Göteborgs filmfestival närmar sig, med ett program som rymmer över 500 filmer, seminarier, master classes och mer socialt nischade aktiviteter (usch!) däremellan.
Men med en programtidning tjock som en tegelsten – vad ska man egentligen gå och se? Nöjesguidens filmskribent Sebastian Lindvall har valt ut guldkornen.
1. Svenskjävel
Författaren och krönikören Ronnie Sandahl satte den unga, manliga feminismen i bokhyllan med Vi som aldrig sa hora. Nu långfilmsdebuterar han med Svenskjävel, ett otrohetsdrama som skildrar arbetsslavande svenskar i Norge. Geniet Bianca Kronlöf gör huvudrollen och yttrar den bevingade vi-och-dom-repliken: "Jag tänker att vi tänker på er som nån slags utvecklingsstörd kusin som vunnit på lotto".
2. Ceremonin
Erotik, lyx, rollspel, sadomasochism. Receptet för en underbar filmupplevelse, men det är något särskilt eggande att se det i dokumentär form. Lisa Mannheimers dokumentär följer den 83-åriga författaren Catherine Robbe-Grillet, vars berömda make Alain dog häromåret. Hon ägnar sig åt ceremoniella maktspel som, av bilderna att döma, verkar lämpade för stor duk.
3. Amour Fou
Österrikiska regissören Jessica Hausner har gjort ett gäng fantastiska filmer, däribland den drömska rysaren Hotel och Guldbaggebelönade Miraklet i Lourdes. Nu tacklar hon sin första kostymfilm, belägen i ett Berlin före hipsterinvasionen, där en pompös poet försöker att locka en dödlig sjuk kvinna till romantisk självmordspakt.
Trots Frederick Wisemans förakt mot termen är han givetvis en mästare inom den observerande direct cinema-traditionen. I början av sin karriär riktade han kameran mot samhällsbärande institutioner i Titicus Follies, Hospital och Welfare. Nu, 85 år gammal, tar han med oss på ett tre timmar långt besök till konstmuseet National Gallery i London.
5. Goodbye to Language
En rejäl generationskrock uppstod när jurypriset på fjolårets Cannesfestival delades mellan ungtuppen Xavier Dolan och den franska nya vågen-pionjären Jean-Luc Godard. Här tar han sin sedvanligt reflekterande, semantiska approach till filmens grammatik, med ett experiment som toppade årsbästalistor och sägs ta 3D-film till nästa nivå.
6. Daughter… Mother… Daughter
Med regissörer som far och dotter Makhmalbaf, eller Abbas Kiarostami, tillhör iransk film världens starkaste. Inte så värst många av filmerna tar sig hit, så passa därför på att njuta av en poetisk generationsskildring med trollbindande bilder och musik.
Trasiga familjer, naturens kraft, förlösande ceremonier – den japanska regissören Naomi Kawase, även juryordförande för The Ingmar Bergman Debut Award, återvänder till tidigare motiv i filmen som hon kallat sitt mästerverk. Ett rogivande havsbrus för alla oss som plågas av dödsskräck.
8. Bugarach
Världen skulle ju ha gått under 2012, enligt tolkningar av Mayakalendern. Rykten började florera om en sömnig fransk by som skulle besparas undergångens, så givetvis vallfärdade en och annan udda fågel dit. Och självklart måste man ju se en dokumentär om den här ytterst märkliga historien.
9. Villa Touma
Det låter intressant med tre systrar och en brorsdotter som klamrar sig fast vid forna rikedomar medan världen ändras runtomkring dem. Men nästan mest spännande med Suha Arrafs regidebut är att den betecknas som en statslös film, efter att israeliska finansiärer reagerade mot filmens lansering som palestinsk.
10. Inherent Vice
Joaquin Phoenix ser ungefär ut som en pårökt varulv i Paul Thomas Andersons filmatisering av den så kallat ofilmbara romanen av Thomas Pynchon. Ett slags solkysst film noir som bryr sig mer om stämning, staden och andan än att berätta en rak och spännande historia. Förhoppningsvis lika kul som Lång farväl, Robert Altmans neo- (eller anti-) noir-uppdatering av Raymond Chandler.
Fler filmfestivaler pågår – amerikanska Sundance Festival har också ett utbud värt att undersöka.
