Huvudmeny

2012 års 50 bästa låtar

Amat Levin 17:10 31 Dec 2012


50. The Left – The Melody
En rätt standardiserad text, men samplingen av Freda Paynes A Song For You gör The Melody till en av årets bästa beats.


49. Alicia Keys – Fire We Make
Den bästa låten från Alicia Keys annars rätt mediokra Girl on Fire. En fin duett som mest påminner oss om varför vi behöver mer musik från Maxwell.


48. Raekwon – A Pinebox Story
Ännu en av Raekwons klassiska kriminalromaner. Men den verkliga vinnaren är producenten 9th Wonder, och den här listans andra fantastiska sampling av en Freda Payne-låt, denna gång Suddenly It's Yesterday.


47. Schoolboy Q – Hands on the Wheel
Sacrilegious är mer unik, men Hands on the Wheel är ett bättre exempel på hiphopens växande förmåga att se utanför soul, funk och jazz för sina samplingar. Schoolboy Q, den första av tre Black Hippy-medlemmar att slå sig in på min lista, kan ibland låta generisk, men när han får till det – se upp!


46. Gotye – Somebody That I Used to Know

Somebody That I Used to Know släpptes egentligen förra året, men hittade inte utanför Australien och Nya Zealand förrän 2012. Jag vet inte ens varför jag gillar den, introt är enerverande i sin trallvänlighet och melodierna blir stundtals alldeles för lekfulla. Men videon kräver ens uppmärksamhet och refrängens igenkänningsfaktor är hög för alla som någonsin har gjort slut.


45. Future – Turn on the Lights
Basiga kicks, snabba hihats, fulsnygg sång, syntar och autotune – Future känns som det naturliga hopkoket av hiphopens alla trender de senaste åren. Ibland blir det lite för mycket av en gimmick för mig, men på Turn on the Lights flyter allt ihop perfekt, och hans stundtals obegripliga sång och kalla rösteffekter blir ett perfekt komplement till hans vilsna letande efter sin drömkvinna.


44. El Perro Del Mar – Home is to Feel Like That
Change of Heart var min favoritlåt från El Perro Del Mars senaste skiva, därför blev jag glad att hennes Pale Fire kändes besläktad med den. På Home is to Feel Like That är tempot högt, synten snudd på irriterande i mitt ansikte och basen höjdpunkten. Den enkla sången är perfekt ovanpå.


43. Sam Flax – Child of Glass
Flummigt, avdomnat och åttiotal är bara några ord som poppar upp i mitt huvud när jag hör Child of Glass. Jag vet inte mycket om Sam Flax, annat än att Child of Glass fortsätter att bli bättre för varje lyssning.


42. M.I.A. – Bad Girls
Som den naturliga fortsättningen på Paper Planes – ännu en anthem som får en att vilja kross en ruta… eller i alla fall skrika högt medan man likear någon välgörenhetsgrej på Facebook. Lyftes ytterligare av videon, som var en av årets bästa.


41. Friends –  A Thing Like This
Läser man den här listan blir det uppenbart att jag är tokig i basar. Det är mitt favoritinstrument, det som kanske inte utmärker sig direkt, men som växer på en i ens undermedvetna tills det blir omöjligt att bortse från den. A Thing Like This påminner om Talking Heads This Must Be The Place i sättet den fångar mig med sin bas på.


40. First Aid Kit – Emmylou
När jag såg First Aid Kit på Popaganda 2010 fastnade jag inte för låtarna, men slogs av deras säkra röster och vackra stämsång. Med deras andra album växte de ytterligare och på Emmylou hittas några av årets bästa melodier.


39. Nas – Stay
Tillsammans med Kanye West har No.ID redan samplat L.A. Carnivals Seven Steps to Nowhere för en rätt fet låt till CyHi Da Prynce. Men han gillade den så pass mycket att han använde den igen. Den här gången lät han dock saxofonen få flyta fritt och tog bort trummorna för att ge plats åt Nas utforskande av förhållandet mellan skönhet och ytlighet, och det beroende hat framkallar.


38. Toni Holgersson – Svärmar av fåglar

Toni Holgersson tog hjälp av sin son Dante, som gjorde en av förra årets bästa svenska soullåtar, för att skapa en av 2012 års bästa svenska soullåtar. Modern och klassisk på samma gång och en av de finaste låtarna på svenska jag har hört på mycket länge.


37. The Recipe
När jag upptäckte Kendrick Lamar förra året blev jag direkt kär i hans intelligenta rap, men samtidigt övertygad om att hans stil var för krånglig för att han skulle slå som mainstreamartist. Enter Dr. Dres välsignelse, Scoop DeVilles Twin Sister-sampling och Kendricks hyllning till kvinnor, weed och LA. Det här var precis den topplisteskjuts som Kendrick behövde för att han skulle få förtroende att skapa sitt debutalbum i fred.


36. Jessie Ware – Running
Debuterande Jessie Ware stod för årets bästa mix av r'n'b och pop. Det bästa exemplet är kanske klubbiga Running.


35. John Cale – Mary
Jag har varit svag för John Cale ända sedan jag upptäckte Dying on the Vine för en massa år sedan. Mary är hans, i mitt tycke, bästa låt sedan dess, en sentimental och mörk låt som förstärks ytterligare av det subtila filtret på hans röst.


34. BJ The Chicago Kid – The Big Payback
Årets bästa albumdebut på r'n'b-himmelen stod underskattade BJ The Chicago Kid för. Med en återgång till mitten av nittiottalets soulsound lät han syntarna stå i bakgrunden och sin D'Angelo-liknande röst få rampljuset. En av Pineapple.Now.Laters höjdpunkter är bastunga The Big Payback, där han, med sina egna ord, har gjort en knullåt för den blyge.


33. Ariel Pink's Haunted Graffiti – Baby
Förstod ungefär ingenting av Ariel Pink's Haunted Graffitis Mature Themes. I alla fall tills jag nådde albumets sista spår, en cover av Donnie & Joe Emersons Baby från 1979. Ariel Pinks version är minst lika bra som originalet och är en av årets bästa och mest otippade soullåtar.


32. Labyrint – Ortens favoriter (Remix)

Svensk hiphop är just nu inne i sin största guldålder någonsin och det blir aldrig enklare att förstå varför än på Ortens favoriter (remix). Från Masses triumferande men ändå ledsna produktion till den trotsiga refrängen, Aleks sångrap, Dani M:s rapsång, Allyawans Farsta-shoutout och Jaccos avslutande vers – årets svenska hiphoplåt!


31. Rihanna – Diamonds
En bra refräng har alltid haft förmågan att göra en medioker låt spektakulär. På Diamonds utnyttjar Rihanna hookens fulla potential då hon får hela låten att låta som en enda lång refräng. Bra betyg i min bok. Och den gör sig ännu bättre live.


30. Chief Keef – I Don't Like
När jag och några kompisar var i New York tidigare i år hängde vi med några snubbar från Brooklyn. Med jämna mellanrum kunde man höra dem svara på en fråga eller ett påstående med "That's that shit I don't like" eller till och med "That's that shit I DO like". Jag fattade ingenting och frågade vad som var grejen. Då utbrast en av dem "Har du inte hör CHIEF KEEF!?". Jag lyssnade men avfärdade det ganska snabbt. Snart skulle jag dock också fastna för Chief Keefs pubertala energiutbrott som på gott (ungt och talangfullt) och ont (våldsglorifierande i en stad där antal mord har nått 500 för första gången sedan 2008) sammanfattar det nya hiphop-Chicago


29. Ab-Soul – The Book of Soul
The Book of Soul ger en personlig inblick i Ab-Souls liv och inleds med hans hanterande av Stevens-Johnsons syndrom, en sällsynt sjukdom som kan vanställa en ganska rejält. Men det är mot slutet som Ab-Soul berättar om hans flickvän, sångaren Alori Joh, som tog självmord i februari genom att hoppa från ett radiotorn i Los Angeles. Det är några av årets mest smärtsamma rader.

"Seven whole years, seven whole years
It was supposed to end with our grandkids
Luckily for me I'm used to being cut short
But I'm such a nice guy, why Lord?
Why Lori? Why'd you have to take her from me?
Guess you needed your angel face for all of heaven to see
Your picture still on my mirror and it's so scary
I swear I still ain't looked at your obituary
So now I'm so doped up I think I'm flying
I hope the spliff will never finish
I guess the Mayans wasn't lying
2012 my world ended
You used to say that I could see the future
You was wrong, cuz you was in it
And I was just with you the day before
You said you loved me, I said I loved you more
And as much I wanna cower and bid the mic adieu
And fall off a fucking tower tryna find you
I gotta stay cuz I remember that day I looked you in the face and told you nothing can stop me
Not even you
Stick to the plan, I'll meet you at our spot
If reincarnation is true and we don't get too lost
Even if you forget me and everything you left behind
I never lied, I love you in a place where there's no space and time"


Kontrasten som uppstår mellan det jazzigt lättsamma beatet och texten gör Ab-Souls rader bara ännu mer hjärtskärande.


28. Grimes – Oblivion
Den loopade elektropoppen på Oblivion samsas perfekt med den drömska sången. Kanadensiska Grimes blir bara bättre och bättre.


27. Lana Del Rey – Ride
Samma skrivpartner som låg bakom Video Game, stråkar och trummor från Rick Rubin och en på samma gång försiktig och stark refräng från Lana Del Rey själv – självklart är Ride en av årets höjdpunkter.


26. Frank Ocean – Pyramids
Frank Oceans epos om en person som går från aktad till bespottad är inte hans bästa låt. Men det är den låt som bäst demonstrerar varför han befinner sig i ett helt eget fack. Ingen annan hade försökt sig på en tiominuters singel i två delar, den ena med en drivande synt, den andra med långsamma och flytade pads. Mer såna här experiment, tack!


25. BJ The Chicago Kid – Good Luv'n
Introts syntiga trumpet och plastiga stråkar följt av versens avslappnade basgång var allt som krävdes för att jag skulle stjärnmarkera Good Luv'n. Och BJ The Chicago Kid och hans fantastiska röst visade att det fortfarande går att göra fantastisk soul med klassiska medel.


24. Nas – Loco-Motive
"For my trapped in the 90's niggas" avslutar Nas Loco-Motive med. Och det är väl det som har präglat Nas karriär mest – lyssnarnas vilja och hans oförmåga att nå samma, i ärlighetens namn ofattbara, nivå som på Illmatic. Men på Loco-Motive får vi ett smakprov på hur det skulle låta om han försökte 2012. Och visst gav det mersmak. Ett hårt, repetitivt beat, på-gränsen-till-falskt-piano och Nas rap om hans slagna fiender som skryter om ärren han gett dem. Kan avslöja att den växte ytterligare när jag lyssnade på den på tuben i New York.


23. The xx – Angels
Avskalade Angels är en flödande ballad med minimalistisk men effektiv produktion och en enkel men stark refräng. En av årets finaste kärlekslåtar.


22. Usher – I.F.U.
Torra claps, okonventionell bas och en hetsig fiol? I.F.U. är den intressantaste Usher-produktionen på år och dar. Ushers egna sång och hjärnfastnande melodier gör inte saken sämre.  


21. G.O.O.D. Music – Clique
Om 2011 var året för Hit-Boys verkliga genombrott (Niggas in Paris!) var 2012 året han visade att han inte bara var en fluga. Så fort basen sätter igång vet man att det är en hit och då är Big Seans Wu-Tang-liknelse, Jay-Z:s crew-boastande och Kanyes oklara skryt om sin framtida baby mamas väg till kändisskap bara en bonus.


20. Jai Paul – jasmine (demo)
Jai Paul hör till en av musikvärldens mest mystiska figurer. Förra året släppte han fantastiska BTSTU (som Drake snodde till Dreams Money Can Buy) och 2012 fick vi också bara nöja oss med ett officiellt släpp – den lika intressanta och nyskapande jasmine (demo). Jag får huvudvärk av att försöka definiera vad den låter som, så nöjer mig med att konstatera att den sparsmakade sången, tryckande basen och konstiga gitarrerna bildar en utomordentlig kombination.


19. Kendrick Lamar – Swimming Pool (Drank)
Hela Kendrick Lamars debutalbum handlar om striden mellan att göra det man vet är rätt, och det ens omgivning vill eller förväntar sig att man ska göra. Allra tydligast blir det på Swimming Pool (Drank), vars refräng spontant låter som en hyllning till boozen, medan verserna berör ämnen som alkoholism och grupptryck. Det är även en låt demonstrerar Kendricks förmåga att behärska både komplicerad rap och hookig sång.


18. Beatrice Eli – Definite Mistake
Är väl lite partisk, men 2012 släppte Beatrice äntligen sin debut-ep och den var precis så bra som jag alltid har tänkt att den skulle vara. Jag hade kunnat välja It's Over eller The Conqueror här också, men de låtarna hörde jag för första gången för så längesedan så de räknar jag inte riktigt till 2012. Och om lika bra Violent Silence exploderar i en explosiv refräng behåller Definite Mistake lugnet genom hela. Åtminstone i musiken. För texten, som hör till det bästa en svensk artist skrivit i år, växer och växer för att till slut bli ett brutalt avståndstagande. Är stolt.


17. Kendrick Lamar – The Art of Peer Pressure
På den antika hiphopsajten Hiphopgame.com finns en intervju med Wu-Tangs GZA/Genius, där han bättre än de flesta sammanfattar vad det är som utgör ett intressant och kreativt textförfattande. Det är egentligen bara en variant av "show, don't tell"-mantrat som används inom manus- och författarvärlden:

"It's about describing things. Nas had a line where he said 'sipping on crushed grapes'. See how simple that is? But you know he's sipping on wine. He doesn't have to talk about the bottle, the way it looks, how it tastes…"

The Art of Peer Pressure visar Kendick Lamar att han hanterar den här tekniken fullt ut. I den sista versen beskriver han hur ett husrån resulterar i en biljakt med polisen. Lamar vill avsluta med att han skakade av sig polisen, men istället för att säga, typ, "we got away", kommer han på ett snyggare och mer kreativt sätt att säga det på.

"I hit the back window in search of any Nintendo
DVD:s, plasma screen TV:s in the trunk
We made a right, then made a left, then made a right
Then made a left, we was just circling life
My mama called:
– Hello, what you doin'?
– Kicking it.
I should've told her I'm probably 'bout to catch my first offense, with the homies
But they made a right, then made a left, then made a right
Then another right…. one lucky night with the homies."


Lamar är en av ytterst få rappare kapabla att skriva så här och det är en av de främsta anledningarna till att hans konceptalbum blev så strålande.


16. Miguel – Pussy is Mine
Emelie Thorén trodde att jag skojade när jag instagrammade en Spotify-bild på den här låten och skrev att jag hade den på repeat. Men jag var helt seriös. Jag älskar den! För det är lite uppfriskande att en låt med den här titeln inte är tänkt att fungera som självförtroendeboost utan egentligen framställer sångaren som rätt krävande och osäker. Och en av årets r'n'b-höjdpunkter är när Miguel glider in i falsett på refrängen.


15. RZA & Kanye West – White Dress
RZA beskrev White Dress som en Ghostface Killah-påminnande låt i sättet Kanye skippade refrängen och lät sin vers fortlöpa i nästan tre minuter. Men till skillnad från Ghostface behöver man inte anstränga sig och ta sig igenom en mur av ovanliga slanguttryck för att förstå vad Kanye pratar om. White Dress är simpel, ett romantiskt beat som ackompanjeras av Kanyes historia om kärlek, uppbrott och återförening. Årets vackraste raplåt.


14. BJ The Chicago Kid – His Pain II
Det står BJ The Chicago Kid här ovan, men His Pain II skulle från början ha varit med på Kendrick Lamars Section.80 och är av allt att döma hans låt. Men den hamnade på BJ:s Pineapple.Now.Laters och är ett ytterligare exempel på att dessa två artister förtjänar all hype de kan få. Temat, om att inte förtjäna all den lycka man får (eller som Gud ger en), kommer ännu närmre till ytan av Kendricks gråtfärdiga rap.


13. Frank Ocean – Forrest Gump
Låten som, genom ett användande av "boy" istället för "girl", fick Frank Ocean att bekräfta gay-, eller i alla fall inte-enbart-hetero-ryktena. En av årets största händelser i r'n'b- och hiphopvärlden och något som (tyvärr?) gjorde att mycket av diskussionerna kring channel ORANGE handlade om det, istället för musiken. Men Forrest Gump är förstås en oerhört fin gitarrig modern Motown-låt oavsett vem den handlar om.  


12. G.O.O.D. Music – New God Flow
New God Flow samplade Kanye West trummorna och en rad från Ghostface Killahs klassiska Mighty Healthy. Och i absolut sista sekund (Pusha T hade ingen aning) bjöd han in Ghostface själv, som svarade med att lägga en av årets bästa gästverser. New God Flow är ren energi. Om ni nånsin hamnar i en diskussion med nån i keps och ryggsäck som tjafsar om att det inte görs "riktig hiphop" 2012 – sätt på den här låten och luta er tillbaka.


11. Usher – Climax
2012 var verkligen falsettens år. Och med den som vapen sjöng Usher felfritt om ett förhållande som har gått så långt som det någonsin kan gå, istället för en hyllning till orgasmen. Det låter otippat för att komma från Diplo, men med Climax möttes de båda och skrev en fin elektronisk quiet storm-historia.


10. Santigold – Disparate Youth
Jag måste erkänna att musiken i versen på Santigolds Disparate Youth påminner rätt mycket om Thomas Rusiaks Hiphopper. Det gör egentligen till eller ifrån, för Santigolds kampsång för unga får en på revolutionärt humör. Santigold fortsätter att vara en av världens mest svårstämplade artister och hennes obrydda sång skapar en intressant kontrast till Disparate Youths text.


9. Bettye LaVette – Whole Lotta Lonely
Råa bluessångerskan Bettye LaVette har en 50 år lång musikkarriär och är en av två artister på den här listan som felfritt har lyckats kombinera sin klassiska sång med produktion som känns fräsch 2012. Allra tydligast blir det på stämningsfulla Whole Lotta Lonely.


8. Miguel – Adorn
När Miguel släppte sin debut 2010 lät han som en kapabel r'n'b-artist som tyvärr inte stack ut på något sätt. Men med egenproducerade Adorn hittade han, bakom den pulserande synten, en egen nisch och en låt som för all framtid kommer att vara förenad med 2012. Så här ska modern r'n'b låta.


7. Bobby Womack – Please Forgive My Heart
Den andra artisten som har lyckats med samma kombination som Bettye LaVette är Bobby Womack. Att han, 60 år in i sin karriär, fortfarande är relevant är förstås uppseendeväckande. Och med Please Forgive My Heart, producerad tillsammans med den gamla Blur-frontaren Damon Alburn, fortsätter Womack att klättra mot toppen på all time-listan över världens största soulsångare.


6. Solange – Losing You
Solange har alltid stått i skuggan av sin storasyster Beyoncé, men har i mina ögon alltid framstått som den LITE mer intressanta. Hon verkar inte vara lika medietränad, säger ibland otippade saker i intervjuer och har, 2012, växt till en artist som kan stå bredvid och inte i bakgrunden av Beyoncé. Losing You är en luftig, melankolisk och new age:ig r'n'b-låt som, trots att den kom i oktober, påminner mig om sol och utomhusfester. Synd bara att den släpptes så sent, hade den kommit ett par månader tidigare hade den blivit en av årets definitiva sommarlåtar.


5. Jessie Ware – Wildest Moments
Att sjunga i duschen, allsång eller festival-encore – Wildest Moments funkar nog som det mesta. Som en av årets mest storslagna låtar funkar den också som den bästa introduktionen till Jessie Ware, som förtjänar all mainstream-succé i världen.


4. ASAP Rocky – Goldie
Att Goldie inte fungerade på klubben var en av årets största överraskningar. Basen, som man anade i sina datorhögtalare, var som bortblåst när den spelades ute och resulterade i fler avstannande dansgolv än man vill erkänna. Men det är ändå, vid sidan om Trilla, ASAP Rockys bästa låt hittills och årets bästa användande av en nedpitchad röst. Hit-Boys okonventionella produktion levererar igen med både trummor och melodi. Och ASAP själv står för årets raprefräng.


3. G.O.O.D. Music  – Mercy
En så fruktansvärt konstig låt, var mitt första intryck. Men så mycket mer 2012 kan hiphop inte låta. En nedpitchad röst, toast från bortglömd dancehall, ett discobreak, rövrap från Big Sean, ett populariserande av ord som "swerve" och "thirsty" och – självklart – 2Chainz. Dessutom fick den sällskap av en video som bör hamna högt uppe på alla ofrivillig-humor-listor. Årets raplåt.


2. Frank Ocean – Thinking Bout You
Falsettens år, ja. Ingenstans har den varit vackrare än här, på Frank Oceans syntiga ballad om ånger, längtan och what if?s. Årets bästa refräng!


1. Major Lazer & Amber Coffman – Get Free
Åh, vad kan jag skriva om Get Free som jag inte redan har skrivit. Den simpla men beroendeframkallande rytmen? Melodislingan som återkommer med ett par olika instrument genom låten? Amber Coffmans röst och melodier som är så okonventionella att det tar ett par lysningar innan man inser hur geniala de är? Influenserna, som kommer från så många olika håll att låten bildar en egen genre? Ingen annan musik väcker så många minnen och känslor, och Get Free är utan tvekan den låt jag främst vill minnas 2012 med.

Hela listan går att lyssna på här!

Open for biz

Amat Levin 13:15 30 Dec 2012


Den här bloggen har sovit i lite mer än två veckor nu, men det är bara för att jag har befunnit mig på en ö i Atlanten med såna här solnedgångar . Nu är jag dock tillbaka och imorgon bjuder jag på min lista över 2012 års 50 bästa låtar. Stay tuned!

Smygläs årets sista nummer!

Amat Levin 13:09 13 Dec 2012


Idag börjar årets sista nummer av Nöjesguiden cirkulera på stans gator. Vi träffat nysatsande Redline Records, Jessie Ware och Miguel. Vi har skrivit om det nya fenomenet slow-tv, laglösa skönhetskliniker, träffat personerna bakom Chris Brown-protesterna och sett på när Döskalle & Mästerligt har konfronterat svenska Hollywoodfrun Gunilla Persson. Dessutom har vi sammanfattat 2012, listat årets bästa skivor och filmer samt låtit några av våra favoritpersoner avslöja nästa års största händelser.

Ni som bor i Stockholm får gärna komma förbi på smygläsning ikväll, på Scandic Malmen. OSA kan ni göra här.

Senaste inlägg från Amat Levin

Amat Levin

Prenumerera: RSS-flöde

Amat Levin är en 27-årig journalist och är chefredaktör på Nöjesguiden. Han har en ohälsosam förkärlek för B-filmer, Wu-Tang Clan och onyttig mat.
 
Best of Amat:

Intervjuer

Nöjesguiden <3 Alexandra Pascalidou

Linda Pira: Matriarken levererar

George Scott har funnit ro

Kung Abidaz mot alla

Lilla Namo tar över i egen takt

Mack Beats står i centrum

Stor lever drömmen

Rikard "Skizz" Bizzi har hittat hem

Petter börjar om

Kendrick Lamar är hiphopens framtida kung

RZA fortsätter expandera

Reportage

Krogpersonalen avslöjar

Nybörjarens guide till Illuminati

Var ska vi bo?

När sex gör ont

Den tysta cannabisdebatten

Blogginlägg

7 ledtrådar som förklarar Robin Thickes sliskighet

"Jag är färgblind!" Grattis – eller?"

Rasism och En oväntad vänskap

Om svartingar, fotboll och varför man inte behöver krångla till det

En studie i dålig smak

De 21 bästa Chappelle’s Show-klippen

Hiphopens 10 bästa ”uh”

Neger eller choklad?

Nöjesguidens kommentarsfält just nu

Om reklam och omöjliga kroppsideal

Naturens största douchebag

8 anledningar till att älska apor

Påminn mig att aldrig skaffa hund

Ett besök i könsrollernas högborg

Amy, Amy, Amy

Om #stopkony och retweetandet

Är världen redo för en svart James Bond?

2012 års 50 bästa låtar

"Om du blir för full får du räkna med att bli våldtagen"

Amat når du direkt på amat.levin@nojesguiden.se

Sugen på att RSS:a Amats blogg? Klicka här.

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Bloggar


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!

Meny