två av tusentals exempel på veka indieband som funnit sin själ och sitt uttryck i Cardiff-trions minimalistiska estetik och stillsamma avskalade sånger.
Här får deras enda album sällskap med alla EP- och samlingsspår de spelade in, och den tidiga demon Salad Days, och på en tredje CD dessutom deras John Peel-session. Allt som allt rubbet de spelade in, och därmed en av årets viktigaste återutgåvor.
Various
The Northern soul story vol 1-4
SonyBMG
Det råder inte direkt någon brist på Northern Soul-samlingar, och de en gång så obskyra singlarna är idag var mans egendom om än i digital form. Här har soulpärlorna sammanställts efter vilken klubb de spelades på, men ingen kan förhålla sig lokalpatriotisk och bara skaffa en av de fyra utgåvorna. Volym ett, från Manchesters The Twisted Wheel, rymmer James Carr, Lee Dorsey, Little Richard, Major Lance, Larry Williams, James & Bobby Purifys tagning av Shake a tail feather och The Bandwagons Breaking down the walls of heartache, som senare spelades in av Paul Weller i Style Council. Jag menar, lägg av. På samma sätt fortsätter det på volym två från Stoke-On-Trents The Golden Torch, treans Blackpool Mecca (med antydan till tidig disco adderat) och givetvis Wigan Casino på volym fyra. Totalt 100 låtar att fixa din egen allnighter med, och inte en enda blindgångare.
The Monkees
Headquarters – Deluxe edition
Pisces, aquarius, capricorn & Jones ltd – Deluxe edition
Rhino/Warner, ursprungligen utgivna 1967.
När det var dags för det tredje albumet hade Mike Nesmith tröttnat på att vara ett pojkbandsansikte och en lustig komedifigur på TV. Han ville ta kontrollen och göra The Monkees till ett riktigt band. Han ville spela på sin egen skiva, han ville vara med och välja sånger, och han fick de andra skyltdockorna med sig.
Så utan sin svengali, som hördes muttra att ”I’m gonna do a group that doesn’t talk back”, satte sig Mickey Dolenz bakom trummor för första gången i livet för att förvandla bandet till The Beatles, medan Nesmith föll för pedal steel och bestämde sig för att förvandla bandet till The Byrds. Det spretar förstås något otroligt, men inte värre än våra egna Tages, och när skivan tillbringade hela sommaren strax under Sgt Pepper på USA-listan stod det klart att myteriet hade lyckats.
På uppföljaren senare samma år, även den nu som dubbel-CD, hade de landat, och med låtar av Harry Nilsson, Jeff Berry, ännu en gång Boyce & Hart och Goffin & Kings groupie-dissande Star collector, kunde de inte landa fel, särskilt som Mike Nesmith dessutom började hitta formen med sitt första seriösa försök i den countryrock som skulle komma att bli hans framtid, What am I doing hangin’ round?.
Fler återutgåvor värda din uppmärksamhet
Sonic Youth, Touch me I’m sick. Bonusspår på Daydream nation – Deluxe edition. (Geffen/Universal) Ursprungligen utgiven 1988
Mitt ex av split-tolvan där Sonic Youth och Mudhoney spelade varandras låtar har försvunnit i den allmänna förskingringen, men nu är ordningen halvt återställd.
Paul Simon, Homeward bound. Från The essential (Warner).
På bonus-DVDn finns de riktiga godbitarna, framför allt denna oslagbara duett med George Harrison, som till och med slår SLN-sketchen där stackars Paul Simon inte lämnas ifred på sin skidsemester.
Clint Eastwood & General Saint Another one bites the dust. Från Greensleeves 12” rulers – Henry ”Junjo” Lawes (Greensleeves/Border)
Noveltydub, sure, men med humor och en tung rytm lånad från Michael Prophet tog sig generalen och hans DJ ända in på den engelska hitlistan.
Chelsea. Right to work. Från I wanna punk rock – Step Forward, the singles collection (Castle/Border)
Tidiga punksinglar med Sham 69, The Fall och The Cortinas är inte riktigt så bra som vi minns dem.
Marvin Gaye, In our lifetime – Expanded loverman edition. (Hip-o-select/Universal) Ursprungligen utgiven 1981
Även Marvin Gayes absoluta bottennapp ligger flera nivåer över de flesta soulsångares peak.
True West, And then the rain. Från Hollywood holiday Revisited (Atavistic/Border) Ursprungligen utgiven 1983
Mitt emellan Dream Syndicate och Gun Club, och en påminnelse om att även de mer försumbara Paisley-undergroundbanden hade sina ljusglimtar.
Stad:
Kategori:
