Avgå alla

Så vann vi inte det här valet heller! Med ”vi” menar jag kulturen i allmänhet och konsten i synnerhet.

De olika partiprogrammen ser ut som den generella inställningen i samhället. Alla tycker att det är ”otroligt viktigt” med ett levande kulturliv, men det ses som den dekorativa grädden på samhällstårtan. Men tänk om det är precis tvärtom?

Tänk på det. Hur blir ett samhälle till? Jo, genom tankar och känslor som sedan kommer till uttryck i lagar och ekonomi. Men eftersom det ska gälla generellt och för alla, kommer några alltid tycka att det är fel, och därmed uppstår sprickor i våra överenskommelser. Lite som väderväxlingar. Konsten är meteorologen som endast analyserar och berättar om vädret, men inte skapar det.

För att göra vädret ”bättre” har man genom åren börjat anlita snygga tv-meteorologer (eller skippa yrkesmänniskor helt och hållet till förmån för modeller) och börjat göra glamorös grafik och exklusiva kartor. Har vädret blivit bättre för det?

De politiska partierna är nyhetsankarna som i varsitt program får berätta om läget i landet, men vädret rår de inte på. Därför får det vara den roliga knorren på slutet, det som ska sägas men som inte är så viktigt. Den här sommarens evakuering av orten Norberg visar att det inte är så.

Hur blev det så här? Hur kom det sig att konsten reducerats till knorren i programmen? Kanske därför att konsten är helt fri, kanske därför att den talar ett specialiserat språk som känns främmande, men kanske mest av allt därför att den pekar på det vi inte enkelt kan förklara.

I valspurten kommer det att förenklas och förtydligas, men inget är egentligen enkelt och tydligt. Det är tunn hinna logik som omsluter en svårtydd och kaosartad verklighet. Därför vinner konsten inga val.

Personligen skulle jag gärna pröva en pannkaks-jordgubbs-grädd-smörgås-tårta med ketchup och sardeller. Inte för smakens skull, utan för att det går. För att jag skulle bli en viktig erfarenhet rikare och framför allt för att samhället ser ut så.

Konsten är inte grädden – den är allt.

Bäst just nu

1. Katharina Grosse

Nybroplan, den 18–21 september

Magasin 3 inleder höstsäsongen med att bjuda hela stan på konst i världsklass. 

Parti: Det här är konst som gjord för F!, en kvinna som tar plats i centrala Stockholm i en genre (storskaligt abstrakt måleri/graffiti) som annars är förbehållet män och gubbjävlar.

2. Laura Lima

Bonniers Konsthall, den 10 september–30 november

För första gången visas Laura Lima i Norden. 

Parti: Det stora verket Den nakna magikern består av återvunna föremål, så det uppenbara här är MP. Lägg till det verket Bar/Restaurang där en bartender serverar öl till geometriska figurer vilket känns som en beskrivning av ett grön-rött samarbete.

3. Tobias Bernstrup

Andréhn-Schiptjenko, Hudiksvallsgatan 8, den 

21 augusti–27 september

En förstörd gammal 1800-talsmålning får nytt liv.

Parti: En påhittad klosterkyrkogård från medeltiden återskapas utifrån ett svartvitt fotografi. En dröm om något som egentligen aldrig funnits. Det låter som något för SD.

4. Sofia Ekström

Galleri Riis, Rödbodtorget 2, den 21 augusti–

5 oktober

En närmare titt på bakgrunden.

Parti: Vi har alla hatat de individuella skolfotona. Samtidigt är de precis så tydliga som Alliansen vill att bilder ska vara: titel och motiv överensstämmer, allt är ordnat och konstnären, det vill säga fotografen, är också egenföretagare. Men varför är fonden så ful?

5. Ett sätt att leva

Moderna museet, den 6 september–15 februari

En statlig utställning av svenskt fotografi från femtiotalet till idag.

Parti: Detta måste vara Socialdemokraternas utställning. Bilder från fornstora dar till dagens populäritetsjakt. Svenska bilder från solidaritet till sociala medier.