Antigoth-vin

Min mormor baddade alltid sitt ansikte med rosévin för att se yngre ut (eller för att hon var allergisk mot marmelad, jag kommer inte riktigt ihåg). Det var inte framgångsrikt. Om jag ska vara ärlig tror jag det snarare hade motsatt verkan. Om man inte använder vassa rakknivar som man häftigt låter dansa ovanför ansiktshudens porer ska man akta sig för att väta huden med alkohol. Alkohol torkar ut. Men det var en vacker ritual som tidigt fick mig fascinerad av rosévin. Flaskan såg så feminin ut. Ljust rosa, vackra former och dov och blommig etikett. En perfekt introduktion till det motsatta könet. Men smaken var en besvikelse. Fadd, utspädd och enkel. Ingenting jag ville bära med mig på skolans utflykter. Istället startade jag en trend av Schweppes ginger ale, något som min mor (glädjedödaren) genast förbjöd. Och så har det fortsatt. Många läsare kommer ihåg min krönika Under det rosa täcket där jag formligen spetsade den rosa företeelsen i mjälten. Men. Nu har jag äntligen hittat en rosé som är så kompatibel till min natur att fåglar sjunger dess namn: Jules Wines Côtes de Provence. Vinet är fräscht och krispigt som ett Loire-vin. Alltså den totala motsatsen till låt oss säga gothvin som Chateau Le Puy. Jules är ett fyra år gammalt vinföretag, och Jules Faulkner har bara arbetat med vin i tio år, så hela projektet är en lavett på kinden på hela vinindustrin. Charmant, inte sant?

www.jules-wines.com