Är festivalen död?

14:00 27 Jun 2013

I takt med att festivaler som Siesta och Peace & Love lägger ner, samtidigt som Hultsfredsfestivalen flyttas till Stockholmstrakten, pratar media allt mer om Festivaldöden. Hur illa står det egentligen till med våra festivaler? Vi har frågat några som vet.


Mellan åren 2004 och 2010 ökade konsertintäkterna i Sverige med en årlig tillväxt på 4,3 procent, enligt statistik från intresseorganisationen Musiksverige, och konsertintäkterna under 2010 uppgick till inte mindre än 2,7 miljarder kronor. Stora välfyllda konserter råder det ingen brist på. Bruce Springsteen sålde nyligen ut Friends Arena tre dagar i rad, vilket sannolikt Beyoncé, vars konsert placerades i den på tok för lilla Globen, också skulle ha gjort. Samtidigt kastar allt fler festivaler in handduken.

Bokningsjätten FKP Scorpio meddelade i mars att de flyttar årets upplaga av Hultsfredsfestivalen till Stockholm. Strax därefter blev det officiellt att såväl Siesta som Peace & Love lämnat in konkursansökan på grund av för få sålda biljetter, vilket tyvärr också innebar att de som redan hade köpt biljett troligtvis inte får tillbaka sina pengar. De festivaler som går mot strömmen och överlever är framför allt de nischade festivalerna som Sweden Rock och Summerburst, men en festivaltyp som generellt går bra är den som ligger nära storstan, och inte innefattar tältande i lervälling – det vill säga långt ifrån nittiotalets festivalideal. Är dagens ungdom mer komfortabel och föredrar stadsfestivalen av bekvämlighetsskäl, eller har landsortsfestivalen helt enkelt spelat ut sin roll? Journalisten Jan Gradvall skrev nyligen i en krönika för DI Weekend (7/6) att det stora problemet denna sommar beror på ett otidsenligt artist-utbud. Att alltför många artistbokare är fast i ett 1900-talstänk där musik definieras av män med gitarrer runt halsen.


daniel_olsson2.jpg
Daniel Olsson

– Mycket talar faktiskt för det han säger och vi har ett stort ansvar som arrangör att se till vi kan få till ett så brett program både ur ett musikaliskt och ett jämställt perspektiv, säger Daniel Olsson som var festivalchef för konkursdrabbade Peace & Love som bland annat hade Håkan Hellström högt upp på affischen. – Det är svårt att hänga med och göra program som faller alla på läppen men jag tror inte att vi kunde ha gjort något annorlunda. Vi har synts mer än någonsin i media och släppte artisterna tidigare än någonsin förut. Om jag ändå ska nämna något önskar jag att vi hade satsat lite mer på större dansakter, men det är alltid lätt att vara efterklok. Vi skulle nog ha sålt mer i juni månad men ville dra i handbromsen i tid för alla inblandades skull. Det är inte kul att se så många biljettköpare förlora sina pengar.  
Vad ser du som de avgörande faktorerna till festivalens nedläggning?
– Framför allt var den svikande biljettförsäljningen spiken i kistan för oss. Ryggsäcken från 2012 var också en anledning, sedan är det svårt att bortse från konkurrensen.
Varför har så många festivaler haft det kämpigt just i år?
– Det beror dels på den ökade konkurrensen på festivalmarknaden, dels på de större enskilda arrangemangen. Marknaden blir mättad. För två år sedan klarade vi av att möta Maiden och liknande, men i år har det varit mer än någonsin. Du kan inte åka på allt som 17–20 åring.
När du kom in var festivalen redan i brygga, kändes det inte som en hopplös uppgift?
– Nej, det skulle jag inte säga. Vi tror stenhårt på det vi gör och är duktiga på att se möjligheter. Vi är så mycket mer än en musikfestival, en jätteviktig aktör på marknaden. Du kan ju gå tillbaka och titta på vad det stod i tidningarna för 15 år sedan i Borlänge, då var det city of crime här och det var det enda det rapporterades om.
Tror du att alla skriverier om festivaldöd kan ha bidragit till en försiktighet hos biljettköparna?
– Givetvis, det påverkar nog både de som köper sina egna biljetter men också föräldrar som köper biljetter till sina barn. Det har inte funnits något incitament till att köpa biljett tidigt heller då folk ser att festivalerna inte säljer slut. Man är inte rädd att bli utan så att säga.
Har campingfestivalen spelat ut sin roll?
– Både och skulle jag säga. Allting går i cykler och just nu kanske folk vill ha det lite bekvämare. Här måste också vi som arrangörer vara lyhörda och lyssna på vad våra besökare vill ha. Det kan handla om att bredda utbudet med campingar som håller olika standard.
Kommer Peace & Love att komma tillbaka?
– Föreningen lever vidare, det är bara aktiebolaget som har gått i konkurs. Ambitionen finns att leva vidare på något sätt och föreningsdelen drivs ideellt så den påverkas inte av konkursen.
Bråvalla bokade superkommersiella Avicii, och Summerburst säljer ut på nolltid. Är det den vägen man måste gå?
– Jag hoppas inte det. Förhoppningsvis finns det en fortsatt marknad för föreningsdrivna festivaler. Ingen kommer att tjäna på att bara drakarna styr. Försvinner de föreningsdrivna festivalerna kommer också väldigt många speltillfällen att försvinna, och det kanske framför allt för de mindre etablerade banden. Ett problem är också att större bokningsbolag och företag som hyr ut ljud och ljus vill ha betalt i förskott nu när de ser att festivaler dukar under. Få är villiga att riskera sina pengar, vilket är förståeligt.

niklas_lundell_foto_oscar_poulsen.jpg
Niklas Lundell

Niklas Lundell är delansvarig för festivaler på bokningsbolaget Luger som, förutom att arrangera konserter, ligger bakom Stockholm Music & Arts, Way Out West och Popaganda. Tre festivaler som trots allt har kunnat sälja biljetter de senaste åren. Vad ser han för trender?
– Jag tycker att man slänger sig med begreppet festivaldöd alldeles för schablonmässigt. Det är förvånande hur man kan vara så sugen på att beskriva en situation så drastiskt utan att gräva djupare i det. Det finns minst två sanningar. Den första är att döden inte är en död, och den andra är att det är en utveckling.
Utveckling mot vad?
– Sverige centraliseras överlag. Men också vad man finner intressant som festivalbesökare. Idag tycks det tyvärr nästan mer attraktivt om det luktar pengar och kaxighet.
Vad är det som gör att just ni överlever?
– Vi har på något sätt fått stå som talespersoner för det andra nya. Jag tror att vi lyckades fånga in något som redan fanns internationellt. En målgrupp som inte var sugen på campingbröl. Vi satsar mycket på, ursäkta uttrycket, multidisciplinära upplevelser. Alla aktiviteter ska limma med varandra. Besökaren idag vet vad den vill ha och är mer medveten i sina val.
Har konsertbesökarna blivit lata?
– Den frågan faller tillbaka på det jag sa om ett mer centraliserat Sverige. Att prata om lathet är att förringa situationen, det handlar om upptagningsområde och liknande faktorer. Idag är komfort och convenience ledord, det är väl bara Friends Arena som har missat det. Fyra väggar och tak liksom, modernt. Till och med campingfestivalerna tänker på komfort idag, det är viktigt på ett annat sätt.
Varför har så många festivaler gått dåligt just i år?
– Det är inte bara just i år utan en utveckling över minst en handfull år. Om man ska vara lite hård har arrangörerna varit långsamma på att anpassa sig. En stor del av verksamheten är byggd på passion och övertygelse men det måste kombineras med en portion analys.
Vad gjorde Peace & Love för fel?
– Det får de svara på själva. Vi är goda vänner och har varit delaktiga i festivalen. Men felet uppstod väl redan 2012 då de trots utsålt gick back med flera miljoner. Att prata miljö och hållbarhet och inte ekonomisk hållbarhet är ohållbart.
Tror du att själva snacket om festivaldöd kan vara en bidragande orsak?
– Det tror jag absolut. Är man 21 bast och precis har checkat ut från litteraturvetenskapen är det väldigt mycket pengar i sjön, det ska man ha respekt för. Titta också på alla utsålda festivaler, vi är ett ruskigt levande festivalland.
Tror du att alla större konsertbokningar kan kannibalisera på festivalerna?
– I ett top of mind-läge – ja. Men det är något helt annat. Festivalen är inte det största namnet på en scen. Det är en helhetsupplevelse. Jag kan åka till en festival med en rätt dålig lineup för själva upplevelsen. Så det blir både ett ja och nej på den frågan.
Hur mår Popaganda?
– Det var ett tungt år förra året, men det får du fråga föreningen Popaganda.

helen_allvin.jpg
Helen Allvin

På just Popaganda har man gott självförtroende inför årets festival, trots att förra årets publikanstormning uteblev. Med headlines som The xx och Jessie Ware hoppas man på att få festivalbesökarna att ta sig till Eriksdalsbadet.
– Även om det har gått sämre för andra i år är vi ganska säkra på att det blir succé, säger Helen Allvin på Popaganda i en intervju med TT. Vi kör på vår nisch och tror på den, vi bokar bara band som vi själva tycker om och efter tio år vet vi att vår publik litar på oss.
Vad anser du om festivaldöden?
– Man kan ju börja att nämna att när vi startade för tio år sedan fanns det inte i närheten så många festivaler som det finns idag. Utvecklingen har gått mot jättemånga festivaler i Sverige, även om vi ser en liten nedgång idag. Det är klart att det blir tuffare då det blir en överetablering. Sedan tror jag att inte alla har så bra koll på sin publik heller som vi har.
Hur har ni jobbat för att överleva?
– Vi tror verkligen på vårt koncept. Att vara i centrala Stockholm, den geografiska platsen är jätteviktig, och på rätt datum. Framför allt bokar vi rätt band för vår målgrupp. När situationen ser ut som den gör måste man försöka sticka ut också, vi gjorde det genom att släppa hela vår line-up på en och samma gång.
Förra året var inte så välbesökt, har ni varit nära att lägga ner någon gång?
– Vi hade ett uppehåll 2007 innan vi flyttade till Eriksdalsbadet. Det stämmer att det var lite glesare förra året men det var inte i närheten av att vi skulle lägga ner. I år måste vi dock leverera, även om det inte är ”make it or break it”. Det är mer en känsla vi har.
Hur ser årets festival ut försäljningsmässigt?
– Vi släppte biljetterna för bara två veckor sedan vilket är mycket senare än tidigare så det går inte att jämföra med förra året.
Passion och driv är en sak, men hur kommersiellt tänker ni?
– Vi måste ju gå runt. Det är en demokratisk förening på 20 personer som tillsammans bestämmer vilka band vi ska boka, och vi har inget eget personligt intresse av att håva in pengar. Men det är självklart inte hållbart i längden att göra en festival som inte går runt.
Hur mycket kan ni tänka er att kompromissa med bokningar för att fylla området?
– Det är från situation till situation. Men vi måste kunna stå för varje bokning som vi gör. Man måste kompromissa på alla sätt och vis när man gör en festival.
Finns Popaganda kvar om tio år?
– Jag hoppas det. Säkert med nya personer som ligger bakom. Sedan finns det inget självändamål mer än att vi älskar att göra en bra festival. Vi måste däremot konstant föryngra oss, och vi tar in nya personer varje år i föreningen.

patrik_forshage.jpg
Patrik Forshage

Patrik Forshage är musikredaktör på Nöjesguiden sedan 13 år. Han uppskattar själv att han har varit på ett hundratal festivaler genom åren. Hur upplever han att klimatet har ändrats?
– Det som var stort under nittiotalet var framför allt Hultsfred och Roskilde. Det var dit man åkte om man skulle resa på festival, som på den tiden var lika med lervälling och att bete sig som man inte gör i vardagen. Det fanns dessutom väldigt ont om ordinarie spelställen, så festivalen blev chansen att se en massa artister man i vanliga fall inte kunde se.
Hur upplever du att festivalklimatet har förändrats?
– Det har gått åt en cyklisk utveckling där det på nittiotalet lanserades det där bekväma och lite mer smala alternativet, genom exempelvis Lollipop. En festival där man kunde åka in till krogen för efterfest och där på den tiden glödheta Killinggänget var konferencierer. Plötsligt fick det smala en spridning det inte hade fått innan, genom bland annat POP och Expressen Fredag. Men storstadsfenomenet försvann igen runt millennieskiftet när stadsfestivalen blev mer kommersiell och utslätat mainstream, och den smalare Feberestetiken hade skickats iväg ner till Hultsfred. I mitten på nollnolltalet kom sedan överetableringen varpå de stora landsortsfestivalerna började boka bredare akter igen, vilket gjorde att det återigen fanns plats för de mer nischade namnen hemma i staden. Vilket beredde väg för festivaler som Way Out West.
När var landsortsfestivaler som störst?
– Det har väl egentligen haft två riktiga storhetstider. Att åka på festival var väldigt stort på nittiotalet men kom tillbaka i mitten av nollnolltalet också, även om det till stor del handlade om väldigt säkra bokningar.
Det snackades om festivaldöd, eller kris, även för tio år sedan. Var det lika illa då?
– Nej, det var det inte. Det var just utifrån de smala bokningarna, man tappade de som inte ville se någon särskild artist utan bara ville åka på festival för att uppleva just festivalen. Slentrianbesökaren som inte lockades av huvudakter som Morrissey eller New Order.
Varför tror du då att så många festivaler har gått dåligt i år?
– Jag tror att det beror på överetablering, det finns för lite festivalpublik för att fylla alla. Som ordinär musikintresserad går man på max en eller två utanför hemorten. De stora spelningarna kan också möjligen vara en konkurrent till slentrianbesökaren.
Företag som Live Nation pratar om ett rekordår och att vi går på mer stora konserter än någonsin, hur ställer du dig till det?
– Jag tror att sådana artister säljer till en viss publik, men jag tror inte att man väljer bort att åka på till exempelvis Sweden Rock.
Tror du att själva snacket om festivaldöd kan vara en bidragande faktor till att biljettförsäljningen sviktar?
– Nej, jag tror inte att de som köper biljett påverkas av det. Jag tror inte särskilt många resonerar i sådana banor, det har faktiskt än så länge bara hänt i några enstaka tillfällen att biljettköpare blivit snuvade på sina pengar.   
Tänker man fortfarande ”festivalsäsong”?
– Det gör man. I Sverige mycket mer dessutom än på andra håll. I USA och faktiskt också England har du en säsong från mars till november men hos oss är den mycket kortare.

Nyligen gick Hultsfredsfestivalen i Stoxa utanför Stockholm av stapeln. Festivalen har förutom att flytta även precis som flera andra erbjudit inbyte av biljetter från såväl Siesta som Peace & Love. Trots detta gapade festivalområdet halvtomt, kanske delvis på grund av det regnoväder som hade kopplat ett järngrepp runt staden.

 

”Inget mer tält”

Av: Parisa Amiri

Tycker unga inte om att campa? Vill de se en artist i taget? Spenderar de hellre pengarna på annat? Är de helt enkelt över festivaler? Vi ryckte tag i fyra nittiotalister för svar.

festival-lisa.jpg

Lisa
22 år, Borås, pluggar juridik i Uppsala, jobbar extra på café
Brukar du tänka festivalsäsong när sommaren närmar sig?
– Ja, det brukar jag göra. Kollar runt lite, vilka som spelar var och vilka festivaler som är var.
Vad tycker du om det svenska festivalutbudet?
– Jag tycker att det är bra. Det finns otroligt många festivaler, det går tydligen inte så bra då. Det är väl för många festivaler. Innan kunde man välja mellan Peace & Love med 30 000 eller Emmaboda med 3 000, men nu verkar det som att det bara finns småfestivaler kvar.
Åker du varje år?
– Från att jag var 16 till förra sommaren har jag gjort det, men i år ska jag inte på någon festival. Jag ska tågluffa istället, jag är ganska trött på festival. Tälta, regnar ofta, det är kallt, man måste vara full hela tiden. Jag är för gammal och jag har pojkvän, det är inte lika kul då.
Varför har du velat åka?
– Musik är en del, men det viktigaste är att man är ett stort gäng och att man åker dit och har kul. Jag har mest varit på Hultsfred och Emmaboda.
Hur prioriterar du vad du gör med dina pengar på sommaren?
– Jag gör oftast lite större grejer och så lever jag snålt där emellan. Jag skulle vilja åka till Roskilde, men då vill jag göra en stor grej av det och typ bo i husvagn. Men inget mer tält.
Vad behöver festivalerna göra för att locka besökare?
– Man kanske behöver bli lite mer nischad, Peace & Love var så jäkla stora. Man vill ha stora, nischade artister, Way Out West är bra på det.
Hur viktigt är det hur nära en stad festivalen ligger?
– Oviktigt. Det ska ju helst vara Smålands skogar tycker jag, det är inte kul med stadsfestival. Det är för renligt, haha.

festival-olivia.jpg

Olivia
18 år, Sätra i Stockholm, går på gymnasiet och jobbar på restaurang
Vad tycker du om Sveriges festivalutbud?
– Det har varit ganska bra, nu är det sämre. Vi har rätt få och många har ju lagt ner i år, andra länder har bättre. Englands brukar ha många stora artister.
Tänker du festivalsäsong när sommaren närmar sig?
– Nej, inte riktigt. Jag har faktiskt inte åkt på någon festival. Eller, jag var på Summerburst i helgen och ska på Bråvalla.
Varför Bråvalla?
– För att Frank Ocean ska dit, jag vill se honom, och Odd Future.
Vad finns det för festivalbehov, varför vill man åka?
– För att det är kul, det känns avkopplande, skönt att lyssna på musik och umgås med människor och så.
Ska du campa?
– Nej, jag gillar inte att bo i tält, det känns äckligt. Jag kör endagsbiljett, jag åker hem direkt efter.
Hur prioriterar du vad du gör med dina pengar på sommaren?
– Jag föredrar att resa utomlands mot att vara här, och det är asdyrt att åka på festival. Man kan inte direkt åka om man inte jobbar eller har föräldrar som kan betala för en.
Hur känns festivalens framtid?
– Just nu känns det ganska dött, förhoppningsvis blir det bättre.
Vad behöver festivalerna göra för att locka fler besökare?
– Jag tycker att de borde satsa på lägre priser och kanske lite större artister, Bråvalla till exempel tjänar ju på att ha större artister samtidigt som Emmaboda inte har en enda känd.
Hur ser du på att festivaler ligger närmare städer?
– Jag tycker att det är bra, jag vill inte tälta och så vidare, men det finns säkert folk som tycker att man förlorar festivalkänslan om man inte gör det.

festival-astrid.jpg

Astrid
19 år, Lidingö, pluggar på Lundsberg, Värmland
Vad tycker du om Sveriges festival-utbud, är det lockande?
– Jag tycker att det är bra, Summerburst är ju jättekul. Jag är faktiskt inte någon riktig festivalmänniska men när man väl är där är det hur kul som helst.
Vad har du varit på?
– Inte så mycket, det är Summerburst.
Tänker du ”festivalsäsong” när sommaren närmar sig?
– Nej, jag är verkligen ingen sån som går på festivaler.
Varför inte?
– Jag vet inte riktigt, det har inte blivit av. Jag är mest på landet på somrarna och gör andra grejer.
Vad prioriterar du att göra för dina pengar på sommaren?
– Jag sommarjobbar och sparar ihop för att resa utomlands med kompisar.
Vad skulle krävas för att du skulle vilja åka på festival?
– Bra artister som jag gillar. Jag gillar hiphopartister som A$AP Rocky och Kanye West.
A$AP Rocky var ju på Hultsfred, åkte du dit?
– Nej. Jag är dålig på att ta tag i sånt där själv.

festival-sebastian.jpg

Sebastian
17 år, Sundbyberg i Stockholm, pluggar på gymnasiet
Vad tycker du om Sveriges festivalutbud?
– Helt ärligt är jag inte så inriktad på festivaler, det är inte direkt min grej. Jag gillar konserter med en artist.
Varför, vad är så avskräckande med festivaler?
– Det jag hört är allt det här med tältande och det som pågår på
campingställena. Det blir som ett smutsigt ställe.
Har du varit på någon festival?
– Nej, det har jag inte.
Vad prioriterar du att göra för dina pengar på sommaren?
– Helst vill jag resa, om pengarna räcker till det.
Vad skulle kunna få dig att åka på festival?
– Mer kontroll över där man övernattar, så det blir en ren miljö.

 

1993–2013  Tjugo år av musikfestivaler

 

1993 Under Stockholms vattenfestival störtar ett Jas 39 Gripen på Långholmen. Det blir inga mer flyguppvisningar efter det.

1994 Den spanska festivalen Sónar har premiär.

1995 Håkan Waxegård startar Lollipop tillsammans med EMA Telstar och tidningen Pop.

1996 Augustibuller arrangeras för första gången. Lund blir landets första Popstad.

1997 EMA lägger ner Lollipop till förmån för Fanclub, som går i konkurs året därpå.

1998 Karlshamns rockfestival flyttas till Sölvesborg och byter namn till Sweden Rock Festival.

1999 En 19-årig flicka kläms så illa framför Holes konsert på Hawaiiscenen på Hultsfred att hon senare avlider. Vattenfestivalen arrangeras för sista gången.

2000 Pearl Jams konsert på Roskilde-festivalens orangea scen slutar i tragedi då nio människor kläms ihjäl i kaoset. Bear Quartet skickar i protest mot Hultsfreds låga gager endast sin keyboardist Calle Olsson som spelar för en fullproppad teaterlada.

2001 Eskobar avbryter sin spelning på Emmaboda efter att någon eller ett par i publiken kastat sten mot bandet. Uppsala Reggaefestival grundas.

2002 P. Diddy ställer in sin spelning på Roskilde.

2003 En känd musikskribent slänger fisk på Mando Diaos turnébuss efter deras spelning på Emmaboda, paralleller dras till Eskobars framträdande på samma scen ett par år tidigare. Siesta-festivalen kommer till världen.

2004 Where The Action Is, med The Hives i spetsen, arrangeras i Stockholm, Göteborg och Malmö. Göteborgsfestivalen Metaltown ser dagens ljus.

2005 Hultsfred når sin hittills högsta publiksiffra med 31 800 besökare.

2006 Where The Action Is arrangeras i åtta städer under en och samma sommar.

2007 Roskildefestivalen adderar den hiphoporienterade Cosmopolscenen, med kapacitet för 6 000 personer. Sveriges största stadsfestival Göteborgskalaset byter inriktning och namn till Kulturkalaset.

2008 Efter skarp kritik mot att Augustibuller, på grund av dålig biljettförsäljning, har krympt till bara en dag väljer festivalledningen att lägga ner arrangemanget helt. Sweden Rock tar över titeln som Sveriges största festival. Luger tar över som samarbetspartner till Popaganda, vilka tidigare har jobbat med Stockholms universitet.

2009 Stockholms sista stadsfestival Where the Action Is med Iggy Pop och Pixies regnar bort.

2010 Hultsfreds-festivalens 20-års-jubileum ställs in, och Arvikafestivalen ställer in sina betalningar. Begreppet ”festival-döden” myntas för första gången.  

2011 Föreningen Galaxen ansöker om konkurs och Arvikafestivalen läggs därmed ner. Where The Action Is arrangeras för sista gången, detta år bara i Göteborg. Peace & Love blir Sveriges största festival med över 50 000 sålda biljetter. Gratisfestivalen Pop Dakar byter inriktning och blir Dans Dakar.

2012 Way Out Wests beslut att enbart servera vegetarisk mat blir en världsnyhet.

2013 Både Siestafestivalen och Peace & Love ställer in sina arrangemang. Köpta biljetter återlöses inte.

Texten publicerades i pappersutgåvan av Nöjesguiden, nummer 6/2013

Stad: 
Kategori: