När vi, i slutet av detta decennium, listar tiotalets bästa filmer kommer Inception oundvikligen att ha en topplacering. Christopher Nolan, som efter Memento, de båda Batman-filmerna och nu denna sållar sig till de just nu bästa levande regissörerna, har jobbat på Inceptions manus i tio år och resultatet är något som får mig att komma ihåg varför jag älskar film.

Johan Kling har käkat en hel massa Woody Allen och här lånar han det bästa. I Puss återfinns gonggongen som markerar scenbyte från Alice och platsen en underbar gammal teater, är samma som i Bullets Over Broadway.

Ett extremt vackert landskap någonstans i Afrika, tittaren får inte veta, men vi antar att det är en fransk koloni där nu en explosiv inbördeskrigskonflikt utspelar sig.

En skådis är aldrig bättre än sin sensate film (om skådisen är man). Hur som helst, efter den otroliga dippen med Date Night är komikern Steve Carell tillbaka i bättre form än någonsin.

Varningsklockorna ringer när orden "italiensk", "familj" och "sammanbrott" finns i samma titel. Bilder om starka känslor flashar förbi och den där trevliga rasismen gör sig påmind, den där man kan sucka förnöjsamt åt efter att man har sagt en vidrig klyscha

Det är något djupt sympatiskt med dokumentärprojekt som vågar vara så här allmänna. Oceans handlar om hav, det är allt.