Årets bästa utländska filmer

Redaktion 15:04 18 Dec 2014
Det internationella filmårets snackisar har framför allt handlat om två saker – mastodontprojekt och västvärldens sprickor.

På listan återfinns fyra filmer som når fram till tretimmars-strecket (Det andra Heimat respektive Nyphomaniac tar hela fyra timmar i anspråk) liksom ett helt gäng filmer som utan hämningar rotar i samtidens verkliga dysterheter, oavsett om det gäller rasism, diskriminering av hbtq-personer, förintelse eller klassklyftor. De renodlade komedierna lyser med sin frånvaro på topp 20. Befinner sig världen i en svacka, eller har folk bara tröttnat på Judd Apatow? Avgör själva.
 
Listorna är framröstade av Nöjesguidens filmredaktion, som består av Isabelle Espinoza, Hanna Johansson, Amat Levin, Sebastian Lindvall och Victor Schultz.



1. Boyhood
Boyhood tog tolv år att spela in. Varje sommar slog Richard Linklater på kameran och fångade tidens anda – låtarna, modet, det politiska läget och Ellar Coltranes uppväxt från första klass till college. Den färdiga filmen är en tidskapsel som också rymmer en skådespelares födsel, tryggt förlöst och uppfostrad av talanger som Patricia Arquette (i rollen som hjältemamman) och Ethan Hawke (som charmig till-och-från-pappa). Årets bästa film är ett uppväxtdrama som struntar i dramatiska smashlägen, ett familjeporträtt med ett större perspektiv, ett epos lika känsligt som tiden. Och ironiskt nog är det just dess träffsäkra skildring av livets förgänglighet som får den att framstå som en odödlig filmklassiker.
Fick betyget betyg: 5 i september.

the-selfish-giant-photo-agatha-a-nitecka-000093170028large4.jpg
 
2. The Selfish Giant
En enkel nutida berättelse om två trettonåriga koppartjuvar vars vänskap slits isär av grymma omständigheter i arbetarklassmisärens norra England. Överaktiva pojken Arbor relegeras från skolan och hans djurälskande vän Swifty hoppar också av. Duon, med Arbor i spetsen, lockas av den inte ofarliga sysslan att samla ihop skräpmetaller och sno kopparledningar. Men när skrothandlaren Kitten börjar favorisera Swifty, för att få dra nytta av hans goda hand med hästar vid sina gatutävlingslopp, blir Arbor svartsjuk. Han sätter händelser i rullning som leder till katastrof. Hjärtslitande och grymt blir slutet, men med en förkrossande ömsinthet som gör den unge regissören Clio Barnard till en självklar arvtagare till Ken Loach.
Fick betyget betyg: 5 i januari.

fruitvale3.jpg
 
3. Last Stop: Fruitvale Station
Sean Bell, Amadou Diallo, Trayvon Martin, Eric Garner, Michael Brown… Listan på unga svarta amerikanska män som mördats av poliser eller vigilanter kan göras tragiskt lång. Last Stop: Fruitvale Station tar avstamp i ett YouTube-klipp som började cirkulera i början av 2009. I klippet ses en handfängslad och försvarslös Oscar Grant skjutas ihjäl av en polis som senare sa sig missta sin elpistol för en riktig pistol. Att börja med den scenen är ett intressant grepp av regidebutanten Ryan Coogler, för som tittare befäste känslan av att inte kunna stoppa det oundvikliga. 
Samtidigt står Michael B. Jordan för sin genombrottsroll och visar på stor komplexitet när han visar upp ett register som sträcker sig från humor och medkänsla till aggressivitet och destruktivitet. Last Stop: Fruitvale Station är en av årets sorgligaste filmer som väcker tankar om, slumpens skräckvälde över oss, polisens övervåld och den stereotypisering svarta utsätts för.
Fick betyget betyg: 5 i januari.

ida_-_3.jpg
 
4. Ida
Med det hjärtskärande dramat Ida gräver den polske regissören Pawel Pawlikowski i sitt hemlands mörkade judeutrotning. En laddad roadmovie tar form i ett svartvitt sextiotal, där vi följer den blivande nunnan Ida och hennes släktings utredning av nära och käras försvinnanden under naziockupationen. Istället för att betona landskapen leder vägarna till årets mest hisnande bildkompositioner, ett slags fysionomiskt och metafysiskt filmskapande, där ansiktena tyngs av det negativa utrymmets hemligheter och skuld. Dessa närbilder släpper in strimmor av Bergman och Dreyer till efterkrigstidens skugga.
Ida har inte recenserats i Nöjesguiden.

prelude-to-a-wholesome-evening.jpg
 
5. Nymphomaniac
Lars von Trier fick som bekant inte igenom sin egen sex timmar långa klippning av Nymphomaniac, utan fick nöja sig med en bagatell på uppemot fyra. Det kan man göra sig lustig över om man vill, likaså reklamaffischerna med huvudrollsinnehavarnas o-faces, eller att – Gud förbjude! – en man gör en film om kvinnlig sexualitet. Men den som såg de fyra timmarna vet att Nymphomaniac knappast är något vällustigt gottande över huvudpersonen Joes promiskuitet, inte heller dömer den. Istället var det en film om tabun, ensamhet, utanförskap, och om det svåra i att förhålla sig till sin roll i världen. 
Fick betyget betyg: 4 i januari.

the-grand-budapest-hotel-ralph-fiennes.jpg
 
6. The Grand Budapest Hotel
En mer fantasifull och fulländad filmisk konfektstrut finns inte i år. Lekfullt, men med svärta och konstnärlig integritet, förfinar Wes Andersson sitt hantverk och visionära uttryck. Han presenterar ett lockande, kreativt universum som genomsyras av kärlek till filmen och uppfinner en värld av bedagad flärd. En film som både är rolig, cool och tragikomisk, The Grand Budapest Hotel kan vara diamanten i den krona av filmiska galanterier vars montering Anderson påbörjade redan med The Royal Tenenbaums.
Fick betyget betyg: 4 i mars.

girlhood-cannes.jpg
 
7. Girlhood
Den 16-åriga Marieme bor i en parisisk förort och tvingas ta för mycket ansvar hemma för att hinna med skolarbetet. Hon är på väg att bli låst i en tillvaro utan framtidshopp. När hon blir upptagen i ett gäng av tre andra kvinnor uppfinner hon sig själv på nytt. Hon får en annan utgångspunkt, uppbackad och buren av en gemenskap. Utifrån den slår hon sig fram, även bokstavligt, för att hitta sin viljas kraft.
Den första franska filmen med enbart svarta kvinnor i huvudrollerna är självklar, även förutsägbar, men ändå unik. Och Rihannas låt Diamonds markerar från och med nu en filmhistorisk hållpunkt.
Girlhood har inte recenserats i Nöjesguiden.

maxresdefault.jpg
 
8. Dallas Buyers Club 
Med ett särskilt närgånget, skitigt och realistiskt anslag för ögonen tog regissör Jean-Marc Vallée tag i Jared Leto och Matthew McConaughey och hoppade rakt ner i åttiotalets dystopiska AIDS-epidemi. Ut kom en mörk, fysisk och relevant film om människans oförmåga att lära sig av historien. En redovisning av ett oförblommerat inhumant kapital i västländernas nutidshistoria. Som om detta inte vore nog blev filmen också det storstilade avslutet på den romcom-karriär som McConaughey harvat runt i sedan nollnolltalets begynnelse.
Fick betyget betyg: 6 i mars.

gone-girl-df-01826cc_rgb.jpg
 
9. Gone Girl
Många undrade hur David Fincher skulle hantera perspektivförändringarna i Gillian Flynns bästsäljande spänningsroman. Svaret ligger i en retsamt rytmisk växelverkan mellan en nervpirrande sanningsjakt och förrädiskt drömska tillbakablickar. Det är ont om sympatiska rollfigurer i Gone Girl, vilket bara tycks elda på Finchers sadistiska berättarlust. Men det är också den genomarbetade elakheten och becksvarta humorn som sätter guldkant på årets mest underhållande äktenskaps- och mediesatir.
Fick betyget betyg: 4 i oktober.

vattnet.jpg
 
10. Främling vid vatten
Främling vid vatten har liknats vid Alfred Hitchcocks spänningsfilmer, en jämförelse som kräver att den manliga blicken på kurviga blondiner riktas mot erigerade kukar på en avlägsen nudiststrand. Här blir en man tänd på en annan, han bevittnar ett mord men fortsätter att dras till faran. Spänningen stiger, sex-
scenerna är extremt explicita, blickarna talar mer än replikerna, tystnad råder i den förrädiska idyllen. Och att männen är spritt språngande nakna betonar bara hur lite vi egentligen vet om dem.
Främling vid vatten har inte recenserats i Nöjesguiden.

s-dan_far-_s-dan_son.jpg
 
11. Sådan far, sådan son
En välbärgad familj ställs inför hårda prövningar när de sex år för sent upplyses om en barnförväxling. De två familjerna möts, klasskillnaden märks, möjligheten att byta söner kommer på tal – men är det för sent? Eller är blod verkligen tjockare än vatten? Frågan dras till en känslomässig spets i ett gripande familjedrama av regissören till mästerliga Efter livet och Barnen som inte fanns.
Sådan far, sådan son har inte recenserats i Nöjesguiden.

en_familj_-_august_osage_county.jpg
 
12. En familj – August: Osage County 
2000-talets stora genre, det dysfunktionella familjedramat, har definierats och förfinats till perfektion av bland andra Noah Baumbach, Wes Anderson och Yorgos Lanthimos. 2014 var det dock John Wells som stod för den starkaste skildringen med sitt stjärnspäckade kammarspel. Utöver digniteter som Meryl Streep, Julia Roberts, Benedict Cumberbatch och Sam Shepard stod styrkan och ödsligheten i det amerikanska inlandet för mycket av filmens känsla. 
Fick betyget betyg: 5 i februari.

maxresdefault-1.jpg
 
13. ’71
En actionthriller som samtidigt är en antikrigsfilm med politiska lager och ett gripande sorgedrama. Det exceptionellt tighta manuset låter Jack O’Connell tyst förmedla den unge brittiske soldatens klaustrofobiska belägenhet på fel sida om fiendelinjen. Hans ögon och fysiska uttryck speglar effektivt svek, grymheter, bestialiteter och ett krigsliknande tillstånd i Belfasts katolska kvarter 1971.
Fick betyget betyg: 5 i september.

det_andra_heimat.jpg
 
14. Det andra Heimat
Riktigt jävla långa filmer ser ut att vara ett tema för 2014 års skörd. Det andra Heimat hör dit, en ganska dramaturgiskt lågmäld historia om livet på landet i 1840-talets Tyskland, som klockar in på runt fyra timmar. Men fyra totalt motiverade sådana. Det är en fantastiskt vackert fotad film med en försiktighet i berättandet som är både gripande och imponerande.
Fick betyget betyg: 4 i april.

touchofsin2.jpg
 
15. Touch of Sin
Socialrealism ställs mot genrevåldsutbrott när den kinesiske regissören Jia Zhang-ke fortsätter att piska sitt hemland med svidande kritik. Mindre sammanhållen än hans Guldlejonvinnare Stilla liv, men likväl ryms det mer fart och fläkt i detta episodiska drama som i fem löst sammankopplade historier blottlägger politisk korruption, skeva könsroller och hemska arbetsvillkor.
Touch of Sin recenserades inte i Nöjesguiden.

nebraska-movie-review-bruce-dern.jpg
 
16. Nebraska 
En lågmäld vardagsskildring som berör samma tema som Osage County men ändå är dess totala motsats. Här är livets besvikelse och bitterhet något subtilt, dråpligt och delvis outtalat, något som vilar i väggarna snarare än exploderar i ditt ansikte. Ett garde av åldrade aktörer som gör sina livs roller i denna Alexander Paynes tysta tår om tidens gång.
Fick betyget betyg: 5 i februari.

wallstreet.jpg
 
17. The Wolf of Wall Street 
För alla som fascinerats av yuppieårens uppgång och fall, Trustorhärvan och Thomas Jisanders och Joachim Poseners dekadenta vältrande i lyx är Martin Scorseses episka festfilm en plaskvåt dröm. För resten är det ytterligare en pusselbit i regissörens take på den amerikanska drömmen, så som vi redan sett den skildras i Maffiabröder, The Departed och The Aviator. 
Fick betyget betyg: 4 i januari.

2dagar1natt_1.jpg
 
18. Två dagar, en natt
Brödernas Dardennes oförvitliga moraliska driv gör sig åter gällande och Marion Cotillards till synes outplånliga stjärnglans skruvas ner ett par hundra grader för sakens skull. En kvinna med knappa tillgångar som nyss återhämtat sig från en depression finner att hon har fått sparken. Kollegorna har rätt och slätt gått med på att undvara henne för att få behålla sina bonusar. Endast lite tid återstår innan beslutet är oåterkalleligt. Hos den mest sköra som kämpar trots omöjliga utsikter, visar sig kampen ha ett eget värde, en skönhet.
Två dagar, en natt recenserades inte i Nöjesguiden.

her-theodore.jpg
 
19. Her
Redaktionen är oense om Her, Spike Jonzes sci-fi-drama om en man som blir kär i sitt operativsystem. Och det med all rätt. Ibland övertydlig och händelsefattig, ibland visuellt strålande och känslomässigt engagerande. Styrkan med Her är att det är science fiction som inte känns avlägsen och att vi får en värld som är tillräckligt trovärdig för att leva sig in i och tillräckligt främmande för att kännas spännande.
Fick betyget betyg: 2 i januari.

interstellar_a.jpg
 
20. Interstellar 
Christopher Nolans försök att skildra rymdens förgänglighet och oändlighet är värd att hyllas enbart för sin ansats och ambition. Tre timmar av dystopi, fysiska ekvationer, bottenlösa nattsvarta hav och små strimmor av hopp. Bäst är den i sina vardagliga ögonblick, i sin vilja att sätta människan i centrum av universum. 
Fick betyget betyg: 3 i november.

 

Stad: 
Kategori: 
Se alla artiklar om: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 11, 2014.

Fler artiklar

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!