2010 behöver ett Maskulint initiativ

Illustration: Carsten Oliver Bieräugel

Härom månaden läste jag en artikel i Nöjesguiden där vi män utnämndes till ”den verkliga svininfluensan”. Jag blev naturligtvis både upprörd, provocerad och kränkt. Medan jag övervägde en gråtrunkande gästpost på bloggen Barstol.nu* hörde Nöjesguiden av sig och ville ha en krönika, vilket ju föll sig helt perfekt. Reaktionen alltså:

Gud så onödigt, så lågt, att sparka på en hel grupp som redan ligger.
Det nollnolltal som avrundas med det här numret har ju mer än något annat varit kvinnornas triumf på område efter område som vi män tidigare har rattat med vänsterhanden. Jag ska ge er tre exempel (god retorisk sed), och jag vill uppmana inte minst de manliga läsare som finns kvar efter påhoppet att lyssna jävligt ordentligt. Det är vår framtid det handlar om.
Först och främst: Tjejer är numera helt överlägsna i skolbetygen och dominerar nästan alla prestigeutbildningar. Inte ens all ödmjukhet i världen kan hindra dem från att ta över näringslivet (och staten) inom en ganska snar framtid. Att jag ens skriver den här insmickrande texten är därför att betrakta som en långsiktig goodwill-investering, eftersom min framtida chef (oavsett karriär) med stor sannolikhet är just en kvinna.
Närmare Nöjesguidens habitat: Om näringslivet står på spel är klubblivet i stort sett förlorat. Den naturlag som sa att en nattklubbs koncept skulle bestå av tre alfahannar – en i dörren, en i dj-båset och en i baren – gäller inte längre. Det gamla manliga paradyrket ”klubbfixare/dj” är 2010 lika daterat som ”varvsarbetare”, ”lägervakt” och ”skivbolagsdirektör”. (Kvar har vi det där med att betala notorna, kan någon bittert invända, men det är ju bara ytterligare ett tecken på att kvinnorna är smartare än vad vi är.)
Medievärlden ska vi inte glömma bort. Vi kom ur ett nittiotal vars främsta feministiska landvinning var att legiti-merade dårpippin Linda Skugge för första gången bereddes utrymme att spåra ur offentligt, till ett nollnolltal där smarta affärskvinnor som Ebba von Sydow och Sofi Fahrman ritade om kartan för gott. Med gudmodern Amelia som helig ande, naturligtvis. Decenniet fick nyss sin logiska slutpunkt när Gunilla Herlitz tog över DN och omedelbart sparkade ut ett större antal (mest manliga) murvlar.
Då har vi inte ens nämnt internet, eller det nästan komiskt träffande i att den här tidningens (unga, kvinnliga) chefredaktör nyligen satt och battlade bittra bloggmän från ledarplats.
Är utvecklingen farlig för samhället? Tyvärr inte, skulle jag tro. Kvinnor startar sällan krig (jaja, Margaret Thatcher), de brukar inte spekulera bort banker i Baltikum, de utnyttjar sällan chefsroller för tveksamma sexuella syften (jag har aldrig blivit utsatt i alla fall). Och så vidare.
Ändå – vi måste göra något. Hälften av befolkningen kan inte tillåtas bli onödig bara sådär. Vi behöver dels vår egen genuspolis, som kan gå efter och tillintetgöra alla som yttrar sig mansfientligt i media (ja, Sandra Nelson, vi är efter dig). Dels en egen folkrörelse som tillvaratar våra rättigheter och ingjuter lite Penis Power i det nya decenniet. Alla initiativ välkomnas! (Nästan. Gruppbloggar om att det var bättre förr räknas inte.)

*Se Nöjesguiden nummer 1 2009.

Viktor Barth-Kron