Alla måste spela 



Johan Hallstan 17:12 23 Nov 2009

Vi har tidigare talat om hur den digitala distributionen har fungerat som katalysator för en helt ny våg av djärv storbolagsindie. Samtidigt ska vi förstås inte glömma den riktiga indiescenen, som bara fortsatt att imponera.

2009 har varit en lysande årgång för indiespelmakarna. Man har fortsatt att nyfiket tänja på gränserna på ett sådant sätt som ingen större spelutvecklare i världen med ansvar mot aktieägare skulle våga göra. Dessutom har indiespelen genom lansering på bred front genom den digitala distributionen alltmer börjat bli en folklig företeelse. Det tycker vi förstås är ohyggligt trevligt. Inte minst som vi befinner oss i ett tidevarv präglat av en nästan plågsam likformighet. Det har alltså blivit hög tid att lista årets fem indiemåsten.

Machinarium
Med de bedårande Samorost-spelen färskt i minnet är det lätt att bli till sig över tanken om ett fullängdsspel signerat Jakub Dvorsky. Machinarium är precis som tjeckens tidigare spel ritat för hand och sagolikt vackert. Här speglas en liten robots tillvaro i en industrialiserad värld av östeuropeiskt snitt. Atmosfären är otrolig och Dvorsky lyckas med konststycket att förmedla en sällsam värme utan att för den delen använda ett enda ord.

The Path
Då belgiska Tale of Tales – som tidigare bland annat knåpat ihop en interaktiv installation av en änkas kyrkogårdsbesök – beslutade sig för att göra en horror-tolkning av något så klassiskt som Rödluvan och vargen var det läge att vänta sig det oväntade. Det var precis vad vi fick. Ingenting kan förbereda dig för surrealistiska The Path.
 
The Void
Ryska survival horror-spel med lika svår som kompromisslös tematisk bas hör som bekant inte till det vanliga. Trots det kan The Void vid en första anblick tyckas nästan ointressant. Varför ska man då spela det? Well, Quintin Smith på den välrenommerade bloggen Rock Paper Shotgun menar trots allt att: ”The Void is the most important game you are GOING TO FUCKING PLAY.”.
 
And Yet it Moves
Med Galileo Galilei-osande titel och en uppfriskande syn på spatial orientering inom plattformsspelen bryter And yet it Moves några av genrens starkaste konventioner. Spelmakarna Broken Rules imponerade med sin envetenhet och ett estetiskt grepp som påminner om ett brokigt kollage av sönderrivna fotografier. Upplevelsen är det närmaste vi kommer Braid i år.
 
Blueberry Garden
Det är ingen överdrift att säga att Erik Svedängs prisbelönade Blueberry Garden bjuder på en spelvärld olik det mesta du har sett. Det rör sig om ett tillsynes harmlöst plattformsspel, men visar sig vara mer. Och mer än så bör man nog egentligen inte veta.
 

Stad: 
Kategori: