En konstskolestudent tröttnar på att göra torr research och vänder sig istället inåt mot sig själv, sin fascination för skarpa karriärkvinnor, och blir en sådan. Under ett och ett halvt år valde Linnéa Sjöberg att vara bilden av en karriärkvinna, 24 timmar om dygnet och från topp till tå.
Steg för steg från ett slags trasig nygrunge-klubbkid-konstskolestudent-stil till det motsatta. Under ett och ett halvt år var Linnéa en annan. Sig själv, men i annan kostym. Bokstavligen, med kavaj, pennkjol, skjorta och pärlörhängen. När Linnéa får tag på en orange Hermès Birkin-väska är transformationen perfekt. Men ändå inte. Kostymen skavde, den nya identiteten blev en gråzon mellan det tidigare jaget och den Linnéa aldrig skulle lyckas bli, fullt ut.
Projektet är Sjöbergs examensprojekt som masterstudent på Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Nu är researchfasen, de ett och ett halvt åren Sjöberg försökte vara sin raka motsats, över. Projektet var aldrig tidsbundet. Det hade varit för enkelt. Linnéa började gradvis. Pärlörhängena först.
– Jag visste hela tiden att jag aldrig skulle bli henne. Men jag försökte bli henne så långt det gick. Det blev rätt psykiskt stressande med den gråzonen. Jag hette fortfarande Linnea Sjöberg, men försökte bli någon annan. Så det blev hela tiden att jag i kontakt med andra människor tänkte ”vem tror du att jag är och hur ska jag då förhålla mig till den du tror att jag är?”.
Det blev en del reaktioner. Samtidigt som Linnéa nu beskriver ett mindervärdeskomplex inför ”henne”, det vill säga karriärkvinnan, som blir bättre bemött och är godkänd av normen, så var det inte okontroversiellt i konstskolesammanhanget.
– Många bekanta inom konst- och musikscenen tog avstånd från mig, för att de uppfattade det som att jag hade vuxit upp eller gått tillbaka till en viss klassbakgrund. De har trott att den jag var innan var fejk, och att den jag blev, karriärkvinnan, var mitt rätta jag.
Samtidigt började kläderna Linnéa bar tidigare kännas nästan lika mycket som en uniform som kavajen, pennkjolen och pärlorna. I projektet ingår också de gamla kläderna, pälsen, de trasiga t-shirtarna och buffaloskorna, vakuumförpackade. Som tidsdokument, och samtidigt som en evig frestelse trots att de skulle förstöras om plasten öppnades.
– Jag har haft en personlighetskris efter att jag gick ur henne. Jag kunde ju inte gå tillbaka till mitt gamla jag, eftersom det kändes lika konstruerat. Jag hade mindfuckat mig själv i ett och ett halvt år. Nu kunde jag vara allt och ingenting. Nu försöker jag tänka analys och funktion. Det är första gången i mitt liv som jag går i springtajts och dunjacka. Den romantiska idén om att ”det här är jag”. Den är borta.
Något som har kommit att bli en del av projektet i efterhand är medias uppmärksamhet kring transformationen från konstskolestudent till affärskvinna. Det var inte alls väntat, berättar Linnéa.
– Det har skrivits artiklar inom olika områden om projektet. Affärstidningar, modetidningar… Och jag tänker att det största man kan göra i livet idag är att vara tjock och sedan bli smal. Självförverkligande och självutveckling är det mest statusfyllda. Därför har det funnits intresse från håll som inte har med konst att göra. Som bara har sett den här före-och-efterbilden. Men det förstod jag först när tidningarna började kontakta mig.
Men det är inte bara tidningarna som ville fånga in projektet i någon slags igenkännbar logik. Reaktionerna inom konstvärlden tog sig liknande uttryck.
– Folk sa ”Ditt projekt handlar om ekonomi inom konst, om finanskrisen, eller visst har du en queerfeministisk agenda bakom det här?”. Och jag sa: ”Nej, nej, nej, jag försöker bara vara snygg och förhålla mig till den här ytan”. Då har folk tyckt att jag inte har någon distans. Jobbar man inom konceptuell konst ska man veta vad man vill säga och det ska vara viktigt. Jag har också undrat vad jag håller på med ibland. Men att gå in i något och inte veta var det leder, det är den största katalysatorn för en kreativ process.
Linnéa Sjöbergs examensprojekt ställs ut på Kungliga konsthögskolans masterutställning i juni.
